Eller det visste jag ju att det skulle göra, frågan var ju mer hur kroppen skulle KÄNNAS! För det kan man aldrig veta innan. Man kan prova sig fram och testa, men kroppen är den som i slutändan bestämmer. Oavsett vad huvudet vill.
Och med det vill jag förtydliga vikten av att känna av i sin kropp. Att inte jämföra sig. Varken med sitt gamla jag eller andra. Du är du är just nu. Du har de förutsättningar du har här och nu.
Så det sista jag vill är att bidra till hets. Jag vill bidra till att VÅGA LYSSNA PÅ DIN KROPP. Och knopp så klart, men i slutändan är det kroppen som bestämmer om det går eller ej! Så utgå från dig själv och ingen annan.
Så som jag gör.
Visst att jag role models, inspirerande människor som ger mig mod att våga göra det jag vill, men jag har verkligen lärt mig (den hårda vägen) att jag inte kan köra över min egen kropp. Oavsett hur mycket huvudet vill. Jag kan ha en plan, en idé och ett mål, men är inte kroppen redo, så gör jag det inte.
Därför var jag osäker in i det sista i hur det skulle kännas idag. Att det skulle gå visste jag, jag har ändå kört något intervallpass, men att köra tävling är något helt annat. Jag skulle ljuga om det kändes BRA idag. Jag kände mig otränad och svag, men kroppen var bra. Jag hade inga begränsningar rent fysiologiskt. Däremot kunde jag känna efteråt att jag hade kört hårt, för jag var trött i höfter, nacke och armar. För det har ju blivit så att jag börjat använda armarna mer och mer under graviditeten då magen sakta men säkert bidragit mindre och mindre. Och nu måste jag lära om igen! För armarna tar slut på tok för fort! Och kroppen behöver mer träning generellt för att ork. Om jag kommer göra jobbet återstår att se.
Det handlar inte om ”att redan vara tillbaka”. Det handlar om mig och min kropp, om mina förutsättningar, mitt inre driv och mina utmaningar i livet. Glädjeämnen. Det handlar om att våga lite på sin känsla. Att våga göra det man själv vill och tror på. Att VÅGA!
Så himla glad att jag åkte ned och körde. Att jag vågade och struntade i de höjda ögonbrynen över att ”redan stå på startlinjen”. Jag gör min grej. 🫶🏻
Och jag ska ta mig en funderare kring om jag ställer mig på startlinjen i morgon bitti eller inte… Knoppen vill. Kroppen är nog också redo för att ta sig runt, frågan är bara hur det kommer kännas under men framför allt efter. Vi får se!
Så jag säger igen - jämför er inte med mig eller någon annan. Gör er grej!
Nu ska jag dricka upp mitt kaffe, gå förbi butiken och handla lite snack. Med min lilla björn på magen. 😍
Anna