… mot Vasan är i fullgång! Och jag känner verkligen att fjärilarna börjar göra sig påminda. Jag är så spänd. Så nervös att jag inte ska få ställa mig på startlinjen. Att något ska komma i min väg även fast jag vet att det är stor risk ATT det gör det med små barn och jag vet också att jag kommer att fixa ännu en DNS (did not start) men jag VILL så gärna komma till start. Allt annat som sker när väl startskottet går är bonus.
Just nu sitter vi i bilen på väg mot fjällen. Ska vara där i några dagar för att träna och ta det lugnt innan jag, Emil och lillebror åker mot sälen på lördag. De andra två stannar mest troligt med min svåger och svägerska och sen möts vi efter målgång.
Tjejvasan blev en nyttig upplevelse. Bruten stav, lite sämre skidor och ett jäkla slit, men jag tänker att det var himla bra att det skedde i lördags och inte på söndag och att det faktiskt blev ett makalös bra träningspass!
Sen måste jag skriva ett eget blogginlägg om måndagens upplevelse. Ett riktigt Vasalopp, så som många upplever det, på 12 timmar. Det var verkligen en upplevelse. Men jag återkommer om det.
Nu. Jobba det sista & sen checka in i stugan. Och börja den riktiga uppladdningen!
So long,
Anna