Så hur tänker vi kring träningen med och utan barnen? I livet och i vardagen och rent generellt?
Både jag och Emil är väldigt medvetna om att vi båda behöver träning i vardagen för att fungera. Helt enkelt för att må bra. Däremot är vi ganska olika kring hur mycket vi behöver och när vi faktiskt mår bra av att träna. Jag tränar gärna tidiga mornar. Emil tar gärna en lugn morgon. Jag tränar gärna klart i veckorna så att helgerna kan bli lite lugnare. Emil lägger gärna ned mer tid på träningen på helgerna. Jag har behov av en plan och planering och vill gärna ha ett speciellt fokus på varje pass. Emil kör utifrån dagsform och känsla. Jag går gärna på gemensamma pass på boxen. Emil kör helst allt hemma. Jag vill absolut inte träna på kvällarna och helst inte på eftermiddagarna. Emil kan med glädje gå ned i gymmet och bränna av ett riktigt hårt pass på trainern efter middagen och när barnen lagt sig. Jag har inga problem att köra rätt hårda pass i gymmet med bra fokus på det jag gör samtidigt som jag har barnen runt mig. Emil vill hellre ge barnen sitt fokus än att fokusera på träning om de är runt honom.
… vi är helt enkelt rätt olika när det kommer till hur vi tänker kring träning och det gör att vi kan pyssla ihop det ganska bra i vardagen så att båda får den träning de vill ha. Jag lägger ned klart mycket mer tid på träning än Emil, men det är också något vi båda är medvetna och det är ok. Emil har inte samma behov av att träna lika mycket som jag.
På helgerna försöker vi göra träningsaktiviteter där barnen kan vara med. Har Emil ett pass med Zebastian så kan det hända att jag är med (på cykel eller springer med) och har barnen i vagnen med mig. Är det bara vi, lilla familjen, så brukar vi ofta (om jag får bestämma) ta oss en springtur med barnen i vagnen som antingen slutar på ett kafé eller restaurang för en brunch (och så tar vi bussen hem) eller så gör vi ett pitstop någonstans på vägen. Under vintern tar vi ofta en skidtur tillsammans.
Så man kan säga att på helgerna försöker vi tränar tillsammans och tillsammans med barnen, medan vi i veckorna mer sköter oss själva och gör det som funkar i vardagen. Jag tränar ju rätt ofta med barnen även i vardagen, men det funkar bra för mig då jag ofta ändå kör pass där barnen kan vara med (crossfit i vårt eget gym eller springturer med vagnen). Jag kör ofta ett pass före barnen vaknar och sedan kör jag dagens andra pass i samband med lämning på förskolan.
Men absolut, nog kan vi bli oense om vem som ska lämna på förskolan och vem som kan använda den tiden till att få till träningen (och här ska ni komma ihåg att träningen fortfarande är en del av vårt jobb därför kan vi träna även på arbetstid). Vem som ska hämta. Vem som ska ta bilen in till stan och vem som kan använda sig av den sträckan som pendelträning. Helt enkelt vem som är prioriterad. Här drar oftast jag längsta stråt. Vilket absolut inte är rättvist. Men jag står på mig mer. 🙈 Och jag tror nog att Emil ibland skulle önska att jag la ned lite mindre tid på träning, men då brukar jag säga “den tiden kommer den med…!”. 😍
Så det är inte alltid en rättvis fördelning, men vi har kommit någonstans på vägen där vi inser att vi båda behöver det och vi båda försöker skapa utrymme till varandra.
Vi har också bestämda dagar när vi lämnar/hämtar, för att dels kunna träna men också kunna fokusera helt på jobbet. Jag har en plan för varje dag och varje pass, Emil behöver mer veta att det finns utrymme för honom att träna om han skulle vilja.
Hur tänker ni i vardagspusslet kring träning?
Nu ska jag gå och äta kvällsfika, titta på serie och göra en sista kvällsamning av lillebror. I morgon bitti ska jag försöka mig på denna veckas första morgonträning i gymmet före barnen vaknar. Jag är ju själv hemma så det behövs lite planering för att få till träningen just nu. Vilket jag ju egentligen älskar - att planera NÄR och VAD jag ska träna! 😍
So long,
Anna
