… kändes det lite som när jag och mini rullade in till Ramundberget i torsdagskväll. Bilen full av träningskläder, skidor och mat. Den enda lilla skillnaden var ju just att det satt en till liten mininmänniska där bak. En liten minimänniska som åker på sitt första vinterläger till ett ställe där vi tillbringat så många veckor i vårt liv.
Emil kom först igår, han tävlade tillsammans med Zebben Modin i Östersund innan rullade hit. Så vi åkte själv hit, jag och mini, för att maxa tiden till fjälls. För skidåkningen i Östersund är ju inte den roligaste just nu, så några dagar till fjälls i perfekta skidspår kändes som den optimala lyxen.
Sprang vändor mellan bilen och lägenheten för att packa ur allt, sen direkt sätta sig och amma. Och med en mätt och nöjd bebis kunde jag plocka ur och fixa allt i lägenheten. På fredagsmorgonen tog det lite längre tid att komma ut än förr, men väl ute så njöt både jag och mini som fisken i vattnet. Perfekta spår, ingen vind och lite folk. Åkte både fort och lite längre och på eftermiddagen var jag ut en sväng. Och mini sov som en stock i vagnen där bak!
Och sen igår efter lunch anslöt Emil samtidigt som en kompis med familj också kom. Så i morse körde vi ett långpass och nu sitter vi och tittar på vinterstudion och halvslumrar lite och äter gott! En helt fantastisk helg med andra ord och det bästa av allt är att vi stannar tills på tisdag.
Så som tillbaka med förr med dubbla pass och fokus på att äta bra och gott. Men med tvisten att allt är lite mer avslappnat och att man får gosa med bebis där emellan. Livet alltså! 😍
Nu ska vi fortsätta slappa lite i soffan (Harry sover bredvid mig) innan vi går en vända ned till gymmet och kanske kör en joggingtur för Harrys eftermiddagslur..
So long,
Anna