fjällen

Att bli lite otymplig..

Jag har ju insett att jag kommer bli lite otympligare ju längre tiden går, det är ju kanske det som är själva dilemmat med att vara gravid. Att man är otymplig. Orörlig liksom. Hittills har jag klarat mig ganska bra i och med att magen varit modell mindre (även om den följer kurvan).

Men på slutet har något hänt och magen har börjat puta rejält. Och med det kommer ju begränsningarna. Knyta skorna. Pust och stön. Plocka hjortron. Jojo, inte en lika trevlig aktivitet i verkligheten som i tanken. Och det där med att man går in i saker. Bordskanter. Människor.

För några år sedan hade jag rejält ont i ryggen och varje böjrörelse var en plåga, det högg knivar i ryggen och varendaste snabb rörelse var en pina. Nu gör det ju inte ont, det är bara makalöst obekvämt. Och man känner sig så otymplig.

public.jpeg
public.jpeg

Och gissningsvis, eller ja det kommer ju bli mer otympligt ju längre tiden lider. Och jag är inte ett fan av att känna mig begränsad. Det irriterar mig. Jag vill ju klara mig själv! Att be Emil knyta skorna… Det är inte längre något jag skrattar bort, för finns det inget högre att ställa upp foten på, ja då är det enda alternativet.

Och ändå går det fortsatt så bra att göra det mesta jag vill i träningsväg. Visst att det inte kommer bli easy peacy cake att hoppa i och ur kajaken i morgon eller att göra diverse övningar där det krävs att man böjer sig framåt, men jag känner mig mer rörlig (eller läs: mindre gravid) när jag tränar!

Hur har ni upplevt det? Otympligheten? Skillnaden i vardagsliv och om/när tränar?

So long,

Anna

Att andas lite fjälluft..

Egentligen skulle det ha varit skönt att få några dagar hemma efter alla resor på slutet, men när familjen skulle till stugan i fjällen kunde vi inte låta bli att bara mellanlanda hemma i en knapp timme för att packa om och sedan åka de knappt trettio milen söder ut till norra Dalarna. Till vårt paradis - Grövelsjön!

public.jpeg
public.jpeg
public.jpeg
public.jpeg
public.jpeg

Här mötte vi upp syrran med familj, mamma och pappa kom efter en dag och Emils föräldrar var redan på plats. Ja, alltså inte i min familjs stuga utan i deras. Det är ju så att båda våra familjer har, oberoende av varandra, stugor i samma fjällby! Vad är oddsen på det liksom?!

Här har jag maxat kvalitetstid med familjen, speciellt med familjens lilla nytillskott Nils. Nu hela två månader gammal! Så mysigt! Träning på morgonen (antingen med me, myself & I eller tillsammans med Emil) och promenad på eftermiddag på fjället tillsammans med syrran och Nils. Precis vad jag behövde den här veckan!

public.jpeg
public.jpeg
Fina familjen!

Fina familjen!

Nu känner jag mig redo för lite nya utmaningar, men vi stannar nog någon dag till här i stugan först. Även om vädret inte är lika magiskt längre!

So long,

Anna