Vi som aldrig haft vardag, knappt rutiner och mest haft väskan packad jämt har verkligen fått inse värdet av just vardagen. Hur sköna rutiner kan vara, hur de underlättar och faktiskt gör att man orkar mer än man tror. Bara därför att man slipper tänka och fundera så mycket.
Visst att nomaden i mig fortfarande vill ut och resa, upptäcka världen och bara dra iväg, men jag uppskattar det hemmavid mer än någonsin just nu! Att veta på ett ungefär hur kommande dagar kommer se ut, planera lite lagom men också låta dagarna se ut lite som de vill. Eller rättare sagt som Harry vill. Och det är väl det som är att vara föräldraledig. Även om jag ju inte kommer kunna vara det till hundra procent, så försöker jag vara så ledig jag bara kan när jag väl är ledig. Och det är ett nytt sätt att leva, bara det.
Samtidigt är man ju aldrig ledig när man är hemma med en liten krabat. Man undrar var tiden tar vägen och ingenting hinns med. Tvätten blir kvar i tvättstugan. Disken i diskhon. Sängen står obäddad tills man kryper ner i den igen. Soporna fylls med en oanad hastighet. Man glömmer bort att planera måltider. Kvällarna är korta samtidigt evighetslånga. Smsen blir obesvarade. Ambitionerna inför varje ny dag att hinna träffa vänner, ta en lunch eller fika med någon, ta en promenad… allt brinner inne. Varken tid eller ork räcker till. Samtidigt är det helt okay. Man liksom bara accepterar. Och det enda man vill är att sitta och titta på den lille. Man skiter i att ingenting blir som man tänkt för samtidigt är ju allt exakt som det ska vara. Vardagen för en småbarnsförälder helt enkelt.
Räddningen för mig är rutinerna på morgonen och förmiddagen. Det är det som gör att jag orkar hela dagen men också gör att jag får känna mig lite som vanliga Anna. Precis som under graviditeten. På morgonen och förmiddagen har jag ofta fortfarande lite ork och energi. Efter lunch eller tidiga eftermiddagen kommer släggan och då vill jag bara ligga i soffan och ha Harry närmare än närmast.
Jag sover ändå rätt bra. Vissa nätter ett par timmar åt gången. Andra gånger en timme åt gången men jag sover i alla fall! Och jag har otroligt lätt för att somna. Och har alltid haft. Och det är väldigt tacksamt just nu.
Så ser lite livet ut just nu. Och jag ÄLSKAR det!
So long,
Anna