Det kändes!

Hemma med familjen i Östersund igen efter väldigt fina, men också lite tuffa, dagar i Norge. Hann med sju träningspass under dagarna där ett av passen faktiskt var mitt första löprace på två (!) år. Och tänk att man förtränger så lätt hur jobbigt det är att springa löptävlingar…! Eller det kanske är tur det, annars skulle man inte ställa sig på startlinjen… Oavsett så blir löptävlingar otroligt bra träning och ja, det fick jag även i lördags. Jobbigt (för jäkla jobbigt) under loppet men ack så skönt efter. Älskar den känslan!

Ligger nu i soffan hemma, båda barnen somnade ovanligt tidigt idag och det var nästan läge att jag skulle lägga mig samtidigt med dem men halv sju känns till och med tidigt för mig. Trots att jag varit på läger. Haha!

Ska strax lägga undan telefonen och titta på Gåsmamman, har ju inte sett de tidigare så vi har ju sex (6!!) säsonger att titta ikapp. Perfekt i för hösten.

Helgen var som sagt fullsmockad med träning. Och fokus på att äta tillräckligt och återhämta sig mellan passen. Denna vecka kommer till en början handla om att hämta hem helgen, försöka ducka dagisbacillerna, skola in Helge och jobba lagom mycket. Framemot helgen har jag tänkt träna på lite igen.

Tanken är att jag försöker få in någon bra träningsvecka per månad, resterande blir vad jag hinner med för jag är faktiskt inte beredd att åsidosätta vare sig familjen eller allt annat som jag numera fyller mina dagar med. Så det blir en balansgång, men det är så jag vill ha det. Att satsa hundra procentigt på sin idrott och resultat är jag väldigt färdig med. Men inte att utmana mig och försöka utvecklas. På mina premisser. Och jag är tacksam att kunna göra det ännu ett år.

Årets första lopp går andra helgen i december, så även om jag rent form-och-träningsmässigt är väldigt (v ä l d i g t) långt från där jag vill vara, så har jag tid på mig bara jag skyndar långsamt.

Så nu kör jag lite återhämtning, tid med barnen, jobb & skola ett par dagar. <3

Hörs snart igen!

Anna

Hur många burpees kan man göra egentligen?

Just det kanske jag inte riktigt fick svar på under veckan på ön Hvar i Kroatien och närmare bestämt crossfit-paradisstället Lost Villa som visade sig vara minst lika fint för ”open water simning” och löpning. Ja, inte för att jag tog mig ut i havet och somnade direkt, jag körde istället x antal längder i den cirka 15 meter långa poolen för att inte vara alltför långt bort från lillebror H. Men det såg magiskt ut och jag är rätt säker på att det hade varit fint om jag tagit mig ut!

Men det blev en hel del burpees under veckan. Bara igår gjorde jag väl en 90 stycken. Känns som om det är en övning som förföljer en lite när man kör Crossfit. Haha! Oavsett så har jag haft en magisk vecka. Två pass per dag med en kompott av styrka, wod:ar (dvs. Workout Of the Day), löpning och simning. Jag har tagit i lagom, haft respekt för att det inte gått alltför lång tid sedan jag var gravid eller för den delen sedan förlossningen. Men kroppen har varit med mig och jag har inte behövt avstå något jag velat göra!

Grejen med att åka på ”läger” så som jag nu gjorde är ju att maximera chanserna till bra träning men också återhämtning då vardagsbestyren inte finns och maten är serverad. Nu tillkom ju dock en bebis i det hela, men oj så bra det har gått! Jag åkte ju iväg i min naivitet och optimism och den självklara tron på att allt skulle gå BRA! Men jag är ju samtidigt ytterst medveten om att det ju kan gå precis hur som helst. Men det har verkligen gått b r a .

Helge har hängt med på allt. Sovit igenom de flesta passen och har han varit lite missnöjd har det alltid funnits en famn för honom om jag har haft händerna fulla med vikter. Nöjd som en liten prins och så glad! Vi har hunnit slappa mitt på dagen, jag har fått sova lunch med bebis på magen, och det har varit en lyx att bara behöva ha fokus på ett litet barn. Som heller inte kräver lika mycket aktivering utan är rätt nöjd med att ligga och bubbla och suga på sina händer.

Själva Lost Villa är något unikt. One of a kind. Och jag har aldrig varit på något liknande ställe. En transfer från flygplatsen i Split till själva boende på 4-5h effektiv restid där det ingick både taxi, båt och sedan taxi igen. Sista biten var en fyra kilometer lång grusväg med sprängsten som gjorde att det i princip gick fortare att springa ön att köra… Själca Lost Villa låg vid vägens ände medan boende var en bit före. Varje dag inleddes för min del med en kort löptur när solen gick upp och sedan en till två timmar i ”boxen”. Sedan åt vi frukost tillsammans, jag, Clara, Kajsa-Tuva och Sara. En skön stund där alla hade lite endorfiner från träningen och man samtidigt hade träningen gjord och hela dagen framför sig!

Sedan tog jag vagnen tillbaka till boendet, en promenad på 7-10 minuter, packade ur mina svettiga träningskläder och la mig sedan för att vila med lillebror. Hann jobba någon timme och sedan blev det lunch. Och direkt efter lunch tog jag mig tillbaka till ”boxen” för dagens andra pass för att hinna köra ett pass före gruppen som samtidigt var där kom för eftermiddagsträningen. Efter avslutad träning, som oftast bestod av lite mer styrka och mindre flås i boxen och en sim-eller löptur, tog jag mig ett rejält mellanmål i fitness baren innan jag traskade tillbaka till boendet för att invänta middagen.

Dagarna rullade på. Vi hann med både sol, åska, spöregn och sol igen. Och tydligen en liten jordbävning (som dock jag inte märkte av). Dagar då solen sken var träningen piece of a cake medan det var lite kämpigare när det regnade då boxen varken hade tak eller väggar men en vidunderlig utsikt och vy!

Dessutom drivs allt på solel så det betydde mindre eller ingen el vid sämre väder och lite eller noll varm vatten. Det var lite av en utmaning men det gick bättre än väntat! Dock fick håret stå ut med att förbli otvättat. Sorry mamma! ;-)

Nu sitter jag på ett hotell i Split, har en alldeles för klarvaken lillebror bredvid mig fast klockan är tio på kvällen och jag har smällt i mig både det ena och det andra med choklad… Kan kanske bero på att jag haft en vecka HELT utan choklad då närmaste affär var en timme bort från boendet och boxen. I bil… Väskorna är packade och i morgon åker vi hemåt igen.

Jag trodde kroppen skulle vara så mycket mer när, men den känns faktiskt förvånansvärt bra. Får se om jag säger detsamma i morgon! :-)

Summasumarum - sicken vecka jag haft! Nu vet jag precis hur man gör effektiva burpees. Och att man klarat toes-to-bar med lite vilja och att wallball är förjäkla jobbigt (fast det visste jag nog innan också) och skillnaden på power clean och squat clean. Oerhört nyttigt vetande. Oavsett det, det är väldigt roligt att köra crossfit. Än roligare att köra med andra. Och än roligare att köra det på så fina platser som Lost Villa!

Har ni varit där? Eller hört om det?

So long,

anna

Träningsläger!

I fredags lämnade vi, jag och lillebror H, Emil och storebror H hemma i ett höstligt och kallt och ruggigt Östersund och tog vårt (stora) pick och pack för att börja vår resa mot Kroatien och en veckas träningsläger. En resa som tog nästan ett dygn med övernattning i Stockholm men med facit i hand kunde det knappast gå bättre! Tack och lov för det när man reser själv med en liten.

Så igår kväll kom vi fram till vägens ände här på en ö i Kroatien. Till en svenskägd crossfit (med mera) anläggning som gjord för schyssta bilder och stenhård träning. Om man så vill!

Hit har jag varit på väg sedan våren 2019 men massa saker har kommit emellan men nu tog jag chansen när också min vän har varit här nere och jobbat (lagar maten) de senaste sex veckorna. Så jag och hennes dotter reste ihop ner och tränar tillsammans på förmiddagarna.

Jag och crossfiten är ju en ny kärleksrelation, eller ja, jag upptäckte ju den på riktigt ifjol men under senaste graviditeten var vi inte riktigt kompatibla så jag har lite fått börja om. Därför känns det extra kul att enbart fokusera på det under en vecka, komma in den träningen igen och möta teknik och ta i järnet emellanåt!

Hur veckans upplägg kommer se ut är inte helt klart, jag kommer nog ta lite dag för dag men också anpassa lite efter lillebrors mood…

Idag har jag dock fått köra precis det jag önskar så jag ligger här i sängen med en sovande liten bredvid mig och känner mig väldigt nöjd med dagen! Jag sk strax gå och fixa lite kvällsfika innan jag tar en lite tidigare kväll för att kicka igång träningsdagen vid soluppgången i morgon (cirka 06.30) för att hinna träna så mycket jag kan innan det blir för varmt och sedan vila mitt på dagen.

Det känns oerhört lyxigt att äntligen få vara här, att bara ha ett barn och få maten serverad och träna i princip så mycket jag vill. Men jag längtar konstant efter killarna hemma, även fast jag vet att de har det hur bra som helst OCH att jag ”slösar” njutet av denna egentid om jag inte försöker leva här och nu så mycket det går! <3

So long,

Anna

Psst. Jag håller på med ett inlägg kring resa med barn - I’ll be back SOON!