Jag vet inte vad jag hade för visioner och tankar angående träningen efter förlossningen för det känns som om ingenting är som man tänkt men ändå just så som man tänkt. På något konstigt sätt.
I mina tankar hade jag en idé om att springa med vagnen, träna i gymmet hemma och kombinera allt med transport till och från stan för att kunna jobba någon timme inne på kontoret medan jag och Emil hjälps åt med mini.
Och till viss del har det ju blivit det, men jag insåg ju inte att det där med löpningen skulle dröja trots att jag hade ställt in mig på det. Däremot så hade jag inte insett hur väl raska promenader med vagnen kompletterar den lugna träningen som jag hade tänkt få genom löpning. Så egentligen har allt gått bättre än jag tänkt.
De hårda (flåsiga intervallerna) kör jag hemma i gymmet på morgonen. Två till tre gånger i veckan. Stavgång mestadels men kompletterar med crosstrainer och stakmaskin. Styrketräningen får jag också till hemma, varierar det med intervallerna på mornarna. De lugna passen får vara promenaderna. Ibland bara en rask, kortare promenad men också längre uppemot ett par timmar. Så jag får verkligen till bra träning!
Det jag inte får till nu är längre hårdare pass, men så fort jag kan börja åka skidor eller springa med vagnen kommer jag kunna få till även det.
Jag vill tillbaka där jag har före jag blev gravid och trots att jag höll igång så bra genom hela graviditeten känner jag att det saknas en del för att vara där jag vill vara. Men det roliga är att jag samtidigt känner att jag i princip går framåt på varje pass jag gör.
Jag tränar väldigt sällan på eftermiddagarna, då vill jag ta det lugnt i soffan hemma eller bara ha tid att vara.
Jag försöker också vara noggrann med mamma-mage-träningen då jag vet hur avgörande det är både för min träning men också för min (dåliga) rygg att vara stark i bålen. Och jag försöker få till minst två styrkepass per vecka för att bygga på mig de musklerna jag tappade under graviditeten.
Det som är lite coolt är att jag redan på mitt första intervallpass efter förlossningen hade fått tillbaka min gamla maxpuls (kom ju inte upp i puls under graviditeten) men det kan också bero på att jag (med mina mått mätt) är/var relativt otränad. Men det är kul att köra när man känner att man verkligen kan trycka på igen!
Knipövningarna jobbar jag på med, men kan säga helt ärligt att det känns lite lurigt det där. När vet man att man gör rätt liksom? Jag försöker känna mig fram och utvärdera vad som känns bra och inte.
Det är väldigt spännande att träna sig tillbaka, för jag vet vad jag har varit och jag vet vad jag behöver göra för att komma dit igen!
Vad tycker ni är de största utmaningarna med att börja träna igen efter graviditeten och förlossningen?
Låt mig veta så kan vi peppa varandra!
Anna