Sitter i bilen på väg från stugan hem till huset på Frösön. Vi blev kvar ett par dagar längre än tänkt men ändå har jag alltid känslan av att jag vill stanna ÄN längre där. Jag fullkomligt älskar att tillbringa tid i fjällmiljö och det verkar som om barnen uppskattar det också. I alla fall den äldre som kan uttrycka sina tankar. En del av dem i alla fall! Och nu när den första, riktiga snön kom, så var det ju en fröjd att vara två år och få vara ute och leka tillsammans med farfar!
Helgen gick i ett huj med en kombination av jobb och familjetid, så att stanna kvar för att hinna landa lite och samtidigt passa på att ta chansen att få träna lite utan barnen var nog precis vad vi behövde.
Vi bodde i Emils familjs stuga den här gången, så vi hade full support med både barnvakter och matlagning. Innan vi fick barn kunde vi inte ens ana hur tacksam man känner sig för den hjälpen alltså…!
Nu väntar två vardagar med både jobb, träning och allt där emellan. Harry ska vara ett par timmar på förskolan i morgon, medan de har utelek, och sen hoppas vi att han kan gå vanliga tider från och med måndag. Men vi har ju haft honom hemma de senaste två veckorna då det gått alla möjliga virus och sjukdomar på förskolan som vi helst inte vill att lillebror ska få, så vi får se hur det ser ut till veckan. Jag håller tummarna att han kan gå! Annars blir det lite av ett pyssel att få ihop vardagen.
Klickade precis in en beställning på pizza som vi ska hämta upp på vägen hem och sen tror jag att det blir en väldigt lugn kväll hemma. Väskorna får nog bo in sig lite i tvättstugan om man säger så… Jag uppskattar att vårt hus är byggt så att vi liksom lever på övervåningen där vi har kök, vardagsrum och sovrum och kan lämna, utan att hela tiden behöva bli påmind om kaoset, väskor och annat i tvättstugan och liksom stänga dörrarna till det. Speciellt när vi reser mycket och knappt hinner packa upp mellan varven!
Så får det bli denna gång. Väskorna får stå tills jag orkar packa upp och ta tag i tvätten. Kanske söndag blir en bra dag..? ;-)
Anna