f y r t i o s e x

Stannade tills i morse i Åre, ingen av oss var sugen på att åka hem igår och vi alla var rätt trötta, så vi packade snabbt ihop oss i morse och rullade genom magiskt vackert vinterland mot staden. Kom kanske inte iväg när vi hade tänkt, var kanske lite kaos att få alla barn klädda och ammade och alla väskor in i bilen… Haha! Men nu vet vi på ett ungefär hur lång tid det tar att packa ihop oss så nästa gång kanske vi nailar det! 😅

M å n d a g och vi började med provtagning på sjukhuset för lillebror W innan jag tog mig till mitt förmiddagsjobbkafé Nummer 1 för att få ordning på veckans mest intensiva arbetsdag..! Alltid lite stressigt för jag inte vet hur lång tid saker och ting tar, men samtidigt älskar jag att beta av saker! Så det blir jobb med STARKARE, planering av SoMe-projekt och filmning. Och lunch med Sara, vår vän och alltiallo! 😍 Ska även fixa pass till barnen efter förskolan!

T i s d a g ska jag på mammacrossfit, ha möten och filma med Emil.

O n s d a g har jag inga möten inplanerade så vi får se hur dagen ser ut..!

T o r s d a g har jag mammacrossfit igen och efter lunch hämtar jag barnen från förskolan och åker till Åre för en långhelg där. Har lite möten och annat som ska pysslas med innan vi tar helg dock!

F r e d a g ska jag köra veckans sista jobbdag, så kort det bara går, innan jag slår igen datorn och tar HELG!

H e l g e n blir i Åre! Hoppas på lite utflykter, lagom med träning, fika och en massa mys. Och att vi hinner fixa klart i lägenheten.

T r ä n i n g e n hade jag en plan för men jag var väldigt sliten igår och i lördags, så jag får se vad det blir utöver mammacrossfitpassen. Längtar ut efter barnvagnspromenader, så de ska jag få till men i övrigt får vi se. Kanske kan det bli någon skidtur till helgen!

Generellt känns det som om jag har lite för mycket att göra, lite för många bollar i luften just nu men jag håller på att styra upp saker och ting för att få en liten bättre balans mellan allt jag vill göra och allt jag behöver göra. Började i förra veckan och ska fortsätta denna vecka, för dagarna bara rullar på och lillebror växer så det knakar och jag vill verkligen hinna ligga på soffan och mysa lite emellanåt också. Jag hinner absolut det idag, men det är för att jag maxar dagarna när jag jobbar till det yttersta och så vill jag inte riktigt ha det. Så nu ska jag försöka få ordning på det. Punkt!

Hoppas ni får en fin vecka - lite stress och sista-minuten-fix är okay så länge det inte pågår hela tiden! <3

Anna

Vabbelivabb

… och även jag fick mig en dos av deras baciller. Tänker att jag tar den här första rundan så kanske man kan slippa runda två, tre och tio. Eller hur funkar det?! Haha. Skämt å sido. Hur frustrerande är det inte när man liksom ställt in sig på att man kommer få lite mer gjort på dagarna medan kidsen är på förskolan och så blir det mer vabb än jobbtid. Samtidigt VET jag ju att det är så. Man förtränger det bara!

Man får helt enkelt göra det bästa av varje dag, pyssla ihop dagarna på bästa tänkbara sätt och ha med sig att det ju faktiskt bli bättre!

… jag själv är dock inte en så härlig person när jag inte är hundra frisk, så det behöver jag verkligen bättre mig på!

Annars så blir jag lycklig in i själen av att titta ut och se löven ändrar färg - hösten är här nu! Och som jag gillar den årstiden!

Helgen hemma hos mamma och pappa gick på tok för fort men vi hann i alla fall med en hel del mys-tid, lite utflykter och härliga middagar. Så härligt!

Nu ska jag boosta mig själv och kidsen så vi är back on track snabbast möjliga!

Hörs snart!

Anna

Inskolning!

Idag (!) börjar inskolningen av lillebror. Jag tror både han och vi verkligen har längtat efter detta. Och även storebror. Efter sommaren, då vi hade förberett storebror på att “efter sommaren kommer lillebror följa med till förskolan”, har det varit lite si och så med lämningarna av storebror. När vi väl har vinkat av honom på förskolan har det inte varit något problem, men fram tills dess har det varit en hel del “jag vill inte”. Och jag är helt säker på att de har berott på att lillebror varit kvar hemma med oss och han helt enkelt tror att vi har fortsatt spendera dagarna så som vi gjorde under sommaren och han helt enkelt inte får vara med.

Men nu kommer det nog bli ändring på det! Och för mig är det stort att lämna lillebror. Det betyder att jag, förutom under några månader 2021, kommer ha vardagarna till att få ihop jobb, skola och träning utan att försöka multitaska och ha barnen med. Det är stort. Och välbehövt!

Jag ångrar inte att jag (vi) har levt som vi levt sedan vi fick kids, att jag inte varit mammaledig som många andra, för det har passat mig och mitt liv väldigt bra. Men nu, när faktiskt barnen är lite äldre, så kommer det här vara den bästa kombon. Och det betyder att jag på riktigt får en deadline varje dag när jag måste vara klar med dagens uppgifter. Hittills har ju mina dagar varit väldigt flytande när jag jobbar/pluggar/tränar och när jag inte gör det. Nu blir det lite mer klara linjer emellan.

Och jag ser verkligen framemot det! 🙌🏽

Just nu sover lillebror efter en och en halv timme på förskolan, helt slut när han kom hem och somnade i Emils famn. Jag passar på att göra det sista av dagens to’do för att sedan kunna gå och hämta storebror om någon timme. Måste ju passa på när vädret är så fint! Och jag har ännu inte varit ut idag, blir så när jag har vilodagar. Men i morgon ska jag tillbaka i träning, så då blir det lite annat. Tre dagar med vila har gjort mig gott, även om nog en extra dos med sömn inte hade suttit fel…! Men snart ska väl även lillebror börja sova hela nätter tänker jag. Snart. 😅😍

Hörs snart igen!

Anna

Tjugoförsta december.

Kroppen ville ta det lugnt även idag. Så när Emil drog ut på en tur på förmiddagen, tog jag med mig svärföräldrar och barn ut. Helge bäddade vi ned i vagnen och Harry ville ha pjäxor på. Ni kan ju tänka er hur glad jag blev för det!

Sen traskade han runt på sina skidor runt här på gården, ut på skidspåret utanför och ut i skogen runt stugan. Det var så mysigt! Sånt där som jag kommer komma ihåg länge.

När han ledsnade på skidorna tog vi med oss pulkan och gick en tur runt här kring stugan och det är underbart att höra honom filosofera.

Pannkakor till lunch gjorda av farfar var den perfekta lunchen efter en förmiddag utomhus. Sen passade jag på att vila lite medan Harry sov lunch och innan vi passade på att jobba lite under eftermiddagen. Det här med att kunna jobba varifrån man än är, det kommer jag hålla hårt i även i framtiden!

Nu sover båda kidsen och vi och svärföräldrarna tittat ikapp på julkalendern. Jag slötittar lite och längtar till sängen, som jag för ovanlighetens skull delar med lillebror. Rätt mysigt det alltså…! Om än inte så sömneffektivt som jag kanske har behov av just nu. Men det struntar jag i.

Hörs snart igen!

Anna

Amningen.

Med storebror H hade jag inte en bra upplevelse med amningen. Vi slet från första början och hela situationen kring amning var inte alls så där mysig som jag sett framför mig. Ofta var det mer en kamp att få honom att ens ta bröstet, även om jag nog också hade stunder som var rätt mysiga.

Till saken hör också att min pappa drabbades av en brusten aorta i samband med att Harry föddes och när han bara var ett par dagar gammal hoppade vi in i bilen och körde i ilfart ner till Akademiska sjukhuset i Uppsala utan att veta om Harry någonsin skulle få träffa sin morfar. Pappa opererades under hela resan ned och när vi kom fram till sjukhuset och anslöt till resten av familjen opererades han fortfarande och beskeden var inte positiva. Men sent på kvällen kom läkaren in och berättade att de fått stopp på blodet men ingen visste om han skulle vakna upp, vem som skulle vakna upp… Väntan det kommande dygnet var olidlig och samtidigt skulle jag försöka förstå att jag precis blivit mamma, få amningen att fungera, försöka njuta av att blivit mamma. Det var en väldigt speciell tid.

Pappa vaknade upp ett knappt dygn senare, oerhört medtagen men det var min pappa. Jag vågade dock inte gå in till honom när han låg med alla slangar uppkopplade och bröstkorgen uppsågad, men Emil tog med Harry in och satte fötterna på hans bröst. Morfar och Harry fick träffas. Oavsett vad som skulle ske framöver.

Men vi hade tur, ödet och ALLT samverkade och 48h efter den där kvällen när vi alla bara satt och väntade kom pappa gåendes in till anhörigrummet. GÅENDES! Nog för att han gick med gåstol och allt sånt där, men det var pappa som GICK. Och där och då vågade vi alla börja leva igen, för vi såg gnistan i pappas ögon att han minsann skulle tillbaka. Och i efterhand har han själv sagt ”för mig fanns det inget annat än att jag skulle överleva!”.

Men detta påverkade mig mer än vad jag nog någonsin fattat, och det inser jag nu, två år senare. Både jag och min syster ammade, min systerson var fyra månader då, och vi båda fick efter detta börja ge ersättning för mjölken räckte helt enkelt inte riktigt till. Och för mig blev aldrig amningen något som bara gick av sig själv. Eller som så många säger ”så smidigt att alltid ha med sig maten och bara amma…”. För det var aldrig bara att amma.

Jag bestämde mig ganska snabbt att amma tills Harry blivit sex månader. Jag behövde ett mål, jag behövde bestämma något och jag behövde något att se framemot. Jag ångrar inte idag att jag ammade, inte alls, jag är tacksam för det stöd jag fick av BVC kring att ge ersättning som stöd för att kunna amma och jag minns ändå stunderna som fina. Emellanåt. Men det var en kamp.

När Helge kom ville jag så gärna få en annan upplevelse. Att ge ersättning var inget jag var emot men jag ville så gärna få se om jag kunde få amningen att vara så där enkel som den är för vissa.

Och tänk min lycka när Helge minuten (ja, kanske det dröjde lite längre) efter han fötts la sig tillrätta vid bröstet och snuttade och åt i EN TIMME direkt. Det var magiskt.

Men min vilja att få amningen att funka gjorde att jag lät honom äta lite för länge de första dagarna, så vi fick lov att ge lite ersättning den första veckan. Men efter den veckan och med lite mindre stress och vilja och råd från BVC har vi enbart ammat och för det mesta går det bra. Amningsångesten och tanken över att det kanske inte räcker, jag måste amma nu fanns med länge och det är först nu, när han snart är fyra månader som jag på riktigt vågar lyssna på hans signaler och amma när han ber om det. Och det är ett stort steg för mig!

Dessutom har jag försökt pumpa från första början och sedan gett på flaska bara för att den möjligheten ska finnas när det finns behov för det. Och det är en frihet att veta att den möjligheten finns!

Just idag vägrade han dock flaskan så när vi kom hem från förmiddagens träningspass var det en vrålhungrig liten kille som låg i farmors famn. Så jag fick släppa allt och sätta mig för att amma. Så kan det gå! 🥰

Jag har två helt olika upplevelser av amningen. Den här gången har jag ingen deadline för hur länge jag ska amma. Jag har heller inte känt mig tvungen att ge ersättning för att han ska växa som han ska. Men jag har alltid ersättning hemma och jag tänker ibland att det kanske vore bra att ge honom lite av det på kvällarna, speciellt för att Emil och lillebror ska få lite egentid. Vi får se. Tiden får visa.

Men dit jag ville komma är att amning är inte självklar, av många olika anledningar, och både vi mammor och barnen är olika, vi har olika behov och olika förutsättningar. Vi gör det vi och våra barn mår bäst av och vissa saker kan vi inte påverka, så som det blev för mig av stressen kring pappas sjukdom.

Stress är det som enskilt påverkar amning mest, både fysisk och psykisk. Så vi måste helt enkelt se till att må bra. Ta hand om oss själva innan vi tar hand om andra. 🧡

Så ta hand om er där ut och gör det som passar er bäst!

Anna

Två barns mamma!

Sitter och ammar i väntrummet utanför vaccinationshubben i Östersund, har precis tagit dos två och känner att nu kanske kanske vi kan börja drömma om lite resor under hösten. Det ligger ett par på dröm-kontot och om inget oförutsett händer så har vi några att se framemot. Nu med två (!) kids!

Helt plötsligt har vi liksom två små, vi är ett helt crew. Bilen är mer än full när vi reser, barnvagnen för bred för att gå in genom vanliga dörrar. Det är två blöjor som ska bytas. Två munnar att mätta. Och mer än dubbelt så mycket kärlek. ❤️

Många frågar om förväntningarna inför att bli två-barnsmamma, eller för den delen en två-barns-familj, men precis som med Harry så hade jag inte så mycket förväntningar. Det enda man vet är ju att man måste go with the flow men framför allt försöka komma ihåg att njuta lite mellan varven. Och lite den inställningen hade jag även nu. Sen har jag ju som alltid drömmar och planer om hur jag vill leva och göra, och försöker skapa förutsättningar för det, men på något sätt gäller det att inte stressa kring om det inte alltid blir som man tänkt.

Så hur har det blivit då? Lite mer kaosartat emellanåt, lite lugnare emellanåt. Vi har gjort mer än jag någonsin hade vågat hoppats att vi skulle kunna göra med resor, mindre äventyr och familjetid. Jag sover mindre än någonsin, vilket absolut inte är hållbart, men jag tänker att det kommer ge med sig även det!
Lillebror H är en skön filur. Sex veckor gammal drygt nu. Han säger vad han vill och där emellan är han superchill. Storebror H pussar och gosar och vill vara väldigt nära. Och emellanåt kommer det ett tjyvnyp eller två. Är det inte så det är?!

… och med det sagt - jag hoppas hinna skriva lite mer och lite mer kontinuerligt här framöver! Några speciella önskemål?

Nu ska jag amma klart och sedan traska ned på staden för att jobba lite innan vi ska till Åre för att reka lite cykling inför mitt och Marias cykelcamp i helgen!

So long!

Anna