Fick den här frågan i kommentarsfältet förra veckan och rädslan för att äta kolhydrater (eller kanske framför allt för mycket kolhydrater) ställer ju till det rejält när vi (framför allt kvinnor) vill ha en välfungerande kropp. Lyssna på denna pod om du som jag är nördigt intresserad, men sammanfattningsvis kan jag säga så här:
Kolhydrater är a och o för att den kvinnliga kroppen ska ha ett fungerande system med ägglossnings, mens och hormonell balans. Kolhydraterna är den viktigaste energikällan till att just dessa funktioner fungerar i kroppen och får kroppen för lite energi i form av kolhydrater (över tid) är det dessa funktioner som nedprioriteras.
Jag är dock INTE expert på ämnet. Jag har BARA egna erfarenheter och det är dem jag pratar/skriver utifrån.
Under många år åt jag, omedvetet, allt mer trendkänsligt. Med det menar jag allt mindre kolhydrater, allt mer protein och också allt mer fett. Min kropp reagerade och jag kände tillslut inte igen min kropp i sammansättning, ork, återhämtning med mera. Så 2016 tog jag hjälp av nutritionisten Petra Lundström för att styra upp kosten för att få ut maximalt av min träning. Vilket i korta drag innebar att jag drog ned på fettet (men tog inte bort det!!), åt mer lagom av protein men framför allt mer kolhydrater. Jag låg säkerligen på samma, om inte lite högre, kalorimängd än tidigare, men kalorier var inget jag varken räknade eller hade koll på. Det enda jag hade koll på var kolhydraterna.
Före, under och efter träningspassen.
När jag började lägga om kosten mot mer kolhydrater gick jag först upp i vikt, helt enligt plan, just därför att kroppen ställde om sig. Och jag kände mig ganska svullen och tung i kroppen och det var mycket att tänka på att få i sig alla kolhydrater jag skulle ha i mig varje dag. Räddningen blev energibars och sportdryck, torkad frukt och juice.
Efter några månader så kom jag dock in i det och plötsligt började jag känna igen min kropp igen. Jag hade energi, jag kände mig stark. Och jag kände mig tillfreds. Och så åt jag resten av min karriär - med fokus på kolhydraterna. Och för mig funkade det. Jag åt helt enkelt enligt den traditionella tallriksmodellen som man hade lärt sig från början. Inga konstigheter. Inga krusiduller. Bara bra mat med fokus på att få i sig nog med kolhydrater utifrån MITT energibehov.
Jag säger inte att denna kost är den enda kosten. För vi är alla olika. Men jag tror att alltför många är alldeles för rädda för att äta nog med kolhydrater och man påverkar system i kroppen som man inte riktigt har koll på. Man krånglar helt enkelt till det mer än man behöver.
Och jag tror också att kroppen är ganska duktig på att berätta för oss om/när vi stoppar i oss saker som den mår bra av. Vi måste helt enkelt bli bättre på att lyssna inåt, på våra behov, än att läsa de senaste trenderna i alla magasin eller titta på andras sociala medier och kopiera upplägg.
Precis som med träning så är kost individuellt, vi är unika, vi behöver olika, men vår hormonella system funkar via satta energisystem och det är det enda vi egentligen måste förhålla oss till.
Så krångla inte till det - förbjud inget - ät allt men välj tillfälle - och NJUT AV MATEN!
… och en liten parantes: när jag slutade med elitidrottandet släppte jag allt fokus på att få i mig tillräckligt och slarvade rejält med vad och när jag stoppade i mig energi. Jag vet inte om det bidrog till min krasch sommaren 2018 (när jag gick in i väggen) men när jag skulle ta mig tillbaka tog jag återigen hjälp med kosten av Petra och sedan dess slarvar jag inte. Jag är noggrann med att äta tillräckligt. Jag äter mer skit än vad jag gjorde som aktiv (kakor, godis…) men så länge jag mår bra och det är lite lagom så känns det helt ok! Så om ni bjuder mig på en kaffe och kaka är jag inte den som säger nej tack! :-)
Hoppas det var svar nog på frågan men också lite insikter till den alltid så heta frågan angående kost utifrån mina erfarenheter!
So long,
Anna