… var ju en ny upplevelse. Nog för att jag hört om (och blivit varnad om) att det gör ont och är hemskt. Men jag hade inte i min vildaste fantasi ens kunnat gissa mig till att det skulle göra så förjävla ont.
Svordomar är liksom inte nog. Hann till och med tänka tanken att det var värre än själva förlossningen. Kan dock ha varit när febern pikade upp mot fyrtio och träningsvärken blev febersmärta utan dess like och lägg där till ett i princip oamningsbart bröst som bara måste ammas. Med tårar rinnande. Och det komiska i det hela är att flera skrev till mig att de hade tänkt precis detsamma i feberyran. Så nog för det ont allt. Även om jag så här i efterhand ändå klassar förlossningen som snäppet värre (vars story jag för övrigt ska berätta snart, har skrivit klart men inte lagt till bilderna än!).
Känns ändå skönt att ha klarat av det. Nu vet jag vad det är. Men framför allt vad det är jag ska hålla mig undan för!
Fetvadd i bh-n, aldrig träning utan min dunväst, amma före man går ut och allmänt bara se till att hålla tuttarna varma. Även om det också var flera som skrev att mjölkstockning inte kommer av kyla… Jag tänker ändå att det är bättre att vara safe then sorry. Dock kommer jag fortsätta amma när det krävs, oavsett situation, men jag kommer göra det bästa av varje situation. Så det kommer nog bli en del fjällamning även fortsättningsvis. Gäller bara att förbereda och planera för det oförutsedda liksom! 👊🏻
Vad är era erfarenheter från mjölkstockning?!
Nu är jag dock feberfri, träningsbar om än lite tuttöm ännu… Och en erfarenhet rikare! Och kanske någon lärdom smartare. Eller hur man nu säger! 🙈
Anna