Kostrådgivare

… är det jag läser till just nu! Och det är så sjukt roligt. Och intressant! Kan liksom inte få nog och jag vill bara läsa mer och mer och önskar att skulle ha mer tid ATT läsa på mer om ämnet men tiden räcker inte riktigt till att vara så ambitiös. I sinom tid kanske! Jag har faktiskt bara ett till två ämnen kvar och sedan väntar en fem veckor lång studieperiod innan examen i början av december. Jag ska också få in några praktiktimmar så jag har lite att göra men jag brinner ju verkligen för detta och vill hålla på mer med det, så att det är mest bara en ynnest att få praktisera det jag vill göra mer av i framtiden i lite mer verkliga termer. Jag har dessutom börjat ta mig an ett fåtal klienter, egentligen har jag inte riktigt tid med det än, men jag känner att det ger mig lite extra verklighetsförankring i mina studier vilket är bra när man läser just ämnen som kostrådgivare.

Parallellt med kostrådgivare läser jag även till mental coach med fokus på att coacha människor till en sundare och mer hållbar livsstil. Mycket känns ju igen från det jag själv blivit coachad i under min karriär (har både gått hos KBT-terapeuter, psykologer och mentala coacher) men det är intressant att se det från den andra sidan.

Jag är utbildad PT sedan sommaren 2021 men har inte börjat jobba som PT än mer än att jag kör och kommer köra några mammacrossfitpass på boxen och har som sagt tagit mig an ett par klienter vid sidan om.

Jag måste bara komma på ett sätt hur jag ska kunna jobba med det framöver som funkar med allt annat jag vill göra - helt enkelt göra en livspusselsplan. Men jag känner heller ingen stress med det.

Både PT, kost och mental träning läser jag via en norsk utbildning som etablerat sig i Sverige sedan ett par år tillbaka, Active Education. Denna utbildning är det jag läser. Planen är också att jag ska läsa ett par kurser till hos dem för att fylla på än mer kunskap utöver min erfarenhet. Jag är väldigt kunskapstörstande nu när jag börjat läsa igen..! 🫶🏻

Jag är så glad att jag vågade mig på att börja läsa detta för ett och ett halvt år sedan - jag har liksom funnit min grej!

Hörs snart igen!

Anna

Den Gyllene gröten

Här kommer ett tips på en himla smarrig och enkel gröt. En sån som funkar lika bra som frukost som mellanmål. Och knäcker man i ett ägg eller två när man kokar upp gröten får man i sig lite extra bra protein och fett också, så då kan ingen komma och säga att man inte kan äta gröt på dagens ALLA måltider! ✌🏻😍

Den Gyllene Gröten

2,5 dl IKaffe

1 dl steelcut oats

Lite kardemumma, gurkmeja, vaniljpulver

En nypa salt

+ lite vatten & honung

Blanda ikaffe med havregryn och kryddor och låt stå över natten. Blanda sedan i lite vatten (och salt efter smak) och honung när du kokar upp det för att få önskad konsistens. (Och knäck i det där ägget om du vill när gröten är nästintill färdigkokt och låt puttra någon minut till).

Servera med mandelsmör (rosta mandlar i ugnen på ca 150 grader i 10 min, mixa sedan med lite havssalt - FÄRDIGT), banan, hallon, blåbär och yoghurt i någon form (gärna krämigare konsistens) och granola (du kan rosta vanlig müsli, blanda den med lite äpplejuice, kokosfett & ex kanel, i ca 15-20 min eller tills den fått gyllene färg).

Ät & njut! 😍

Anna

Är siffran på vågen det viktigaste?

Efter att ha varit gravid och gått upp i vikt för att sedan på kort tid tappa vikt och sedan vara med om samma resa igen blir jag fascinerad av kroppens fantastiska rehabiliteringsförmåga. Men också lika brydd över hetsen kring vilka siffror vågen visar. För precis som jag skrev här så har jag med åren insett vikten av en kroppen som mår bra hellre än vilka siffror vågen visar. Sen är begreppet må bra både vitt, brett, rätt diffust och otroligt individuellt.

Jag kan bara utgå från mig själv, men jag mår bra när jag kan träna bra, känner mig i harmoni (inte går runt hungrig eller allt för trött) och äter det jag vet jag mår bra av. Jag har en vikt som jag oftast väger, men den avgör inte mitt mående över tid.

Jag kommer från en sport där frågan kring sk viktoptimering är på tapeten till och från men just nu ett väldigt omdebatterat. Men vad menas med viktoptimering då? För mig handlar det om att optimera kroppens sammansättning för att skapa bästa möjliga förutsättningar att kunna göra de prestationer man önskar. Det handlar inte att väga så lite som möjligt eller ha så synliga muskler som möjligt eller för den delen ha så mycket muskler som möjligt. Det handlar om att optimera den individuella kroppen för de utmaning/krav som ställs den specifika personen inom den idrott (jag pratar enbart om idrott här, inte i vardagen) den verkar.

Allt för många gånger skapar detta sökande efter den optimala kroppen ett beteende kring kost och kropp som inte är sunt och för allt för många slutar detta med en ätstörning. Och en ätstörning är en sjukdom. En dödlig sådan. En sjukdom man med kunskap, information och en öppenhet förhoppningvis kan begränsa. Det är en oerhört viktig fråga att prata om, ta på allvar och förstå de oerhörda konsekvenserna kring.

Så nej, siffran på vågen är inte viktig. Oavsett om du är idrottare eller är/har varit gravid eller är både och. Det handlar om DIN kropp, om hur den mår. Inifrån och ut. Hur du tar hand om den. Vilka förutsättningar du ger den att få må bra!

Om med detta sagt vill jag varken säga bu eller bä om viktoptimering inom idrott. Man behöver ha en förståelse för att inom vissa idrotter är det relevant hur mycket massa man behöver förflytta i förhållande till sin muskelstyrka och syreupptagning. Men med det sagt, återigen, handlar det inte om minst möjliga vikt på vågen, utan en optimering av muskelmassa i förhållande till den individuella syreupptagningsförmågan. Därför kan idrottare inom uthållighetsidrott se väldigt olika ut i kropparna, vissa är mer muskulösa medan andra är av naturen spädare. Vissa människor bygger muskler lätt, andra gör det inte. Vissa har lätt att visuellt se vältränade ut medan andra inte gör det. Men de kan fortfarande prestera optimalt utifrån deras kroppssammansättningar. Problematiken kommer när flertalet inom en idrott rent visuellt ser lika ut och en norm att det är så man måste se ut för att prestera skapas utifrån okunskap. Och vi måste ta ett steg bort från det.

Precis som vi måste ta ett steg bort från att bedöma viktuppgång och viktnedgång av gravida och fd gravida.

Istället borde vi fokusera på att äta bra. Äta tillräckligt. Se till att kroppen har energibalans. Skapa förutsättningar för att kroppen ska fungera optimalt. Skapa förutsättningar för att kunna få barn i framtiden. För det första som rubbas vid en obalans är hormonbalansen. Både hos män och kvinnor. Men genom att äta bra, rätt utifrån dina behov (där dock de flesta har samma grundbehov, men där ser kan skilja sig lite när man börjar finjustera kosten) så skapar man förutsättningar för att ha väl fungerande kropp över tid.

Så hur äter man då? Rent generellt tror jag man kan säga att de flesta som tränar, mer eller mindre, äter för lite. Speciellt den första kategorin. Hetsen kring att kolhydrater är dåligt skapar en dålig aura av det näringsämne som är oerhört viktigt för att grundfunktionerna ska fungera!

… nu känner jag att detta inlägg redan blivit för långt men oj så mycket mer det finns att skriva/diskutera kring detta ämne!

Men det jag framför allt vill lyfta med detta är att vi alla är unika och siffran på vågen är inget mått på välmående eller ett bevis på att man kommer prestera på topp inom sin idrott.

Hur tänker ni?

Anna

Kosten.

Denna ständiga fundering. Även för mig. Speciellt när jag varit gravid och nu när jag ammar. För att inte nämna under min aktiva karriär. Kost är viktigt. Det är en viktig pusselbit i ett bra mående, i en fungerande kropp och för en fungerande knopp. Man tänker inte så ofta på kopplingen mellan kost och det psykiska måendet, utan fokuset ligger alltför ofta på kroppen. Och då speciellt dess utseende mer än funktion.

Jag har under senare år blivit mer och mer fokuserad på funktionen, även om jag skulle ljuga om jag sa att jag inte brydde mig ett skvatt om dess utseende. Samtidigt som det är väldigt tråkigt när man drar så raka paralleller mellan kost och utseende, jag skulle hellre vilja att man drog parallellerna mellan kost och funktion, kost och träning, kost och välmående och sen får utseendet komma på köpet så att säga.

Så resonerar jag idag.

Jag är ingen expert på kost. Jag har tagit hjälp av experter under min karriär och bollar även till och från även idag. Alltför att lära mig mer själv. Och till våren ska jag fortsätta att läsa och lära mig mer då jag ska läsa vidare på PT-och kostrådgivare spåret. Men tills dess är dessa mina egna erfarenheter och åsikter, men för den delen inga sanningar för allt och alla.

Det största felet många som tränar mer eller mindre gör, är att begränsa sitt kostintag och därmed sitt näringsintag. Kroppen har en sk som basalomsättning där man räknar in de kalorier som krävs för att kroppens funktioner ska fungera, och dessa funktioner kräver kolhydrater. Och protein och fett. Så plockar man bort kolhydrater så riskerar man att rubba kroppens grundläggande funktion. Sen är det helt individuellt hur mycket kolhydrater man behöver, medan det är lite enklare att säga generellt hur mycket protein och fett man behöver.

Många får dock i sig tillräckligt med protein genom att äta varierat och bra, och många får i sig lite för mycket fett. Och för lite kolhydrater.

Så hur ska man tänka då? Ska och ska, jag säger mer så här kan man tänka: är ganska statiskt i portionsstorlekar, ät av allt och förbjud inget. Ät minst fem måltider per dag. Tränar du, så tar du något extra mellanmål, annars äter du rätt lika varje dag och gärna vid samma tider.

Faktiskt så är tallriksmodellen rätt talande för hur fördelningen mellan kolhydrater, fett och protein bör se ut.

Jag äter frukost kring halv åtta, oftast havregrynsgröt som jag ”kryddar” med kanske ett knäckt ägg i själva gröten, frukt, bär och soygurt till. Jordnötssmör och granola. Och tränar jag före frukost tar jag ett extra mellanmål före träningen bestående av typ en banan och ett glas juice. Och kör jag hårt har jag sportdryck och eventuellt även torkad frukt på själva passet.

Om jag tränar mellan frukost och lunch så har jag alltid lite energi med mig på passet, speciellt när det är över en timme. Energi i form av kolhydrater. Sportdryck. Torkad frukt. Energibars (inte proteinbars).

Vid halv tolv-tolv brukar jag äta lunch och äter jag hemma brukar det antingen bli rester eller äggröra med sallad och bröd, tonfisksallad med bröd eller soppa med sallad och bröd. Ofta bröd helt enkelt. Och gärna en kaffe med en chokladbit till dessert.

Vid tre brukar jag äta ett mellanmål. En lite mindre variant av frukosten, med gröten som bas. Eller så tar jag en energibar om jag är ute och ränner.

Halv sex senast är det middag. Har vi matkasse blir det vad den kassen nu erbjuder. Annars blir det ofta en pastarätt om vi lagar själva.

Och vid halv nio är jag ofta vrålhungrig igen. Ska jag köra ett tidigt morgonpass före frukosten brukar jag äta lite extra på kvällen före, men jag äter alltid kvällsfika. Ofta en tallrik soygurt med granola och bär eller ett par smörgåsar med pålägg.

Och mitt emellan alla måltider kan det komma någon kopp kaffe och choklad. Mest varje dag.

Och när jag äter på det här sättet mår HELA jag bra. Jag orkar med det jag tar för mig, att vara mamma och träna rätt mycket. Mitt humör är mer jämt. Min kropp ”funkar” och jag är viktstabil, så stabil man nu kan vara som kvinna med vätska som kommer och går, men det varierar mellan samma mått.

Men det viktigaste är att jag känner mig som mig själv när jag äter bra. Med jämna mellanrum. Och tränar. Jag känner mig som mig själv inifrån och ut!

Nu blev kanske det här inlägget lite väl luddigt, långt och utan direkta tips och råd - så berätta gärna vad ni vill att jag skriver mer om! <3

So long,

Anna

Lördagsefterrätten!

Vi är ju i Grövelsjön nu, bor i Emils familjs stuga så vi går som från ett hotell (Livigno) till ett annat nat, bara att här ingår även hjälp med kidsen. Hur lyxigt är inte det?! Vi visste inte om att Emils föräldrar också skulle upp, så det blev en liten bonus kan man säga. Dessutom var redan min pappa här (min familj har ju också stuga här) och mamma kom upp efter jobbet på torsdagen, så hela föräldragänget har varit på plats till storebror Hs stora lycka.

Igår packade vi med oss lunch i ryggsäcken och gick tillsammans från stugan. Följde vandringsleden upp mot fjället, över sten och stock och spångar. Och till vår stora glädje ville H gå mest hela tiden. Korta bitar ville han bli buren, men det var korta korta bitar. Och man ska ju egentligen inte ha mål med turen när man går med barn, men vi ville så gärna komma fram till vindskyddet uppe vid skidspåret för där skulle vi kunna slå oss ned och lätt kunna fixa lite lunch. Men igår var dagen när det gick! Så härligt!

Satt där och åt korv i tunnbröd, medhavda mackor, kaffe och choklad. Tände en eld. Tittade på lavskrikor. Försökte få H att sitta still för att äta, men det var helt omöjligt. Så han fick springa runt med en korv i ena handen och en smörgås i den andra. Alla nöjda, alla glada.

Sen traskade vi hemåt, tog en annan väg hem, stoppade i H i bärstolen och tänkte att nu kommer han somna. Men icke. Han ville gå. Så han gick stora delar av biten hemåt. Tills han tillslut bad om att bli buren av Emil. Och SOMNADE sittandes på hans axlar! Snacka om slagen hjälte.

Väl hemma kröp vi upp i soffan, åt gårdagens paj, drack kaffe och vilade med en liten H på bröstet. Men storebror H, han hade minsann vilat klart för dagen och sprang mellan oss vilande vuxna. Kröp upp i några minuter hos mig, sen hos Emil och så vidare.

Sen packade vi snabbt ihop oss och tog oss bort till mina föräldrars stuga för en gemensam middag. Hamburgare på älgfärs, hemmagjord coleslow och bröd från den lokala bagaren. Jag fixade en grekisk sallad och fräste lite squash i olivolja till. Blev hur gott som helst. Men någon efterrätt hade jag inte orkat göra men när väl middagen var uppäten kände jag idag behöver jag en efterrätt.

Så jag hackade lite frukt (nektariner och bananer och lite hallon), värmde en stekpanna och hade i lite rapsolja och honung, fräste snabbt ihop grönsakerna i stekpannan och hade sedan i lite chocolate chips, sånna där “chokladploppar” man kan köpa i chokladbutiker. Sen åt vi det tillsammans med lite vaniljglass (tofuline är favoriten för oss icke komjölksätare). Det blev SÅ gott och SÅ enkelt. Men det blev inte vackert så ni får inte se nån bild på det! :-)

Nu ska jag ta lite eftermiddagsfika, lite gröt med godsaker och en kaffe, och sedan lägga mig med lillebror på magen i soffan och bara vara en stund!

Ha en fin söndag!

Anna

Kolhydraterna…

Fick den här frågan i kommentarsfältet förra veckan och rädslan för att äta kolhydrater (eller kanske framför allt för mycket kolhydrater) ställer ju till det rejält när vi (framför allt kvinnor) vill ha en välfungerande kropp. Lyssna på denna pod om du som jag är nördigt intresserad, men sammanfattningsvis kan jag säga så här:

Kolhydrater är a och o för att den kvinnliga kroppen ska ha ett fungerande system med ägglossnings, mens och hormonell balans. Kolhydraterna är den viktigaste energikällan till att just dessa funktioner fungerar i kroppen och får kroppen för lite energi i form av kolhydrater (över tid) är det dessa funktioner som nedprioriteras.

Jag är dock INTE expert på ämnet. Jag har BARA egna erfarenheter och det är dem jag pratar/skriver utifrån.

Under många år åt jag, omedvetet, allt mer trendkänsligt. Med det menar jag allt mindre kolhydrater, allt mer protein och också allt mer fett. Min kropp reagerade och jag kände tillslut inte igen min kropp i sammansättning, ork, återhämtning med mera. Så 2016 tog jag hjälp av nutritionisten Petra Lundström för att styra upp kosten för att få ut maximalt av min träning. Vilket i korta drag innebar att jag drog ned på fettet (men tog inte bort det!!), åt mer lagom av protein men framför allt mer kolhydrater. Jag låg säkerligen på samma, om inte lite högre, kalorimängd än tidigare, men kalorier var inget jag varken räknade eller hade koll på. Det enda jag hade koll på var kolhydraterna.

Före, under och efter träningspassen.

När jag började lägga om kosten mot mer kolhydrater gick jag först upp i vikt, helt enligt plan, just därför att kroppen ställde om sig. Och jag kände mig ganska svullen och tung i kroppen och det var mycket att tänka på att få i sig alla kolhydrater jag skulle ha i mig varje dag. Räddningen blev energibars och sportdryck, torkad frukt och juice.

Efter några månader så kom jag dock in i det och plötsligt började jag känna igen min kropp igen. Jag hade energi, jag kände mig stark. Och jag kände mig tillfreds. Och så åt jag resten av min karriär - med fokus på kolhydraterna. Och för mig funkade det. Jag åt helt enkelt enligt den traditionella tallriksmodellen som man hade lärt sig från början. Inga konstigheter. Inga krusiduller. Bara bra mat med fokus på att få i sig nog med kolhydrater utifrån MITT energibehov.

Jag säger inte att denna kost är den enda kosten. För vi är alla olika. Men jag tror att alltför många är alldeles för rädda för att äta nog med kolhydrater och man påverkar system i kroppen som man inte riktigt har koll på. Man krånglar helt enkelt till det mer än man behöver.

Och jag tror också att kroppen är ganska duktig på att berätta för oss om/när vi stoppar i oss saker som den mår bra av. Vi måste helt enkelt bli bättre på att lyssna inåt, på våra behov, än att läsa de senaste trenderna i alla magasin eller titta på andras sociala medier och kopiera upplägg.

Precis som med träning så är kost individuellt, vi är unika, vi behöver olika, men vår hormonella system funkar via satta energisystem och det är det enda vi egentligen måste förhålla oss till.

Så krångla inte till det - förbjud inget - ät allt men välj tillfälle - och NJUT AV MATEN!

… och en liten parantes: när jag slutade med elitidrottandet släppte jag allt fokus på att få i mig tillräckligt och slarvade rejält med vad och när jag stoppade i mig energi. Jag vet inte om det bidrog till min krasch sommaren 2018 (när jag gick in i väggen) men när jag skulle ta mig tillbaka tog jag återigen hjälp med kosten av Petra och sedan dess slarvar jag inte. Jag är noggrann med att äta tillräckligt. Jag äter mer skit än vad jag gjorde som aktiv (kakor, godis…) men så länge jag mår bra och det är lite lagom så känns det helt ok! Så om ni bjuder mig på en kaffe och kaka är jag inte den som säger nej tack! :-)

Hoppas det var svar nog på frågan men också lite insikter till den alltid så heta frågan angående kost utifrån mina erfarenheter!

So long,

Anna