Bad Gastein!

Två dagar i Bad Gastein. Himla fina dagar. Så mysiga dagar. Så himla himla glad att vi tog oss hit! 🫶🏻

Vi njuter. Behöver jag säga mer?

Anna

Någon gång ska alltid vara den första!

I morse vaknade jag först vid fem av att Emils klocka ringde och han smög upp och åkte till flyget. Vid sex vaknade jag av att Helge ropade och jag hämtade honom till stora sängen där jag och Wilhelm låg. Jag ammade Wilhelm, Helge slumrade bredvid mig och vid kvart över sex ringde min klocka. Helge sov inte helt men var så där loj som vara barn kan vara på morgonen, så jag gick upp och hämtade iPad och satte igång babymonitor. Gick sedan ned till gymmet, satte på mig träningskläder och pjäxor och gick upp på bandet. Satte telefonen så jag såg den och sen körde jag igång mitt pass. Helge ropade någon gång och eftersom jag kan prata via monitorn blev han lugn och jag lyckades köra hela mitt pass (yay!) innan jag gick upp igen och började fixa frukosten till oss alla.

Vid halv nio kom taxin, då var vi nästan klara alla fyra. Storebrorsorna stod klädda i hallen och sprang ut för att möta taxin medan jag klädde på lillebror W det sista. Tog oss till flyget, checkade in allt bagage och sen var det dags att göra

livets första flygning med tre kids, själv!

Och jag kan verkligen inte ljuga, så när jag säger att det gick så himla bra så gick det verkligen BRA! Herregud! Vågade knappt tro det själv! De lekte loss på flygplatsen, lekte på flyget, åt matsäcken jag hade förberett (limpmackor med rejält med margarin, fruktklämmisar och russin) och väl på Arlanda mötte mina svärföräldrar upp oss och då kändes ju allt hur lätt som helst!

Även nästa flygning gick bra. Svärisarna satt några rader bort, så det var jag och kidsen igen, och denna gång fick paddan åka fram efter halva flygningen. Men så får det vara ibland. Hann dessutom amma två gånger!

Väl i München var det lite väntan på bagaget innan vi gick ut och mötte upp Emil som stod med maten redo och vi gick för att hämta ut hyrbilen.

Snart rullar vi in i Bad Gastein, efter nästan 14 timmars resa. De större killarna är fortfarande vakna, tittar på julfilm på paddan, lillebror vill nog gärna äta snart igen och vi ska hitta huset.

Jag är SÅ glad att vi kom iväg och så himla stolt över mina små killar. De har liksom studsat fram hela dagen, älskar att se deras nyfikenhet kring vad vi än hittar på! 🫶🏻

Anna

Fredagslistan

Sa precis till Emil ”är så glad att vi åkte hit!” för även om det inte alls blev jag hade tänkt på förhand. Tanken var ju tio dagar med rejält med träning medan mamma och pappa skulle hänga med barnen och enligt väderprognosen skulle vädret vara så där. Men det har blivit nästintill ingen träning för mig, några styrkepass och några rullskidspass, men desto mer hike och vardagsmotion. Och framför allt massa tid med familjen i VÄRME!

Så även fast det inte blev som det var tänkt, vilket så klart varit en himla challange rent psykiskt, så har det varit FANTASTISKA dagar som jag nog kommer bära med mig fler minnen ifrån än om det blivit som ursprungsplanen! <3

V E C K A N S känsla är frustration blandad med ren och skär glädje! Frustration över att jag fortfarande sliter med förkylningssymptom och inte kan träna som jag vill och glädje över att vara här, se barnens glädje, vara tillsammans. <3

V E C K A N S tanke har nog mest handlat om att säsongens första tävling närmar sig med stormsteg. Skräckblandad förtjusning!

V E C K A N S kreativitet har varit på topp bland de fina byarnas gränder där man har magiska vyer oavsett vilket håll man vänder sig mot och det har varit så kul att ha kameran med, att sen få skriva av sig här..!

V E C K A N S bästa - återigen - att vi är HÄR!

V E C K A N S mys. De små fikastunderna här och var. På en trapp vid ett gammalt hus. På en bergstopp. På en sten invid ett gammalt kapell.

V E C K A N S träning har som sagt inte blivit av, men desto mer vardagsmotion, frisk luft och tid tillsammans.

V E C K A N S läsning har återigen varit om näringsämnen, optimalisering för atleter, livsstilssjukdomar.. så intressant.

V E C K A N S godaste var deep fried calamaries i hård konkurrens med pizza margarita. Klassificeras absolut inte in som sund mat MEN det klassificeras in i en SUND OCH VARIERAD kosthållning när detta äts någon gång då och då men inte jämt. Bara en liten tanke - att förbjuda saker håller sällan över tid. Man behöver äta utan eftertanke och verkligen njuta av det till fullo också!

H E L G E N kommer bli lugn här i Kroatien. På söndag morgon åker vi hem mot Jämtland, mot kylan och den riktiga hösten. Det ser jag framemot! Men först ska vi verkligen VERKLIGEN njuta de sista här nere.

Nu ska jag äta upp frukosten, ta en till kopp kaffe och bestämma dagens familjehike!

Anna

Split

Härom dagen tog vi en tur till Split över lunch. Det var himla mysigt! Hann med både glass och lunch och stros. <3

Kan verkligen rekommendera Split. Andra gången jag var där och det är både god mat och bra priser och himla trevliga människor!

Hörs snart igen!

Anna

Tre generationer på äventyr

I förrgår gick vi på äventyr. Allihopa. Rakt upp i bergen bakom huset. Det visade sig bli ett väldigt äventyr..! 🫶🏻😍

Vi gick upp direkt bakom huset, en gammal väg som måste ha funnits sedan romarriket (typ) med vackra stenläggningar, uthuggna små grottor med symboler för att (mest troligt) få lycka på färden. Alltså det var MAGISKT fint! Efter en dryg halvtimmes vandring kom vi upp till en by där det var en salig blandning av gammalt och nytt. Vi gick igenom byn och vek sedan ned ännu på en gammal led. Efter att ha börjat gå uppför efter den mer välanvända leden vek Emil av på en mindre välanvänd led. Och lite där kan man väl säga att äventyret började. Det var ju helt klart en stig men det var väldigt snårigt och dant. Ju högre upp vi kom desto otydligare blev den och när vi kommit upp stod vi återigen inför ett vägval. Antingen skulle vi fortsätta den lite oklara leden ned eller så skulle vi försöka finna den riktiga leden... Ska tilläggas att det också såg rätt brant ut ned mot byn… Så vi valde att finna stigen. Stenigt, otydlig stig men OJ SÅ FINT! Tillslut fann vi leden, följde den en bit nedför och insåg att jo nog kan det bli brant. Så vi stannade till för en fika och dricka, för det var himla varmt också.

Sen började vi ta oss ner. Rullgrus och stora stenar, snår och träd. Ett riktigt äventyr! Men alla klarade det galant. Så stolt över mamma och pappa som bara hakar på!

Sen kom vi till den sista biten och ja, vi fick väl lite av en chock allihopa. Helt plötsligt skulle vi börja klättra på klippväggen..! Haha! Njaaa kände väl jag.

Så emil klättrade iväg med storebror H på ryggen medan jag med Helge på ryggen och mamma och pappa i hasorna tog oss ned i någon form av torkad vattenfåra. Kom förbi några ihoprasade skjul och tänkte ”ja men det här blir ju bra!”. Men där tog det tvärnit. Staket åt alla håll och det enda sättet att fortsätta var att klättra över staketet, gå in på någon annans terrasserade gård och helt sonika knacka på för att kunna komma ut på andra sidan där emil och Harry stod och väntade. Alltså. Kul. Knackade och knackade men tillslut kom en gammal krum gumma och öppnade dörren lite försiktigt, höjde på ögonbrynen och skakade på huvudet medan jag försökte förklara att vi kom från bergen och undrade om vi fick gå genom hennes hus…

Herregud.

Snabbt som attan sprang vi genom hennes trapphus och ut på gatan där emil väntade.

Alla samlade - alla oskadda - alla glada! Men sicket äventyr det blev! 🥳

Vilken härlig dag och heja starka mormor och morfar som bara hakar på!

Önskar er en fin söndag! ☀️

Anna

Omiš

I onsdags kväll kom vi fram hit till Omiš. En by cirka två mil från Split, Kroatien. Här ska vi vara i drygt tio dagar och anledningen att vi hamnade just här är att mitt team har varit här på läger hela oktober de senaste tre-fyra åren. Och jag tänkte ”men ja! Lite värme och massa träningstimmar i Kroatien i oktober är ju inte fel..!” så jag bokade denna resa för några veckor sedan.

Sen blev jag ju sjuk. Och frisk. Och sämre igen. Och ännu sämre. Och bättre. Och bättre. Och lite sämre. Och bättre igen.

… vilket har lett till att jag inte riktigt vågar träna med dem ännu, utan tränar lätt genom att hika med familjen i bergen och träna styrka. Men jag hoppas verkligen att jag kan hänga på dem till veckan igen!

Oavsett har vi haft så himla fina dagar och som vi alla njuter. Vi bor perfekt (hittade boendet via AirBnB) och har bergen bakom huset, gamla staden cirka 500m bort, ett välutrustat gym cirka 900m bort och stranden ligger på andra sidan gamla staden - allt är på promenadavstånd!

Vi lagar den mesta maten själv hemma och priserna är lite billigare än hemma men framför allt är grönsakerna så himla goda och dessutom odlar vår värd så vi har fått både olivolja, paprika, sallad och fikon från honom. För att inte tala om de fina äggen. En liten oas! 🫶🏻

Ha en himla fin lördag!

Anna

Fredagslistan

… som idag kommer från Kroatien där jag ligger på soffan, har bombarderat instagram med bilder och filmer (oops! men så kul!) medan barnen sover och de andra också skrollar, äter choklad och tar det allmänt lugnt. Älskar sånna här kvällar! 🫶🏻

Speciellt efter en dag med äventyr tillsammans.

V E C K A N S känsla är lättnad! Lättnad att vi kom iväg till Kroatien som jag sett framemot så länge, att resan ned gick så bra och att stället vi är på är så fint!

V E C K A N S tankar har kretsat kring hur mycket jag behöver och vill ha rutiner i mitt liv. Oavsett om jag är ute och reser eller är hemma, behöver jag struktur och rutin i livet. Och jag inser att det blir mycket lättare med barnen om man har det. Så det ska jag fortsätta försöka ha och också skapa dem tillsammans med familjen!

V E C K A N S idéer har inte direkt överhopat mig. Faktiskt har jag nog inte kommit på en enda idé denna vecka. Allt har kretsat kring att få ihop vardagen de sista dagarna före vi for, packa och samtidigt prioritera så att jag inte blir för stressad!

V E C K A N S bästa - helt klart att vi kom iväg till Kroatien. Tillsammans med mamma och pappa!

V E C K A N S mys - de här stunderna på soffan i lugn och ro, mornar med nyvakna barn i sängen. En treårings funderingar på en utflykt..

V E C K A N S träning har ja, knappt kallats träning, utan mer motion och fysisk aktivitet. Men vi närmar oss träning..! Så skönt!

V E C K A N S läsning har som vanligt varit min kurslitteratur (och JA! Kul! Klart jag ska skriva mer om vad jag pluggar!), det är SÅ intressant!

V E C K A N S huvudbry har varit hur länge man kan gå och fundera på om man är helt frisk eller inte…! Ibland skulle jag önska att jag inte kände min kropp så väl som jag gör så jag bara skulle köra på. Men i nästa sekund är jag väldigt tacksam att jag gör just det - känner min kropp väl!

V E C K A N S godaste är helt klart dadelbollarna jag bakade i helgen som blev perfekt resegodis på väg ner hit! Recept hittar ni här.

H E L G E N blir ja, lugn på sitt sätt eftersom vi blir kvar här i Kroatien även nästa vecka ut. Lyxigt att ha mamma och pappa med så vi både hinner träna, jobba men också vara tillsammans. En kombination jag älskar och verkligen uppskattar att vi kan ha. Det är livskvalitet för mig!

önskar er en himla fin helg! 👋🏻😍

Anna

… och jag blir så glad när ni lämnar en kommentar, en fråga, fundering eller bara en kommentar i allmänhet. 🫶🏻

Mot varmare breddgrader

Tidigt i morse hoppade vi in i bilen för att köra ner till Sthlm och där ta flyget till Kroatien för tio dagar med träning. Med på resan är både kids, emil och mina föräldrar. Alltför att vi (eller framför allt jag) ska kunna träna så bra jag bara kan. Dock kommer jag få lov att börja väldigt försiktigt med tanke på senaste veckornas förkylningssymptom.

Är dock så himla tacksam att vi kommer iväg!

Exakt för ett år sedan åkte jag ju till Kroatien själv med lillebror… Nu när jag ser tillbaka på det så måste tänker jag ”wow, han var inte stor alltså och ändå så chill och världsvan” för det var ju faktiskt hans andra flygresa då vi var i italienska Livigno i september. Är rätt säker på att lillebror kommer uppskatta denna resa lite mer än sist. Haha!

Nu är vi strax framme vid Arlanda, ska väl inte ropa hej än, men det har gått väldigt väldigt bra med barnen. Igen. De börjar bli vana att åka långt i bil. Vi gjorde ett lite längre stopp i Gävle för att ladda, annars har vi kört nonstop. Fränt också att elen tar oss så långt som till Gävle på en laddning trots fullpackad bil. Bra med matsäck, fulladdad padda (tjatet började direkt, men med tjuriga föräldrar så får de hålla ut åtminstone ett par timmar innan den kommer fram), något stopp och torr blöja gör susen!

Nu är vi framme på Arlanda, ses i Kroatien! ✊🏻

Anna

Det kändes!

Hemma med familjen i Östersund igen efter väldigt fina, men också lite tuffa, dagar i Norge. Hann med sju träningspass under dagarna där ett av passen faktiskt var mitt första löprace på två (!) år. Och tänk att man förtränger så lätt hur jobbigt det är att springa löptävlingar…! Eller det kanske är tur det, annars skulle man inte ställa sig på startlinjen… Oavsett så blir löptävlingar otroligt bra träning och ja, det fick jag även i lördags. Jobbigt (för jäkla jobbigt) under loppet men ack så skönt efter. Älskar den känslan!

Ligger nu i soffan hemma, båda barnen somnade ovanligt tidigt idag och det var nästan läge att jag skulle lägga mig samtidigt med dem men halv sju känns till och med tidigt för mig. Trots att jag varit på läger. Haha!

Ska strax lägga undan telefonen och titta på Gåsmamman, har ju inte sett de tidigare så vi har ju sex (6!!) säsonger att titta ikapp. Perfekt i för hösten.

Helgen var som sagt fullsmockad med träning. Och fokus på att äta tillräckligt och återhämta sig mellan passen. Denna vecka kommer till en början handla om att hämta hem helgen, försöka ducka dagisbacillerna, skola in Helge och jobba lagom mycket. Framemot helgen har jag tänkt träna på lite igen.

Tanken är att jag försöker få in någon bra träningsvecka per månad, resterande blir vad jag hinner med för jag är faktiskt inte beredd att åsidosätta vare sig familjen eller allt annat som jag numera fyller mina dagar med. Så det blir en balansgång, men det är så jag vill ha det. Att satsa hundra procentigt på sin idrott och resultat är jag väldigt färdig med. Men inte att utmana mig och försöka utvecklas. På mina premisser. Och jag är tacksam att kunna göra det ännu ett år.

Årets första lopp går andra helgen i december, så även om jag rent form-och-träningsmässigt är väldigt (v ä l d i g t) långt från där jag vill vara, så har jag tid på mig bara jag skyndar långsamt.

Så nu kör jag lite återhämtning, tid med barnen, jobb & skola ett par dagar. <3

Hörs snart igen!

Anna

På Tur!

Igår vinkade jag hejdå till grabbsen hemma och rullade iväg på ett eget äventyr! Sist jag var iväg själv var när jag åkte Birkebeinerrennet i mars så det var välbehövt. Jag har inte varit ifrån lillebror mycket alls, eller egentligen något av barnen, och Emil har inte heller varit ensam med dem särskilt ofta, så det här är bra på många sätt!

Vaknade precis upp i hyttan där jag ska bo i helgen tillsammans med mina teamkompisar i Kaffebryggeriet. Mitt första riktiga träningsläger med andra sedan jag slutade. Och man kommer fort in i rutinerna. Herregud jag har ju haft ett helt liv med läget var och varannan vecka så det här är ju liksom min (gamla) vardag! Och utan barnen kan jag leva det fullt ut för ett par dagar, hinna ätatränasova, längta efter dem som en tok (vilket jag gör redan!) och sen komma hem för att maxa kvalitetstid med dem.

Vi bor i teamcaptains Vetles nya hytta i Vaset, ett av Norges alla otroligt vackra fjällområden. Idag väntar en längre rullskidstur, i morgon intervaller och på lördag löptävling… Jag har inte sprungit en löptävling på två år (sista loppet var Icebug Xperience nere på västkusten 2020), så det blir spännande.

Men innan jag går och hugger in på gröten så måste jag bara visa hur vackert det var på resan hit! Resan var ju inte att leka med (återigen glad att jag reste utan barnen, haha!) - nästan 70 mil varav 50 mil i Norge. Med elbilen. Det tog TID! Men oj så vackert och faktiskt rofyllt. Laddade totalt en timme fördelat på två stopp, passade på att vila, lyssna på föreläsning och äta! Utmaningen blir nog resan hem på söndag eftersom vi ska träna ett pass först. Men åker jag i såna här miljöer klagar jag aldrig. W o w !

Ses SNART igen! 😍

Anna

Mot Italien!

I morse packade vi ihop vårt pick och pack i St Moritz och lämnade lägenheten som varit vårt hem de senaste tio dagarna. Tio dagar som gått väldigt fort samtidigt som det känns som om vi varit där läääänge. Vi hann göra oss riktigt hemmastadda och fick rutiner. Sånt gillar jag. Det behövs inte så mycket för att det ska kännas som hemma så länge man har människor man tycker om runt sig!

Nu har vi åkt i ett par timmar och snart kommer vi fram till Cavaleze i Italien, Val di Fiemme, där vi ska vara tills på måndag så det här äventyret tar slut och vi reser hem till Sverige.

På söndag väntar en av de största utmaningarna jag kommer göra det här året - Marcialonga! 70 kilometer med en rejäl stigning på slutet. Och jag kommer staka. Och jag vet också att mina armar (och ben) kan ta tvärskuren, så det kommer bli en utmaning…! En rolig sådan!

Jag har bara åkt delar av banan tidigare, den från Predazzo (där vi bodde under VM i Val di Fiemme 2013) till den välkända sista backen i Tour de Ski.

Så fokus de kommande två dagarna blir att försöka göra sig lite bekant med fler delar av banan. Spännande ju!

Nu måste jag sluta skriva, Harry vill att jag ska sjunga med i barnvisorna som spelas på (relativt) hög volym här i bilen. Slutspurten på resan ni vet…! Haha!

Ciao!

Anna

På tur.

Vi drog ju iväg den andra januari ner hit vilket betyder att vi nu varit borta i sexton dagar. Och vi har tolv dagar kvar. Emil åkte ju hem när vi drog hit i måndags och kommer inte åka ner hit igen eftersom det nu verkligen börjar bli nedräkning mot uppladdningen inför Paralympics. Redan den tolfte februari drar han iväg igen, om allt går som det ska (✊🏻), så det är verkligen slutspurt. Tanken var från början att vi, jag och barnen, skulle följa med ner till Italien den första perioden av deras precamp men som läget är just nu med smitta är jag lite osäker på ännu en flygresa och hotellboende.

Att vara på resande fot och på sånna här vackra ställen under pandemin är speciell. Naturen är ju tillgänglig för oss, och det är ju där vi spenderat mest tid, men sånna där spontana kaffestopp här och var eller en middag på restaurang blir det ju inte mycket av. Och direkt där det är folksamlingar tar man ett extra djupt andetag innan man passerar med munskydd och håller andan. Och undviker i största möjliga mån att ens vara i närheten av folk. Man missar ju liksom en del av det här med att vara här nere, det där med att njuta av en god pasta på restaurang spontant eller en riktigt bra cappuccino på ett kafé man passerar, men det är i sammanhanget ändå en petitess för vi ÄR ju här nere. Vi mår bra. Vi kan åka skidor. Vi kan njuta av sol. Av naturen. Av att vara tillsammans.

Och vi kan göra det här äventyret ihop med tävlingar på helgerna och kvalitetstid i veckorna! Så himla tacksam för det!

Nu ska jag gå över till grabbarna i teamet, jag fick hjälp av dem med ett jobb idag som vi ska kolla igenom. Och jag hoppas killarna kan komma till ro i det gemensamma sovrummet under tiden. Låter inte riktigt så just nu… Haha!

So long!

Anna

St Moritz

Igår kring lunch rullade hela ekipaget från Team Kaffebryggeriet och mitt lilla (eh, rätt stora) crew in i St Moritz där vi ska hänga de kommande tio dagarna. På lördag kör vi La Diagonela, ett lopp jag faktiskt körde för tre år sedan (då superguider gravid utan att veta om det med storebror H), så jag vet på ett ungefär vad som väntar. Och det är minst sagt en utmaning! Kanske inte höjdmeter som de senaste loppen varit, men i längd, kupering och KYLA!

Emil åkte hem till Sverige igår, så nu är det jag, kidsen och mina föräldrar som är här!

Idag var jag och två av killarna, Gustav och Bård, och rekade sista 40km av banan. Ett längre pass blev det men skönt att göra det redan idag så att jag kan ta det lite lugnare resterande dagar fram till loppet…

Till skillnad mot förr så är jag ju inte här nere för att träna inför något som kommer sen så jag ska inte samla på mig en massa träningstid utan jag ska samla på mig överskott i energi! Så att jag känner när jag står på startlinjen att jag är redo!

För träningen kan jag ju faktiskt styra över, hur mycket eller lite jag tränar. Och lika så med jobb/uppdrag. Men jag kan inte styra över hur mycket vila, sömn och återhämtning jag får när jag är med kidsen. Så det är lika bra att undvika att köra sig för slut så man (jag) inte hinner återhämta mig från tuffare träning. Helt enkelt försöka ha ett litet överskott hela tiden.

Och det är en ny utmaning för mig!

Nu ska jag faktiskt ta och lägga telefonen åt sidan och läsa en bok, båda barnen sover och jag har druckit upp mitt te och ätit upp chokladen… Underbart ju!

Men. Först! Vi var ju i Val Venosta i helgen. Körde mitt första individuella lopp sedan Touren 2017-2018. Det var kul! Kroppen var så mycket fräschare än förra helgen! Även om jag känner att det saknas en del i ”power”.

Efter tävlingen på söndagen, som Emil körde, gick vi en tur i bergen ovanför vårt B&B. Det var m a g i s k t fint! 😍

Hörs snart igen! 😍

So long,

Anna

Valle di Casies

I torsdags lämnade vi byn Toblach och flyttade upp till bergen. Till dalgången Gsies, eller Valle di Casies som den heter på italienska. Minns nu att jag lovade er bilder från lägenheten - här är dem! Dock så är jag inte så rutinerad att jag rusade in före vi flyttade in och tog bilder när det var städat och fint. Ni får helt enkelt se hur det ser ut irl…! Haha!

Helgen har verkligen gått i ett med två tävlingar på lika många dagar, och inte vilka tävlingar som helst heller för den delen. Totalt 95 km och 5 och en halv timmes tävling har jag bränt av. Det kändes idag kan jag lovar plus att natten som var inte bjöd på särskilt mycket sömn då Harry började sova oroligt och lät och hade sig redan vid midnatt för att sedan vakna vid halv två. Samtidigt som Helge vaknade för att ammas. Då var varken jag eller Emil särskilt nöjda, så han tog med sig Harry ut i soffan så att jag och Helge skulle få sova vidare. Vi somnade till någon timme innan Helge ville ammas igen. Och då hörde jag att Harry fortfarande inte hade somnat. Så idag har vi varit trötta hela bunten.

Dagens frukost blev en långsam historia. Så skönt. Tre koppar kaffe. Och lagom till tredje koppen (som jag sprang ned och hämtade i kaffemaskinen i loungen i huset där vi bor) kom ägarinnan av huset med ett fat med hemmabakade kakor som jag fick ta med till lägenheten. Alltså lyxen! 😍

Helgens tävlingar var jobbiga, precis som de ska, men min form var inte som den ska. Bristen på sömn och de där dagarna med förkylningssymptom (inte covid!!) över jul och nyår verkar ha tagit lite udden av min form. Men efter urladdningarna den här helgen och med väldigt lugn träning inför helgen ska det nog reda upp sig. Och kanske lite extra sömn!

Målbilden jag har för tävlingarna den här perioden är att oavsett hur det går vara nöjd med det jag presterat utifrån dagens förutsättningar OCH njuta av en riktigt god middag med ett glas vin till och choklad till dessert. Och gårdagen var inget undantag! Pizza. Ett glas Lagrein. Och choklad. Livet!

Nu har båda pojkarna precis somnat (ovanligt sent!) och jag ska faktiskt gå och lägga mig jag med. Just nu samlar jag på sömntimmar. Och soltimmar. 😍

Hörs snart igen!

anna

Psst. Här är stället vi bor på.

Ciao!

Vilka fina dagar vi haft här nere!! Har inte hunnit med i närheten så mycket som jag tänkt innan (skriva, läsa, vila, jobba) men det är sekundärt för det är inte därför jag är här. Jag är här för att ÅKA skidor och vara med familjen. Och DET har jag gjort och varit. Så himla härligt!

Sedan vi kom i söndags har vi hunnit med både en magiskt fin långtur, Intervaller i blötaste klippsnö, rekat tävlingsbanan, kört styrka och druckit en mängd cappuccino. Solen har lyst och snön har vräkt ned.

Och idag bytte vi boende. Från hotellet nere i Toblach där vi bott många gånger med landslaget, upp till en by i bergen där teamet bor. Vi har checkat in i finaste lägenhet man kan tänka sig. En nybyggd lägenhet i ett gammalt hus, perfekt för oss sex med en övervåning som precis rymmer ett sovrum med on suit och på bottenplan med ett stort sovrum där både vi och barnen ryms. Harry har en platsbyggd säng med staket (måste ta en bild!!) och Helge har en spjälsäng. Och sen ett mysigt kombinerat allrum och kök som har stora fönster mot dalen och en balkong.

Teamet bor ett par hus ovanför oss och just utanför huset är längdspåren och en uppkörd pulka backe. Hotellet eller vad man nu kallar ställer där vi hyr lägenheten, har en massa kälkar så i morgon när solen ska skina och jag har planerat in en vilodag ska vi minsann ut och åka.

Nu måste jag äta lite kvällsfika - återkommer med bilder från detta fantastiskt fina ställe! 😍

Anna

2022 - Hej Hallå!

Sitter på ett hotellrum nere i italienska Toblach. Bredvid mig ligger emil och slötittar på något på Netflix och på min andra sida somnade precis Helge. I det kombinerade allrummet/pentryt ligger Harry och snarkar. Vi kom hit ner igår kväll tillsammans med Emils föräldrar som ska hjälpa oss med kidsen kommande vecka. På onsdag byter vi boende till en lägenhet där resten av teamet bor.

Jag är så glad att vi kom iväg för efter Orsa blev jag mer och mer sliten och över juldagarna kände jag bara att jag fick lov att bromsa upp lite. Ingen träning. Inget scrollande på telefonen. Inget jobb. Veckorna, eller egentligen kanske längre än så, hade gått i ett fasligt tempo (som jag för övrigt verkligen älskar att ha det!!) men det i kombination med krångliga nätter OCH tävling på det tog ut sin rätt på mig… Men efter att Emil tagit Helge två nätter i rad där jag fick sova för mig själv var det som att allt vände och lagom tills vi kickade igång 2022 var jag back on track igen!

Och det vet en himla tur det, för annars hade vi gått miste om äventyret vi nu är på!

Vi lämnade som sagt Frösön igår och kom fram hit till Toblach lagom till middag. Nio kollin checkade vi in. Plus fyra handbagage (ett var). Helt makalöst vad packning det blir när man ska vara borta ett tag och speciellt när man har kidsen med sig. Den dubbla mumtisportvagnen. Bärstol. Bärsele. Kläder. Skor. Och sen allt mitt. Och Emils. Toblach är första anhalten där det blir två tävlingar för mig i helgen. Och vilka tävlingar sen, men det får jag berätta mer om senare! Efter denna tävlingshelg åker Emil och hans föräldrar hem och jag och kidsen blir själva med teamet ett par dagar innan mina föräldrar kommer ned och blir med oss på resterande tre (!) tävlingshelger… Så himla kul och spännande!

Vi kickade igång vistelsen här nere med en redig långtur tillsammans med resten av teamet idag. Makalöst fint, så fint att man nästan glömde bort att det både var långt och lite jobbigt för min del. Haha! Men aldrig har väl en pasta smakat så bra som efter en fin (och jobbig) skidtur! <3

I morgon ska vi fortsätta reka banorna inför helgens lopp och njuta av att bara vara här nere! #levnjutTÄVLA as its best! 🙌🏻😍

Ciao!

Anna

Ta dig ut!

I betalt samarbete med XXL.

Jullovet står för dörren. En massa ledig tid tillsammans och oändligt med tid att göra saker tillsammans. Men också onödigt med tid att bli så där lagom less på varandra och gå varandra på nerverna. Och vad är inte bästa medicinen mot det om inte att ta sig ut? Nog för att det kan vara något av ett projekt och med redan trötta föräldrar och barn kan det vara upplagt för en mindre härlig upplevelse. Men, säger vi, men (!) när man väl tagit sig ut är det så väl mördan värt! Här kommer några enkla tips för att ta sig ut, det lilla äventyret i vardagen som kan bli det stora äventyret så småningom. Men vi måste alla börja någonstans.

Här kommer våra 10 tips för en lyckat lagomt äventyr UTE under Jullovet!

1. Klä er ALLA efter väder och vind! Och anpassa även utflykten efter det. Ha inte för högt flugna planer om inte vädret är på er sida. Men kom ihåg att de mest minnesvärda turerna är ofta de där mysigaste små turerna i riktigt dåligt väder men med rätt kläder. 😄

2. Gör gärna utflykten direkt efter frukosten, för då kan ni göra lite enkel matsäck samtidigt som ni äter frukosten.

3. Skapa en basecamp! Ta med olika saker till en relativt lättillgänglig plats och gör hellre utflykter därifrån än att lägga för mycket tid och energi på att bara transportera sig till ett slutmål. Barn brukar inte uppskatta den stressen som kommer med ”nu måste vi ta oss framåt/komma fram”.

4. Eld i all ära och speciellt matlagning över öppen eld som ju är fantastisk, men ha matsäck med er som ni kan ta direkt när hungern sätter till utan att tillagning krävs. Och sedan kan ni alltid ha med er mat som behöver tillagas, men då kanske lite mer tålamod finns när den värsta hungern är stillad. 🌭🥞☕️

5. Ombyte för stora och små. Både för de förväntade olyckorna och för den där svettiga ryggen efter att man dragit barnen x antal gånger upp för backen.

6. Vintertid är ju snowracer och pulka makalöst bra aktiveringsfordon för både vuxna och barn. Alla mår bra av att leka lite, oavsett ålder! 🛷

7. En bra fäll att sätta sig på är både mysigt och fint men framför allt så håller man sig torr om rumpan och fikat blir så mycket trevligare.

8. Ett äventyr och utflykt behöver inte vara till ett specifikt vindskydd i skogen eller ett utmärkt utlfyktsmål på kartan. Det kan vara precis dit ni själva vill och som ni enkelt kan ta er till. Det kan vara en utflykt i staden, skogsdungens gamla lada, ner till vattnet, till en kulle eller precis vad som helst just NI känner för!

9. Och glöm inte den lilla överraskningen till kidsen - en ask med russin eller en bulle eller lite choklad. Något utöver det vanliga som gör det lite roligare.

10. Sist men inte minst - sänk kraven, har inte för höga ambition utan tänk på att barn uppskattar så mycket mindre än vad man tror och bara att ta sig ut tillsammans är ju själva grejen!

Vi önskar er en

RIKTIGT GOD JUL

med hopp om mycket tid utomhus tillsammans!

Ta er ut - på era premisser!

Anna & Emil

Måndag.

Sitter återigen i bilen. På väg via Mora och sedan vidare till Lillehammer. Jag hämtar upp Clara som följer med mig till Norge.

Logistik och planering känns som det tar upp största delen av min tankeverksamhet just nu. 😅

Jag har inte varit i Norge sedan vi spelade in landskampen (Sverige mot Norge) sommaren 2020 och förr var man ju där titt som tätt. Så det ska bli kul att komma dit igen och jag hoppas på fint skidföre. Och jag har ju varit i Lillehammer ett par gånger tidigare så jag vet att det finns ett riktigt bra fik där… Sånt som jag håller koll på. #onödigtvetande

Vi hörs igen när jag är installerad i hyttan i Sjusjoen! 😍

Anna

Hur många burpees kan man göra egentligen?

Just det kanske jag inte riktigt fick svar på under veckan på ön Hvar i Kroatien och närmare bestämt crossfit-paradisstället Lost Villa som visade sig vara minst lika fint för ”open water simning” och löpning. Ja, inte för att jag tog mig ut i havet och somnade direkt, jag körde istället x antal längder i den cirka 15 meter långa poolen för att inte vara alltför långt bort från lillebror H. Men det såg magiskt ut och jag är rätt säker på att det hade varit fint om jag tagit mig ut!

Men det blev en hel del burpees under veckan. Bara igår gjorde jag väl en 90 stycken. Känns som om det är en övning som förföljer en lite när man kör Crossfit. Haha! Oavsett så har jag haft en magisk vecka. Två pass per dag med en kompott av styrka, wod:ar (dvs. Workout Of the Day), löpning och simning. Jag har tagit i lagom, haft respekt för att det inte gått alltför lång tid sedan jag var gravid eller för den delen sedan förlossningen. Men kroppen har varit med mig och jag har inte behövt avstå något jag velat göra!

Grejen med att åka på ”läger” så som jag nu gjorde är ju att maximera chanserna till bra träning men också återhämtning då vardagsbestyren inte finns och maten är serverad. Nu tillkom ju dock en bebis i det hela, men oj så bra det har gått! Jag åkte ju iväg i min naivitet och optimism och den självklara tron på att allt skulle gå BRA! Men jag är ju samtidigt ytterst medveten om att det ju kan gå precis hur som helst. Men det har verkligen gått b r a .

Helge har hängt med på allt. Sovit igenom de flesta passen och har han varit lite missnöjd har det alltid funnits en famn för honom om jag har haft händerna fulla med vikter. Nöjd som en liten prins och så glad! Vi har hunnit slappa mitt på dagen, jag har fått sova lunch med bebis på magen, och det har varit en lyx att bara behöva ha fokus på ett litet barn. Som heller inte kräver lika mycket aktivering utan är rätt nöjd med att ligga och bubbla och suga på sina händer.

Själva Lost Villa är något unikt. One of a kind. Och jag har aldrig varit på något liknande ställe. En transfer från flygplatsen i Split till själva boende på 4-5h effektiv restid där det ingick både taxi, båt och sedan taxi igen. Sista biten var en fyra kilometer lång grusväg med sprängsten som gjorde att det i princip gick fortare att springa ön att köra… Själca Lost Villa låg vid vägens ände medan boende var en bit före. Varje dag inleddes för min del med en kort löptur när solen gick upp och sedan en till två timmar i ”boxen”. Sedan åt vi frukost tillsammans, jag, Clara, Kajsa-Tuva och Sara. En skön stund där alla hade lite endorfiner från träningen och man samtidigt hade träningen gjord och hela dagen framför sig!

Sedan tog jag vagnen tillbaka till boendet, en promenad på 7-10 minuter, packade ur mina svettiga träningskläder och la mig sedan för att vila med lillebror. Hann jobba någon timme och sedan blev det lunch. Och direkt efter lunch tog jag mig tillbaka till ”boxen” för dagens andra pass för att hinna köra ett pass före gruppen som samtidigt var där kom för eftermiddagsträningen. Efter avslutad träning, som oftast bestod av lite mer styrka och mindre flås i boxen och en sim-eller löptur, tog jag mig ett rejält mellanmål i fitness baren innan jag traskade tillbaka till boendet för att invänta middagen.

Dagarna rullade på. Vi hann med både sol, åska, spöregn och sol igen. Och tydligen en liten jordbävning (som dock jag inte märkte av). Dagar då solen sken var träningen piece of a cake medan det var lite kämpigare när det regnade då boxen varken hade tak eller väggar men en vidunderlig utsikt och vy!

Dessutom drivs allt på solel så det betydde mindre eller ingen el vid sämre väder och lite eller noll varm vatten. Det var lite av en utmaning men det gick bättre än väntat! Dock fick håret stå ut med att förbli otvättat. Sorry mamma! ;-)

Nu sitter jag på ett hotell i Split, har en alldeles för klarvaken lillebror bredvid mig fast klockan är tio på kvällen och jag har smällt i mig både det ena och det andra med choklad… Kan kanske bero på att jag haft en vecka HELT utan choklad då närmaste affär var en timme bort från boendet och boxen. I bil… Väskorna är packade och i morgon åker vi hemåt igen.

Jag trodde kroppen skulle vara så mycket mer när, men den känns faktiskt förvånansvärt bra. Får se om jag säger detsamma i morgon! :-)

Summasumarum - sicken vecka jag haft! Nu vet jag precis hur man gör effektiva burpees. Och att man klarat toes-to-bar med lite vilja och att wallball är förjäkla jobbigt (fast det visste jag nog innan också) och skillnaden på power clean och squat clean. Oerhört nyttigt vetande. Oavsett det, det är väldigt roligt att köra crossfit. Än roligare att köra med andra. Och än roligare att köra det på så fina platser som Lost Villa!

Har ni varit där? Eller hört om det?

So long,

anna

Träningsläger!

I fredags lämnade vi, jag och lillebror H, Emil och storebror H hemma i ett höstligt och kallt och ruggigt Östersund och tog vårt (stora) pick och pack för att börja vår resa mot Kroatien och en veckas träningsläger. En resa som tog nästan ett dygn med övernattning i Stockholm men med facit i hand kunde det knappast gå bättre! Tack och lov för det när man reser själv med en liten.

Så igår kväll kom vi fram till vägens ände här på en ö i Kroatien. Till en svenskägd crossfit (med mera) anläggning som gjord för schyssta bilder och stenhård träning. Om man så vill!

Hit har jag varit på väg sedan våren 2019 men massa saker har kommit emellan men nu tog jag chansen när också min vän har varit här nere och jobbat (lagar maten) de senaste sex veckorna. Så jag och hennes dotter reste ihop ner och tränar tillsammans på förmiddagarna.

Jag och crossfiten är ju en ny kärleksrelation, eller ja, jag upptäckte ju den på riktigt ifjol men under senaste graviditeten var vi inte riktigt kompatibla så jag har lite fått börja om. Därför känns det extra kul att enbart fokusera på det under en vecka, komma in den träningen igen och möta teknik och ta i järnet emellanåt!

Hur veckans upplägg kommer se ut är inte helt klart, jag kommer nog ta lite dag för dag men också anpassa lite efter lillebrors mood…

Idag har jag dock fått köra precis det jag önskar så jag ligger här i sängen med en sovande liten bredvid mig och känner mig väldigt nöjd med dagen! Jag sk strax gå och fixa lite kvällsfika innan jag tar en lite tidigare kväll för att kicka igång träningsdagen vid soluppgången i morgon (cirka 06.30) för att hinna träna så mycket jag kan innan det blir för varmt och sedan vila mitt på dagen.

Det känns oerhört lyxigt att äntligen få vara här, att bara ha ett barn och få maten serverad och träna i princip så mycket jag vill. Men jag längtar konstant efter killarna hemma, även fast jag vet att de har det hur bra som helst OCH att jag ”slösar” njutet av denna egentid om jag inte försöker leva här och nu så mycket det går! <3

So long,

Anna

Psst. Jag håller på med ett inlägg kring resa med barn - I’ll be back SOON!