… när hände det?! Är det redan vecka 28? Färre än 90 dagar kvar till beräknad ankomst av det lilla ♡. Och än har nog inte Harry förstått vad som gör att min mage växer. Frågar man var bebis är så kan det lika väl vara sin egen som pappas mage han pekar på. Han kommunicerar mest med pek och ”öh öh” och ett fåtal ord här och där som ”pappa”, ”traktor”, ”skoter”, ”stol”, ”ost”, ”sitta”, ”mormor”… Ja, inte ens mamma. Han kallar även mig pappa. Haha! Så att få honom att förstå att det ligger ett litet syskon i min mage, det får vi nog vänta lite med.
Jag har ju varit väldigt trött den här graviditeten. Och illamående. Fram till vecka sjutton-arton var det nästintill olidligt sen har det saaaaakta blivit bättre. Inte som förr gången då det vände som över en natt kring vecka tretton. Och är jag sliten av någon anledning nu kommer det tillbaka som ett eko. Direkt. Och trött är man ju när man har en 18-månaders som vaknar mer eller mindre varje natt. Lägg där till graviditet. Och ibland mycket träning… Så länge jag tränar lite lagom utan mina tuffaste pass (både de långa och de hårda) så mår jag enbart bättre av träningen, men jag vill ju träna lite hårdare emellanåt och då får jag också vara beredd att betala priset för det!
I veckan gjorde jag mina första löppass på tre-fyra veckor då jag blev förkyld efter Nattvasan (eller faktiskt en vecka efter Nattvasan, men det kom inte oväntat). Och som satt i två veckor så när jag började röra på mig igen blev det promenader med vagn och styrka och sen åkte vi till fjälls och där har jag inget sug att sticka ut och springa fram och tillbaka på någon väg när jag kunde åka skidor över hela fjället. Så när vi kom hem till Östersund i måndags kände jag mig väldigt peppad på att snöra på mig löpskorna och återigen göra löpningen till en bas i träningen! Det blir spännande att se hur det funkar. Förra gången sprang jag fram tills en vecka före Harry kom. Dock i allt lugnare tempo, men jag deltog också i ett tredagarslopp i vecka 35… I den löpformen är jag INTE nu. Samtidigt var jag nog inte i den skidformen jag är i idag då!
För mig handlar det ju om säsonger. På vintern fokuserar jag på skidor och på barmark mer löpning. Och suget efter att springa just nu alltså - w o w ! Är så sugen på att prova lite löpintervaller i eftermiddag. Och när snön försvinner helt i Östersund har jag börjat filat på ett backintervallpass jag vill köra, för oavsett hur van man/jag är på att springa tycker jag uppförslöpning är mycket skönare än platt och utförslöpning med kaggen.
Skrev ett inlägg på instagram angående just löpning och graviditet här. För det finns massa anledningar att INTE springa som gravid, för DIG som bär magen (slitage på leder, ligament, förflyttad tyngdpunkt, ökad vikt m.m.) däremot är det minimala risker för barnet SÅ LÄNGE du har en frisk, komplikationsfri graviditet. Det finns ju otaliga sätt att träna på, löpning är inte det enda giltiga träningssättet. Men älskar man att springa och det känns bra i kropp, knopp och hjärta - gör det.
Jag kör också mycket styrka nu. Jag vill inte tappa lika mycket muskler som jag gjorde under förra graviditeten, så jag försöker köra lite fler pass varje vecka OCH köra mina magövningar/påkopplingar så ofta jag kan. Jag har faktiskt bättre kontroll på bålmuskulaturen denna graviditet än förra, hur nu det kan komma sig. Oavsett känns det kul!
I övrigt mår jag ju bra! Magen är lite större än förra gången, tror jag. Det känns så. Men vågen visar samma vikt och det mesta övriga känns lika. Börjar dock bli lite känslig för viss mat (halsbränna) och kan inte ligga på rygg… Kan inte heller äta för mycket mat, då kan jag börja må illa.
Vad vill man liksom mer veta om graviditeten so far…?! :-)
… och HIMMEL VAD DET GÅR FORT! ♡
Anna