crossfit

Poff! Så var det helg!

Veckan gick verkligen i ett huj och jag hann inte u närheten med det jag hade tänkt men i torsdags (efter att ha missat bussen vi skulle ta in till stan och tillslut fick be Emils kompis komma och hämta mig + 2 barn + stor vagn + 2 väskor) la jag det mesta åt sidan och drog ned lite på tempot. Det var SÅ skönt!

Hade Helge ledig från förskolan så han fick följa med till Mammacrossfit innan vi hoppade på tåget mot Åre strax efter lunch. Och jag lyckades få mig en egen lunch (med lillebror) då Helge somnade i vagnen från boxen så det blev himla lugnt och mysigt!

Tågresan gick så bra och väl i Åre mötte storebror och Emil upp oss, vi tog en fika, hann med ett möte innan vi tog oss ut på en väldigt sen eftermiddagstur upp mot fjället. Så lyxigt att kunna göra det ”hemifrån” och maxa kvalitetstid!

Emil och storebror har varit här i Åre i veckan för att fixa lite i lägenheten och det fortsatte igår, så på förmiddagen hängde jag med kidsen och fick sällskap av Maria. Fixade en snabb lunch för oss alla och sen lämnade jag två av tre barn i lägenheten och hängde på Maria in till byn för en lugn eftermiddag med kompishäng och kaffe. Och lite jobb med ett väldigt spännande projekt som ni ska få veta mer om senare..! ☺️

Igår kväll åt vi pizza hela bunten, tog det lugnt och myste innan jag följde Maria en bit på väg hemåt. Helt ofattbart att vi bor så när att vi kan GÅ emellan oss, även om det ju är ett par kilometer.

Nyper mig SÅ i armen att vi ÄNTLIGEN har vårt kryp-in här!

Just nu sitter jag med en sovande W i famnen, de större tittat på tv och Emil pysslar. Var ute på en kort skidtur i morse och strax frukost. Sen ska vi ta oss ut på lite äventyr innan vi tar oss ner på byn för en lunch och lite mys. Ikväll ska emil på grabbkväll så jag får en egen grabbkväll med mina små. Det blir mysigt!

Hoppas ni får en fin lördag!

Anna

Hur många burpees kan man göra egentligen?

Just det kanske jag inte riktigt fick svar på under veckan på ön Hvar i Kroatien och närmare bestämt crossfit-paradisstället Lost Villa som visade sig vara minst lika fint för ”open water simning” och löpning. Ja, inte för att jag tog mig ut i havet och somnade direkt, jag körde istället x antal längder i den cirka 15 meter långa poolen för att inte vara alltför långt bort från lillebror H. Men det såg magiskt ut och jag är rätt säker på att det hade varit fint om jag tagit mig ut!

Men det blev en hel del burpees under veckan. Bara igår gjorde jag väl en 90 stycken. Känns som om det är en övning som förföljer en lite när man kör Crossfit. Haha! Oavsett så har jag haft en magisk vecka. Två pass per dag med en kompott av styrka, wod:ar (dvs. Workout Of the Day), löpning och simning. Jag har tagit i lagom, haft respekt för att det inte gått alltför lång tid sedan jag var gravid eller för den delen sedan förlossningen. Men kroppen har varit med mig och jag har inte behövt avstå något jag velat göra!

06A577B6-8B1F-4E80-9382-73F4065372A3.jpeg

Grejen med att åka på ”läger” så som jag nu gjorde är ju att maximera chanserna till bra träning men också återhämtning då vardagsbestyren inte finns och maten är serverad. Nu tillkom ju dock en bebis i det hela, men oj så bra det har gått! Jag åkte ju iväg i min naivitet och optimism och den självklara tron på att allt skulle gå BRA! Men jag är ju samtidigt ytterst medveten om att det ju kan gå precis hur som helst. Men det har verkligen gått b r a .

Helge har hängt med på allt. Sovit igenom de flesta passen och har han varit lite missnöjd har det alltid funnits en famn för honom om jag har haft händerna fulla med vikter. Nöjd som en liten prins och så glad! Vi har hunnit slappa mitt på dagen, jag har fått sova lunch med bebis på magen, och det har varit en lyx att bara behöva ha fokus på ett litet barn. Som heller inte kräver lika mycket aktivering utan är rätt nöjd med att ligga och bubbla och suga på sina händer.

Själva Lost Villa är något unikt. One of a kind. Och jag har aldrig varit på något liknande ställe. En transfer från flygplatsen i Split till själva boende på 4-5h effektiv restid där det ingick både taxi, båt och sedan taxi igen. Sista biten var en fyra kilometer lång grusväg med sprängsten som gjorde att det i princip gick fortare att springa ön att köra… Själca Lost Villa låg vid vägens ände medan boende var en bit före. Varje dag inleddes för min del med en kort löptur när solen gick upp och sedan en till två timmar i ”boxen”. Sedan åt vi frukost tillsammans, jag, Clara, Kajsa-Tuva och Sara. En skön stund där alla hade lite endorfiner från träningen och man samtidigt hade träningen gjord och hela dagen framför sig!

Sedan tog jag vagnen tillbaka till boendet, en promenad på 7-10 minuter, packade ur mina svettiga träningskläder och la mig sedan för att vila med lillebror. Hann jobba någon timme och sedan blev det lunch. Och direkt efter lunch tog jag mig tillbaka till ”boxen” för dagens andra pass för att hinna köra ett pass före gruppen som samtidigt var där kom för eftermiddagsträningen. Efter avslutad träning, som oftast bestod av lite mer styrka och mindre flås i boxen och en sim-eller löptur, tog jag mig ett rejält mellanmål i fitness baren innan jag traskade tillbaka till boendet för att invänta middagen.

Dagarna rullade på. Vi hann med både sol, åska, spöregn och sol igen. Och tydligen en liten jordbävning (som dock jag inte märkte av). Dagar då solen sken var träningen piece of a cake medan det var lite kämpigare när det regnade då boxen varken hade tak eller väggar men en vidunderlig utsikt och vy!

Dessutom drivs allt på solel så det betydde mindre eller ingen el vid sämre väder och lite eller noll varm vatten. Det var lite av en utmaning men det gick bättre än väntat! Dock fick håret stå ut med att förbli otvättat. Sorry mamma! ;-)

Nu sitter jag på ett hotell i Split, har en alldeles för klarvaken lillebror bredvid mig fast klockan är tio på kvällen och jag har smällt i mig både det ena och det andra med choklad… Kan kanske bero på att jag haft en vecka HELT utan choklad då närmaste affär var en timme bort från boendet och boxen. I bil… Väskorna är packade och i morgon åker vi hemåt igen.

Jag trodde kroppen skulle vara så mycket mer när, men den känns faktiskt förvånansvärt bra. Får se om jag säger detsamma i morgon! :-)

Summasumarum - sicken vecka jag haft! Nu vet jag precis hur man gör effektiva burpees. Och att man klarat toes-to-bar med lite vilja och att wallball är förjäkla jobbigt (fast det visste jag nog innan också) och skillnaden på power clean och squat clean. Oerhört nyttigt vetande. Oavsett det, det är väldigt roligt att köra crossfit. Än roligare att köra med andra. Och än roligare att köra det på så fina platser som Lost Villa!

Har ni varit där? Eller hört om det?

So long,

anna

Träningsläger!

I fredags lämnade vi, jag och lillebror H, Emil och storebror H hemma i ett höstligt och kallt och ruggigt Östersund och tog vårt (stora) pick och pack för att börja vår resa mot Kroatien och en veckas träningsläger. En resa som tog nästan ett dygn med övernattning i Stockholm men med facit i hand kunde det knappast gå bättre! Tack och lov för det när man reser själv med en liten.

Så igår kväll kom vi fram till vägens ände här på en ö i Kroatien. Till en svenskägd crossfit (med mera) anläggning som gjord för schyssta bilder och stenhård träning. Om man så vill!

Hit har jag varit på väg sedan våren 2019 men massa saker har kommit emellan men nu tog jag chansen när också min vän har varit här nere och jobbat (lagar maten) de senaste sex veckorna. Så jag och hennes dotter reste ihop ner och tränar tillsammans på förmiddagarna.

Jag och crossfiten är ju en ny kärleksrelation, eller ja, jag upptäckte ju den på riktigt ifjol men under senaste graviditeten var vi inte riktigt kompatibla så jag har lite fått börja om. Därför känns det extra kul att enbart fokusera på det under en vecka, komma in den träningen igen och möta teknik och ta i järnet emellanåt!

Hur veckans upplägg kommer se ut är inte helt klart, jag kommer nog ta lite dag för dag men också anpassa lite efter lillebrors mood…

Idag har jag dock fått köra precis det jag önskar så jag ligger här i sängen med en sovande liten bredvid mig och känner mig väldigt nöjd med dagen! Jag sk strax gå och fixa lite kvällsfika innan jag tar en lite tidigare kväll för att kicka igång träningsdagen vid soluppgången i morgon (cirka 06.30) för att hinna träna så mycket jag kan innan det blir för varmt och sedan vila mitt på dagen.

Det känns oerhört lyxigt att äntligen få vara här, att bara ha ett barn och få maten serverad och träna i princip så mycket jag vill. Men jag längtar konstant efter killarna hemma, även fast jag vet att de har det hur bra som helst OCH att jag ”slösar” njutet av denna egentid om jag inte försöker leva här och nu så mycket det går! <3

So long,

Anna

Psst. Jag håller på med ett inlägg kring resa med barn - I’ll be back SOON!

Träningen just nu!

8687AAFE-8656-4578-9697-E3E95439C165.jpeg
96D0A10C-F0F5-4517-8972-2C1817E5C390-84B3C82D-230C-4E77-AA34-581B52DC9EFB.jpeg

Tyckte nyss att det var sommar som övergick i en försiktig höst. Och så är det november! För några år sedan var det ju årets mest nojiga månad. Säsongen närmade sig med stormsteg, man sökte snö överallt i norra delen av Sverige. Åkte på kass skidspår, letade form, testade skidor och var allmänt stressad över att säsongen stod för dörren. Och ibland, eller rätt ofta, kände man “har jag verkligen hunnit träna det jag skulle eller borde jag ha gjort något annat…?”. Och så stressade man upp sig själv än mer.

874903AE-6E6F-4E04-A910-B6399767C537.jpeg

Det är nog faktiskt den skönaste känslan att slippa. Den där oron. Och stressen. Nu är det mer förväntning inför vintern - när kommer snön, kommer vi kunna åka skidor hemma på åkrarna? Klart att det var förväntning förr också, men den var mycket mer tudelad. Nu är det ren och skär förväntning. Samtidigt som jag skriver det här inser jag att nog ändå saknar en pytteliten del av att ha de där förväntningarna och oron i kroppen, den där jagande känslan av att hitta formen. Känna efter hur mycket man utvecklats, om man kommer nå sina mål…

Allt har verkligen sin charm!

Men eftersom jag inte längre har några VM att se framemot behöver jag inte jaga runt efter tidig snö eller känna en stress över att passen inte blir perfekt. Det som blir är gott nog! Och jäklar vilken skön känsla det är!

De senaste månaderna har det blivit en del flängande och då är det inte alltid lätt att få till träningen, men ofta hinner jag få in någon timme här och där. Löparskorna är ju alltid med och på många ställen finns det ett gym att tillgå. Och det behövs inte så mycket mer än så för att få till ett bra pass som ger en lite endorfiner så man mår så där härligt gött.

Jag tränar fortfarande mycket. Mina dagar planeras fortfarande utifrån träning, men jag vill inte att den ska gå ut över roliga saker med familjen. Däremot vet jag att jag tycker det mesta blir roligare och jag blir en härligare person att vara med OM jag får träna var och varannan dag.

Så här kan en vecka (hemmavid) se ut:

Mån Intervaller 3 x 12 min tröskel (4min skivstång + 4min stakmaskin + 4min crosstrainer)

Tis vila

Ons Löpning 1h lugnt + 1-2h Crossfit (dagens pass (WOD) + lite extra styrka)

Tors Löpning 1h (30min flåstempo + 30min lugnt) + 1h Crossfit (dagens pass (WOD) + lite extra styrka)

Fre Löpning 1h lugnt + 1-2h Crossfit (samma som ovan)

Lör Distanspass löpning 2h +

Sön 1h crossfit

… så jag brukar köra 3-5 crossfitpass som jag adderar lite löpning till, ett längre intervallpass och ett längre distanspass. Det blir ofta kring 10h träning per vecka. Och många av passen har jag sällskap av Harry, så det är inte alltid jag kör crossfitpassen på boxen utan hemma i gymmet.

Men nu ser jag framemot att få succesivt byta ut några av löppassen mot skidåkning, det är ju lite skonsammare mot kroppen.

Nu ska jag springa iväg och käka lunch med en kompis - idag har jag nämligen MAMMA-LEDIG-DAG, dvs Emil är med Harry och jag har både hunnit träna och jobba och träffa vänner. Lyxigt värre! 😍

So long,

Anna

I’m hooked!

I slutet av sommaren började känna att jag ville hitta en ny utmaning. Jag började känna en viss tristess i att springa med vagnen varje dag och vintern med skidåkningen kändes oändligt långt bort. Dessutom började jag känna mig klen. Förstå mig rätt här, för det är ju egentligen bara en känsla och en känsla av en jämförelse hur jag kände mig förr som aktiv skidåkerska. Det vill säga att jag inte längre kände mig stark i överkroppen och min rygg började kännas av emellanåt. Och den enda lösningen på det var ju att börja träna upp överkroppen igen.

Men jag ville göra det på ett roligt sätt! Och lägg där till att jag började fundera på någon ny utmaning. Lite ny träningsinspiration helt enkelt.

Och jag har längre spanat lite på crossfit. Men egentligen bara provat två gånger. Den ena gången slutade i en burpess-fight mellan mig och Emil som jag fick lov att avbryta och den andra gången var när jag var rätt färskt gravid för ett och ett halvt år sedan där jag mådde så kasst att jag inte klarade av att ta i på övningarna… Men jag hade ändå ett sug av att ge det en andra chans. Speciellt eftersom jag hade (och har) en känsla av att det nog skulle passa mig rätt bra!

Jag har ju lätt att bygga muskler, älskar att träna styrka och gillar att få utmanas på nya sätt där man har en snabb utveckling… Speciellt när man (som jag) är en sån som lägger ned rätt mycket tid på sånt jag tycker är kul! Haha!

Så med det i åtanke sökte jag upp boxen i Östersund i mitten av augusti och sedan dess har jag varit fast. Trots lite ofrivilliga glapp vissa veckor (pga jobb och förkylning) då och då har jag verkligen kommit in i det och en bra vecka får jag in fyra-fem crossfit pass… Ja, jag älskar det! Inser dock att jag inte kan köra skiten ur mig på alla pass, men det finns så många olika delar som jag behöver utveckla (speciellt gymnastikdelen och de tunga lyften) så jag har alltid saker att jobba på! Älskar det!

I morse sprang jag och Harry till boxen, han vad med mig i cirka en timme och lekte, innan jag fick honom och sova så att jag kunde köra klart passet och sen sprang vi hem.

Men det roligaste passet på länge hade jag i helgen tillsammans med Emil, Nathalie och Daniel. En klassisk (?) Team Challenge där vi tjejer teamade ihop oss mot killarna och körde rent ut sagt skiten ur varandra! Så makalöst skoj!

66FA44A6-2C95-45CE-9E5F-17C0D0FFDFAC.jpeg
4A5D1FDA-9249-4763-B78A-EF5D58E73E70.jpeg
17CFB884-DE1E-4039-A248-7772A9F5CB32.jpeg
F60BD7A8-C6AB-4A3E-A5AE-3D1006C0D279.jpeg
0F0C6E74-D55E-4223-9539-B29842B1BD70-8A5ECBBD-380D-44CD-8FD0-62E27F36FAB4.jpeg

För er som är intresserade:

50 min TC

3 varv: 50cal row - 50 alt dumbell snatch

3 varv: 60 wallballs - 60 single arm DB walking lunges

3 varv: 70 DB goblet squat - 7 pull ups

remaning time

AMRAP: 20 DB clean & jerk - 10 wall walk

OCH det roliga med detta pass är att man delar upp alla repetioner mellan varandra så man hjälps åt att klara passet. Så skoj!

Japp. Man får googla övningarna för att förstå vad man ska göra. 🙈

Det var en himla härlig dag, för vi inledde med en lunch på Saluhallen, fortsatte med träningen och sen tog vi en fika!

Så japp, I’m hooked och jag ska bannemig ta och klara handstand walk, handstand push up, double under och kippade pull ups! Nörden i mig jublar att jag har nya utmaningar som jag kan jobba med typ varje dag om jag vill. Varför? Ingen anledning alls egentligen, mer än att jag gillar att träna och jag vill ha mål med min träning! 🥳

Nu ska jag ta kvällsfika - so long!

Anna