Vet inte riktigt var jag ska börja. Har tänkt att jag ska skriva ner lite om hur allt har varit fram tills nu men det har fastnat vid en tanke och sen har jag inte kommit längre. Mest för att jag så gärna VILL skriva, vill formulera bra, berätta bra… Och då fastnar jag lätt. Bästa sättet för mig att skriva är att bara sätta mig ner och börja. Sedan brukar det lösa sig av sig själv. Tänker jag för mycket så blir det mest pannkaka.
Men ja, var börjar vi?!
Vi är gravida igen! Eller ja, jag är gravid. Igen. Oerhört tacksam. Än mer ödmjuk denna gång inför att faktiskt få chansen att få uppleva den lyckan igen. Dock tar vi inte något för givet, det gjorde vi inte heller förra gången, men vi njuter av att det är en frisk och kry krabat i magen som förhoppningsvis kommer kika ut i mitten av juli. Och som vi längtar. ❤️
Vi är halvvägs genom vecka tjugotre nu och jag mår bra. Sliter fortfarande med illamående till och från, framför allt när jag har tränat lite mer eller sovit sämre eller ätit för lite i förhållande till min träningsbelastning (inte medvetet så klart, utan det handlar om när jag kört mina lite extremare pass där jag inte har hunnit fylla på tillräckligt under eller efter, utan det tagit mig ett par dagar att komma i balans igen). Och så var det inte sist. Visst att jag precis som nu har dagar då jag är oerhört trött, det hade jag genom hela graviditeten, men inte illamående så länge. Och som det känns nu kommer jag nog få dras med det. I alla fall är jag inställd på det.
Det som har varit den största skillnaden den här gången är mitt psykiska mående. Hösten var tuff, jag hade mycket jobb, vi hade en hel del projekt som skulle styras med och vi släppte vår bok. Samtidigt hade jag lille H hemma fulltid, ingen förskola och ingen avlastning i vardagen mer än ett par fåtal gånger då vi inte har familj permanent boende i närheten. Och det tog ut sin rätt. Jag sliter ju också med symptom från min utmattning 2018, så när det blir lite för mycket lite för länge så mår jag inte så bra. Så när vi väl plussade på stickan i november så var det framför allt lycka men också en förklaring till varför jag var än tröttare än vanligt. Och som ett brev på posten kom även en nedstämdhet jag inte varit med om tidigare. Lite av en avtrubbad känsla inför allt. Jag bara fixade på men kände varken bu eller bä. Och jag som är en extremt levnadsglad och i grund och botten lycklig människa, jag blev oerhört frustrerad av att jag inte kände som jag brukade. Dock var jag extremt medveten om varför jag kände så, så jag blev aldrig orolig. Men samtidigt gick jag bara och väntade på att det skulle vända. Att verkligen FÅ KÄNNA lyckan över att ha något som växte i mig. Lägg därtill trötthet från helvetet och ett illamående som hette duga. Så jag var inte så kaxig kan man säga…
Men mot slutet av januari började jag må bättre och sedan ett par veckor tillbaka känner jag mig som mig själv igen och jag kan nu på riktigt glädjas åt att få känna de där små volterna i magen. Så underbart. ❤️
Så på frågan angående preggo-livet idag jämfört med några veckor sedan så är jag jäkligt mycket mer peppad nu! Det är så skönt att få KÄNNA den här lyckan över ett liv som växer. Den har ju hela tiden funnits där, men undertryckt av alla hormoner som gick bananas i kroppen…!
Annars så liknar det mesta i den här graviditeten den förra. Den enda skillnaden är väl att jag inte kan ta och vila i tid och otid eftersom att den lille bossen här hemma tycker man ska hitta på diverse aktiviteter dagarna i ända… 😍 Jag kan träna det jag vill, jag kan göra det jag vill och jag justerar från dag till dag vad jag gör utifrån dagens status. Den här gången har jag av naturliga skäl inte sprungit lika mycket, därför att det varit vinter och jag har mest åkt skidor, men jag springer fortfarande och det går bra. Den stora skillnaden nu jämfört med förra gången är att jag har kört mer långa och hårda pass och att jag kör mer styrketräning. Och det hoppas jag kunna fortsätta med.
Och precis som förra gången ger mig luktgranar i bilar (ping Emil) illamående på fläcken, kaffe går i begränsad mängd, french hotdog är mitt måste om man åker bil och hallon&lakrits döskallar är något som jämt bör finnas hemma…
Vi har inte kollat kön, det kommer vi inte heller att göra. Precis som förra gången. Livets största överraskning är väl detta och då vill jag inte ta ut den i förskott..? 🙈 Men så tänker jag och jag vet att flera andra tänker helt annorlunda, och det är väl tur att vi alla inte tänker och känner lika? Eller hur?
