Någon gång ska alltid vara den första!

I morse vaknade jag först vid fem av att Emils klocka ringde och han smög upp och åkte till flyget. Vid sex vaknade jag av att Helge ropade och jag hämtade honom till stora sängen där jag och Wilhelm låg. Jag ammade Wilhelm, Helge slumrade bredvid mig och vid kvart över sex ringde min klocka. Helge sov inte helt men var så där loj som vara barn kan vara på morgonen, så jag gick upp och hämtade iPad och satte igång babymonitor. Gick sedan ned till gymmet, satte på mig träningskläder och pjäxor och gick upp på bandet. Satte telefonen så jag såg den och sen körde jag igång mitt pass. Helge ropade någon gång och eftersom jag kan prata via monitorn blev han lugn och jag lyckades köra hela mitt pass (yay!) innan jag gick upp igen och började fixa frukosten till oss alla.

Vid halv nio kom taxin, då var vi nästan klara alla fyra. Storebrorsorna stod klädda i hallen och sprang ut för att möta taxin medan jag klädde på lillebror W det sista. Tog oss till flyget, checkade in allt bagage och sen var det dags att göra

livets första flygning med tre kids, själv!

Och jag kan verkligen inte ljuga, så när jag säger att det gick så himla bra så gick det verkligen BRA! Herregud! Vågade knappt tro det själv! De lekte loss på flygplatsen, lekte på flyget, åt matsäcken jag hade förberett (limpmackor med rejält med margarin, fruktklämmisar och russin) och väl på Arlanda mötte mina svärföräldrar upp oss och då kändes ju allt hur lätt som helst!

Även nästa flygning gick bra. Svärisarna satt några rader bort, så det var jag och kidsen igen, och denna gång fick paddan åka fram efter halva flygningen. Men så får det vara ibland. Hann dessutom amma två gånger!

Väl i München var det lite väntan på bagaget innan vi gick ut och mötte upp Emil som stod med maten redo och vi gick för att hämta ut hyrbilen.

Snart rullar vi in i Bad Gastein, efter nästan 14 timmars resa. De större killarna är fortfarande vakna, tittar på julfilm på paddan, lillebror vill nog gärna äta snart igen och vi ska hitta huset.

Jag är SÅ glad att vi kom iväg och så himla stolt över mina små killar. De har liksom studsat fram hela dagen, älskar att se deras nyfikenhet kring vad vi än hittar på! 🫶🏻

Anna