Helgen som var drog vi på tur. Kom hem vid tre på fredagen med en supertrött Harry, sprang som yra höns inne och ute för att plocka ihop alla grejer. Emil fick byta däck på husvagnen och jag packa grejer med en gnällig kille runt fötterna. Men efter en dryg timme hade vi packat ihop allt och rullade iväg mot Jämtlands fjällen. Så klart somnade lilleman så fort vi började rulla, mer perfekt kunde det knappast bli!
Vi hade inte bestämt före vart exakt vi skulle åka, men vi visste att vi ville ha nära upp på fjället så efter lite funderande hamnade vi i närheten av Vålådalen. Ställde upp husvagnen och på ett huj var vi liksom på plats. Det är ju det som är det fina med att ha en husvagn. Allt är på plats, allt finns där och det är bara att öppna dörren så är man liksom igång.
Vi hade med resesängen till mini, så vi alla fick sova gott, och på lördagsmorgonen var det lite halvklart väder, men vi drog ut på fjället och hade en fantastiskt fin förmiddag. Mini sov stora delar av turen och när han vaknade höll han låda non stop där på Emils rygg. Så mysigt och härligt att han ändå är så pass nöjd där! Resten av dagen tog vi det lugnt, åt lunch på stranden (fick gå in i skogen för att finna lä) och sedan gjorde vi mest ingenting. Emil drog ut på en löptur i mörkret medan Harry sov eftermiddagsluren och jag löste korsord. När hinner man ens sånt annars? Välbehövt säger jag!
Söndag och farsdag bjöd på nära minusgrader och fint väder och vi tog turen runt Blanktjärn. Det är så fint där! Lite frustrerande när man är van att kunna springa rundan relativt lätt och fort, men när mini sitter i selen blir det mer något av en rask promenad och då tar det lite längre tid. Men det var så fint väder så det gjorde då ingeting.
När vi kom tillbaka till husvagnen plockade vi snabbt ihop våra grejer, gjorde lunch och rullade sedan in mot Åre en sväng för fika, sa hej till några vänner och sedan rullade vi tillbaka till Frösön.
Sånt här borde man göra oftare - total avkoppling och bortkoppling. Älskar det!
So long,
Anna