Att livet består av ett pussel där saker man prioriterar ska in blir man mer och mer varse om. Och vi prioriterar alla olika och det finns sällan några rätt eller fel. För oss, i vår familj, är träningen högt prioriterad. Men idag låg jämförelse med hur det var när vi var elitaktiva. Så pusslet är en verklighet även för oss.
Gjorde en liten frågestund på instagram om hur ni får in träningen i vardagen och jag fick så otroligt många bra tips, idéer och sätt att göra det på så att det passar just i sitt eget liv. För det är ju det som är grejen, man måste hitta sitt sätt, hur det funkar i sitt liv. För vi alla lever olika, vi har olika vanor och rutiner och vi mår bra av olika. Det är inte för alla att sticka ut tidigt på morgonen lika väl som det inte passar alla att passa på att röra på sig när alla andra gått och lagt sig på kvällen. Eller för den delen passa på under lunchen på jobbet. Vi är alla olika och vi behöver olika!
Tänkte dela med mig lite av allas tips och trix i vardagen, tänker att vi kanske kan hjälpas åt att inspirera varandra att sänka kraven och få in den där lilla fysiska aktiviteten som behövs med jämna mellanrum i vardagen!
Rutiner!!
Involvera barnen i allt från styrketräning till dans & rörelseglädje!
Ha grejer framme så är träningen lättillgänglig - för alla! Och ha träningskläder på så ofta möjligheten ges.
Transport-träna. Till och från jobb/förskola. Cykla, springa, gå, åka skidor.. Ta de chanser man får till vardagsmotion - gå i trappor, hoppa av en hållplats tidigare, osv osv.
Träningsdate - med familj, vänner eller kollegor.
Ta möten under promenaden.
Hitta på fartfyllda aktiviteter för tillsammans, för hela familjen, så får alla utlopp för energi och rörelse.
Träna under barnens träning.
Skaffa hund.
Boka tid i kalendern - med fördel under arbetstid. Typ lunchträna!
Köra lite mindre pass på morgonen innan familjen vaknar.
Kort ned pass och sänka kraven och prestigen kring träning, utan prioritera att må bra!
Våga be om hjälp för att kunna få in träning - barnvakt eller liknande.
Fundera inte - bara gör det! Även om man är trött så mår man så mycket bättre efteråt.
Och sen kommer vi till det där med prioritering och dåligt samvete. Jag tänker så här - mår jag bra, mår familjen bra. Det jag mår bra av måste jag prioritera och också göra UTAN att ha dåligt samvete, för då missar man ju själva poängen. Så är det så att man väljer bort att äta middag med familjen eller nattingen för barnen eller utomhusleken på helgen för att få in sin träning - so what? Det viktigaste är att man mår bra och med kommunikation och tydlighet och planering så behöver man inte känna att man försakar saker. Visst att man väljer bort saker, men det är ett aktivt val och då behöver man inte känna att man offrar det ena för det andra liksom. Så sluta med det dåliga samvetet (speciellt ni mammor!) - det behöver vi INTE! Heja oss som vågar prioritera vårt eget mående så vi blir den bästa tänkbara mamman vi kan vara.
En annan fråga som togs upp var kring barns aktiviteter och föräldrars engemang, apropå att träna själv medan barnen gör det samma. Här måste man själv känna vad som passar bäst för sin familj. Jag vet av erfarenhet att vissa barn mår bättre av att få ha sin idrott som sin frizon, utan föräldrar, medan andra barn känner sig tryggare med att ha föräldrarna i närheten. Det är lätt att döma föräldrar som “bara” lämnar barnen och sedan prioriterar sin egen träning, lite vet vi hur den familjens planering ser ut. Det man inte kan komma bort från är att barn behöver bli sedda, oavsett, men också att med fysiskt aktiva föräldrar ökar chanserna att även barnen kommer välja någon form av idrott. Men är det bara en av föräldrarna som regelbundet rör på sig minskar chanserna med över femtio procent. Är ingen av föräldrarna aktiva så är vi nere på väldigt låga chanser att barnen ens ska börja röra på sig eller hamna i en idrottsförening. Så förebilder är a och o!
Hur tänker ni kring träning i vardagen? Prioritering? Rutiner? Dåligt samvete osv.
Tack för ert engagemang - älskar det! Dessa frågor brinner jag verkligen för och mycket i boken handlar om just detta. Som ni säkert förstår. 💛
So long,
Anna