I onsdagseftermiddags packade vi bil och släpvagn full av grejer för en helg i vinteraktiviteternas tecken. Och vi drog till fjällen vi ser hemifrån varje dag. Fjällen på andra sidan sjön. Bydalen. Skoter. Skidor för topptur, turer upp på fjället och längdskidor. Snöskor och snowracer. Skidpulka och bärstol. Och lägg där till massa kläder för alla väder och för det vi skulle dit och göra - filma och fota för Thule. Eftersom vi hade haft väldigt kallt i veckan och också haft en liten förkyld kille hemma, så ville vi ha back up på back up på kläder så det var en v ä l d i g t full bil. Om man uttrycker det milt. :-)
Torsdag och fredag gick åt till att fota och filma och H skötte sig exemplariskt. Sov sig igenom förmiddagsfotningen i skidvagnen och lekte sedan järnet över lunch när vi hade lite paus för att sedan vara med på noterna när vi återigen skulle fota och filma tills solen gick ned på eftermiddagen. Och vi hade tur, det var inte kallare än minus tolv-tretton grader, även om det blev rätt mycket kallare med vindeffekten när vi kom upp på fjället. Oavsett bjöd Bydalen på enorma mängder snö och ett vinterlandskap utan dess like!
Efter att vi hade jobbat klart på fredagen stannade vi kvar i lägenheten vi fått låna över helgen och på lördags morgonen (när den efterlängtade sovmorgonen uteblev) klädde vi oss med typ alla kläder vi hade och hoppade på skotern och åkte ut efter skoterleden bort mot Arådalen. Helt ny mark för oss och det kändes verkligen som vildmark. Vi åkte kanske en timme ut (och fick hjälpa till att dra loss en man som kört fast med skoter och rulle för att fixa till leden efter all snö som fallit) innan vi vände tillbaka. H hann både somna, vakna, gnälla och jubla. Alla känslor i ett. Men han fullkomligt ÄLSKAR att åka skoter. Helst ska han sitta fram med Emil och låtsas köra, men när vi åker längre sträckor brukar han sitta mellan oss för att skydda honom lite från vinddraget.
När vi kom tillbaka till området tog vi en lunch på restaurangen (som hade gjort väldigt bra system för att man skulle känna sig bekväm i dessa tider) innan vi åkte den korta biten upp till lägenheten. Där drog vi av några lager kläder, bytte blöja på H och satte sedan ned honom i bärstolen och satte på oss våra pjäxor. Sen gick vi rakt upp bakom lägenheten, mot Drommen. Och fick se hela Bydalen från ovan. Se hur allt hängde ihop. Det var brant men väldigt fint. Så makalöst mycket snö! Så pass mycket att vi valde att ta pisten ned istället för att njuta av pudret… En annan gång när vi inte har en liten på ryggen och kanske inte gör årets första åk kanske vi tar pudret!
Lagom tills solen började gå ned var vi hemma igen, snacka om en maxad dag! Sen tände vi en brasa och njöt i lägenheten. Åt gott, laddade för Mello och strax efter nio checkade jag ut… På en lördag. Hjälp. Vad har hänt liksom?
På söndagen fick vi i alla fall lite sovmorgon och vi var allihopa taggade att prova på längdspåren, vi hade ju bara åkt en kort bit uppe i Fjällhalsen när vi fotade och filmade. Så vi satte ned H i åkpåsen i Charioten och tog slalombacken ned till värdshuset. Började med att åka de otroligt fina och lättåkta spåren som gick in mot Höglekardalen innan vi åkte runt själva sjön. Och i bortesta ändan tog vi av oss skidorna och gick över vägen för att sedan ta transportleden upp mot Fjällhalsen. Ni som följer oss på instagram såg kanske att vi åkte med snöre uppför, och det är enbart för att vi ska få lite mer lika belastning. Släden går rätt tungt nu och ska någon av oss dra själv så blir det sån himla skillnad i belastning och jag hade börjat frysa, så jag fick åka först och hjälpdra släden. Det blir inte särskilt mycket tyngre än att åka själv, men det blir en väldigt skillnad för den som drar själva släden. På så sätt tog vi oss upp på fjället, inte hela vägen till toppen då det började blåsa lite mer när vi kom ut på öppet fjäll, men lagom högt upp. Sedan tog vi en av de lättare nedfarterna hem. Och då hade vi bytt position, så jag satte fast snöret i vagnen för att hjälpa till att bromsa och parera släden på vägen ned. Vi har gjort så förr och när det är brant och går fort och det finns risk för lite sned lutning är det ett bra sätt att ta sig ned utan att vagnen kanar för mycket.
Väl tillbaka tog vi återigen en lunch på värdshuset innan vi åkte upp till lägenheten och packade ihop våra grejer och rullade den korta biten hem till Frösön. Jag tror det är knappt tio mil, så det tar dryga timmen. Tänk att vi har fjäll så nära!
Jag älskar att få upptäcka dessa, för mig, nya ställen. Lära känna dem. Göra dem lite till sina genom att göra lite små äventyr utanför de vanliga systemen. Det ger en liten extra krydda till alltihopa liksom. Men vi är inte klara med Bydalen!
Foton: från foto/film Adventure Production, i övrigt privata.
So long!
anna