St Moritz

Igår kring lunch rullade hela ekipaget från Team Kaffebryggeriet och mitt lilla (eh, rätt stora) crew in i St Moritz där vi ska hänga de kommande tio dagarna. På lördag kör vi La Diagonela, ett lopp jag faktiskt körde för tre år sedan (då superguider gravid utan att veta om det med storebror H), så jag vet på ett ungefär vad som väntar. Och det är minst sagt en utmaning! Kanske inte höjdmeter som de senaste loppen varit, men i längd, kupering och KYLA!

Emil åkte hem till Sverige igår, så nu är det jag, kidsen och mina föräldrar som är här!

Idag var jag och två av killarna, Gustav och Bård, och rekade sista 40km av banan. Ett längre pass blev det men skönt att göra det redan idag så att jag kan ta det lite lugnare resterande dagar fram till loppet…

Till skillnad mot förr så är jag ju inte här nere för att träna inför något som kommer sen så jag ska inte samla på mig en massa träningstid utan jag ska samla på mig överskott i energi! Så att jag känner när jag står på startlinjen att jag är redo!

För träningen kan jag ju faktiskt styra över, hur mycket eller lite jag tränar. Och lika så med jobb/uppdrag. Men jag kan inte styra över hur mycket vila, sömn och återhämtning jag får när jag är med kidsen. Så det är lika bra att undvika att köra sig för slut så man (jag) inte hinner återhämta mig från tuffare träning. Helt enkelt försöka ha ett litet överskott hela tiden.

Och det är en ny utmaning för mig!

Nu ska jag faktiskt ta och lägga telefonen åt sidan och läsa en bok, båda barnen sover och jag har druckit upp mitt te och ätit upp chokladen… Underbart ju!

Men. Först! Vi var ju i Val Venosta i helgen. Körde mitt första individuella lopp sedan Touren 2017-2018. Det var kul! Kroppen var så mycket fräschare än förra helgen! Även om jag känner att det saknas en del i ”power”.

Efter tävlingen på söndagen, som Emil körde, gick vi en tur i bergen ovanför vårt B&B. Det var m a g i s k t fint! 😍

Hörs snart igen! 😍

So long,

Anna

Dagen efter.

Nu är det gjort! Nummerlappen åkte på, startskottet gick och tävlingshornen åkte ut. Och oj så kul det var! Jag var ju lite orolig före att det inte alls skulle kännas så roligt som jag hela tiden har trott. Att min målbild och min vision av glädjen inför utmaningen inte alls skulle finnas där och känslor av ”vad gör jag här, jag ville inte det här!” skulle vara större.

Men inte alls! Det var precis lika roligt som jag hade tänkt, om inte roligare. Och tävlingshornen växte ut mer, viljan att göra saker bättre lika så.

Samtidigt som jag så njöt av när tävlingen var avslutad möta upp familjen, ta en kopp blåbärsoppa och lussebulle och leka med barnen. Och kvällen ägnades åt att vara med familjen, äta charkisar, göra hamburgare. Sippa på ett glas vin. Prata om högt och lågt. Analysera loppet, livet. Och vardagliga ting.

Den kontrasten är det jag älskar. Och jag älskar att skidåkningen och tävling åter finns i mitt liv men numera som en krydda mer än en helhet!

… och hallå! Det är fem dagar kvar till jul. När hände det? Jag har absolut inte köpt klart julklapparna. Jag har glömt skicka julkorten. Och jag har inte sett klart julkalendern. Och nu åker vi till stugan så att shoppa julklappar kan jag glömma. Det betyder att de fysiska julklapparna kommer utebli för vissa familjemedlemmar. Typiskt. 🙈😂

Hörs snart igen!

Anna

Premiär - check! ✌🏻🥳

Så var det gjort. Premiären med nummerlappen på! Sicken härlig känsla!! Nog för att det var lite av en mjukstart med dagens teamlopp där det gick ut på att köra ihop och för en gemensam tid men ändå!

Känslan idag. Wow. Så svårt att sätta ord på det för jag var så taggad. Så glad. Glömde på ett sätt bort att känna hur kroppen kändes för det var så skoj! Och så kul med all publik här hemma i Orsa! Och sen att få åka med en teamkompis, att tillsammans göra att vi åkte så fort som möjligt. Då ju andra tid i mål var den som räknades, så för att åka snabbast möjliga krävdes det ju att vi höll ihop hela vägen in.

I morgon blir det lite mer egen utmaning när det första individuella loppet för säsongen. Och för mig med teamet! Cirka 35km på en varvbana där vi ska upp i slalombacken de sista två varven… Start strax efter nio. Och redan nu är fjärilarna i magen igång! De där fjärilarna som förbereder en på att ta i, på att det kommer bli jobbigt och samtidigt ställa in sig på att kämpa!

För det är ju det som är min morot. Att kämpa. Utmana mig. Prova. Pusha. Testa. Sen får vi se vad kroppen har för status i morgon. Idag var den bra. Himla bra. Himla skoj! Men det är svårt att sätta det i paritet med något. Det kändes liksom bara bra och var skoj!

Just nu sitter jag på golvet hemma hos mamma och pappa. Systerdotter Majken sitter i en stol bredvid mig och tittar nöjt på. Lillebror H hoppar runt i hoppgungan och gör om vartannat nöjda ljud och däremellan låter han högst oklart…!

Nu ska jag gå och byt från tights oxh hoodie till kjol. Vi ska fira lite minijul med min familj, mina syskon med respektive. Det blir mysigt.

Och i morgon bitti är det dags för nummerlapp igen! 😍

Anna

Snart start!

Sitter och sippar på mitt kaffe (ja, Oatley med kaffe..) och lyssnar på när Emil läser Bojan och traktorn för storebror. Lillebror sussar kvar i sängen, jag borde egentligen ta och pumpa.

Sprang iväg och hämtade pumpen, ammade för knappt två timmar sedan så lillebror är nog inte så sugen på att ammas och vi åker upp till stadion för

tävlingspremiär (🙈🥳✌🏻🤩😈🤪)

alldeles strax. Barnen kommer upp senare med mormor och morfar, så då får mamma ge lillebror flaskan om en liten stund.

Så idag ställer jag mig alltså på startlinjen igen. Om två timmar och trettio minuter. Lagtempo idag vilket innebär att jag och min teamkompis Marthe ska köra ca 10-11km tillsammans och tiden stoppar när den sista av oss går i mål. Och sedan läggs vår tid ihop med killarnas tid och då får vi den totala placeringen för dagen. Superskoj event ju!

I morgon blir det ett vanligt lopp - ca 30km. Sex varv på en liknande bana som idag men med ett rejäl extra backe varje varv och de två sista varven upp i slalombacken. Det blir spännande!

Nu måste jag göra mig klar. Hörs snart igen!

Anna