Samtidigt som helgen gick makalöst fort så känns det som om det nyss var fredag. Emil drog ju iväg till Finland tidigt i fredagsmorse för att ansluta till para-världscupen i Voukatti och assistera Zebben Modin tillsammans med Robin Bryntesson (som ju är Zebbens huvudguide). Så jag och H fick en helg för oss själva.
I fredags hade jag världens energi och det var helt underbart efter en vecka, eller ja, faktiskt veckor, med sämre energi och ork och humör. Och som vanligt när jag har sånna dagar så MAXAR jag. Började morgonen med att köra lite lätt styrka för bålen (men i och med att jag ju inte känt mig helt hundra på en vecka, så var det enkelt enkelt & lätt lätt. Mest bara för att aktivera igång muskulaturen så jag slipper att få ont längre fram. Sen hade vi bokat in en playdate med en av grannarna, eftersom ju H hade varit hemma med oss hela veckan.
Sen stoppade jag ned honom i vagnen och gick in till stan för en lunch. På väg in stötte jag på en vän jag inte träffat på länge som gjorde mig sällskap hela vägen in till stan medan H sov gott i vagnen. Det var nog tur att jag fick lite sällskap så jag höll det tempot i promenaden som jag hade tänkt - dvs helt utan att bli vare sig varm eller flåsig!
Vi tog en lunch, jag och H. Han fick dagens och njöt av att ha folk att titta på, njöt av maten och mammahjärtat svämmade över lite att få dela en sån där enkel sak i vardagen och se hur mycket även han uppskattar det jag uppskattar. <3
Sen gick vi och köpte munskydd, strosade genom staden ned till badhusparken för att leka lite innan vi tog oss hem. Men det var lite för mycket folk där för min smak, så vi traskade över bron till Frösön och tog sedan bussen hem. Till H’s stora glädje! Stora stora ögon som med jämna mellanrum vände sig mot mig och sa “buuuuus” och log stort. Ni kan ju tänka er hur lycklig jag blev av det! Vi tog bussen i rätt tid, fyra människor utöver oss och alla höll sig på sin kant. Då kan även jag slappna av lite.
Sen hoppade vi av vid kyrkan, stötte in i ännu en vän jag inte sett på länge, innan vi traskade hem. Dock var det med en mindre nöjd kille då han envisades med att kasta handskarna och därför blev iskall om de små fingrarna. Så när vi kom hem måste det ha värkt nå himmelskt i dem, för han var otröstlig någon minut innan han var sitt vanliga jag igen. Det där med att få vantar att sitta kvar OCH få dem att förstå att de blir kalla om de åker av…
Sen gjorde vi middag, vi åt en ragu som jag hade köpt med mig från Saluhallen som bara var att värma på. Sen badade vi lite, tittade på Naturfilm på SVT, tog välling och vid sju tackade H för sig och var väldigt redo för sängen.
Då sträckte jag ut mig i soffan med en kopp te, slösurfade lite innan jag tog fram min bok och insåg “varför gör läser jag inte mer?”. Finns det någon bättre avkoppling?
Men. På natten började jag hosta lite mer igen och på lördag morgon var jag återigen som en urvriden disktrasa. Som tur var kom grannen till undsättning, lekte utomhus med Harry en timme och gick sedan en promenad med honom så att jag bara fick vila. Helt magiskt när man inte har familjen närmare att man ändå kan få lite avlastning när man är själv. Har inte tagit den hjälpen tidigare, men nu måste jag bli bättre på det!
Sen försökte jag bara få lördagen att gå, en dag i totala motsatsen mot fredagen. Noll energi. Noll tålamod. Bara trött. Och en liten märker ju av det, så det var rätt skönt när jag tillslut stoppade honom i säng vid sju och fick chansen att liksom nollställa mig själv inför igår.
Så gårdagen var faktiskt bättre. Jag hade energi. Igen. Orkade med saker. Men jag gjorde inte allt det jag tänkte/ville, utan det fick bli lite som det blev. Utomhuslek, utomhuslunch med grannarna och däremellan skidor på tv och läsning. Helt enkelt en riktig återhämtningsdag. Precis vad jag behövde! Men. Jag måste lära mig att leva lite mer lagom emellanåt. Någon gång kanske jag lär mig!!
… så vad händer den här veckan då? Jag och H är själva veckan ut. Eventuellt kommer Emils föräldrar upp mot slutet av veckan. Men tills dess hoppas jag på en frisk H som kan gå på förskolan på dagarna och sedan kan vi hänga på eftermiddagarna. Jag behöver jobba och läsa på, inget hanns med förra veckan och just det här med att läsa in sig på saker är ju så svårt när man samtidigt ska sysselsätta en 1,5-åring. Att lyssna på seminarium, hålla ett halvt öga på sociala medier och mail, det brukar gå bra så länge man inte är för disträ mot lilleman. Men just det här när man ska lära sig saker, då måste i alla fall jag ha fullt fokus!
Eftersom jag inte har känt mig helt hundra än, så kommer inte träningen vara något jag fokuserar på. Promenad och lite lätt styrka när det känns bra, i övrigt ska jag ta igen det jag inte hann förra veckan. Jobbar ju som vanligt hemifrån, men ska se om jag i alla fall kan åka iväg för lunch någon dag. Jag behöver SE folk!
… och sen ska jag försöka skriva lite mer om det ni efterfrågar här på bloggen, så håll utkik!
Tills dess - ha en himla fin måndag! 😍
Anna