Tre generationer på äventyr

I förrgår gick vi på äventyr. Allihopa. Rakt upp i bergen bakom huset. Det visade sig bli ett väldigt äventyr..! 🫶🏻😍

Vi gick upp direkt bakom huset, en gammal väg som måste ha funnits sedan romarriket (typ) med vackra stenläggningar, uthuggna små grottor med symboler för att (mest troligt) få lycka på färden. Alltså det var MAGISKT fint! Efter en dryg halvtimmes vandring kom vi upp till en by där det var en salig blandning av gammalt och nytt. Vi gick igenom byn och vek sedan ned ännu på en gammal led. Efter att ha börjat gå uppför efter den mer välanvända leden vek Emil av på en mindre välanvänd led. Och lite där kan man väl säga att äventyret började. Det var ju helt klart en stig men det var väldigt snårigt och dant. Ju högre upp vi kom desto otydligare blev den och när vi kommit upp stod vi återigen inför ett vägval. Antingen skulle vi fortsätta den lite oklara leden ned eller så skulle vi försöka finna den riktiga leden... Ska tilläggas att det också såg rätt brant ut ned mot byn… Så vi valde att finna stigen. Stenigt, otydlig stig men OJ SÅ FINT! Tillslut fann vi leden, följde den en bit nedför och insåg att jo nog kan det bli brant. Så vi stannade till för en fika och dricka, för det var himla varmt också.

Sen började vi ta oss ner. Rullgrus och stora stenar, snår och träd. Ett riktigt äventyr! Men alla klarade det galant. Så stolt över mamma och pappa som bara hakar på!

Sen kom vi till den sista biten och ja, vi fick väl lite av en chock allihopa. Helt plötsligt skulle vi börja klättra på klippväggen..! Haha! Njaaa kände väl jag.

Så emil klättrade iväg med storebror H på ryggen medan jag med Helge på ryggen och mamma och pappa i hasorna tog oss ned i någon form av torkad vattenfåra. Kom förbi några ihoprasade skjul och tänkte ”ja men det här blir ju bra!”. Men där tog det tvärnit. Staket åt alla håll och det enda sättet att fortsätta var att klättra över staketet, gå in på någon annans terrasserade gård och helt sonika knacka på för att kunna komma ut på andra sidan där emil och Harry stod och väntade. Alltså. Kul. Knackade och knackade men tillslut kom en gammal krum gumma och öppnade dörren lite försiktigt, höjde på ögonbrynen och skakade på huvudet medan jag försökte förklara att vi kom från bergen och undrade om vi fick gå genom hennes hus…

Herregud.

Snabbt som attan sprang vi genom hennes trapphus och ut på gatan där emil väntade.

Alla samlade - alla oskadda - alla glada! Men sicket äventyr det blev! 🥳

Vilken härlig dag och heja starka mormor och morfar som bara hakar på!

Önskar er en fin söndag! ☀️

Anna

Omiš

I onsdags kväll kom vi fram hit till Omiš. En by cirka två mil från Split, Kroatien. Här ska vi vara i drygt tio dagar och anledningen att vi hamnade just här är att mitt team har varit här på läger hela oktober de senaste tre-fyra åren. Och jag tänkte ”men ja! Lite värme och massa träningstimmar i Kroatien i oktober är ju inte fel..!” så jag bokade denna resa för några veckor sedan.

Sen blev jag ju sjuk. Och frisk. Och sämre igen. Och ännu sämre. Och bättre. Och bättre. Och lite sämre. Och bättre igen.

… vilket har lett till att jag inte riktigt vågar träna med dem ännu, utan tränar lätt genom att hika med familjen i bergen och träna styrka. Men jag hoppas verkligen att jag kan hänga på dem till veckan igen!

Oavsett har vi haft så himla fina dagar och som vi alla njuter. Vi bor perfekt (hittade boendet via AirBnB) och har bergen bakom huset, gamla staden cirka 500m bort, ett välutrustat gym cirka 900m bort och stranden ligger på andra sidan gamla staden - allt är på promenadavstånd!

Vi lagar den mesta maten själv hemma och priserna är lite billigare än hemma men framför allt är grönsakerna så himla goda och dessutom odlar vår värd så vi har fått både olivolja, paprika, sallad och fikon från honom. För att inte tala om de fina äggen. En liten oas! 🫶🏻

Ha en himla fin lördag!

Anna

Fredagslistan

… som idag kommer från Kroatien där jag ligger på soffan, har bombarderat instagram med bilder och filmer (oops! men så kul!) medan barnen sover och de andra också skrollar, äter choklad och tar det allmänt lugnt. Älskar sånna här kvällar! 🫶🏻

Speciellt efter en dag med äventyr tillsammans.

V E C K A N S känsla är lättnad! Lättnad att vi kom iväg till Kroatien som jag sett framemot så länge, att resan ned gick så bra och att stället vi är på är så fint!

V E C K A N S tankar har kretsat kring hur mycket jag behöver och vill ha rutiner i mitt liv. Oavsett om jag är ute och reser eller är hemma, behöver jag struktur och rutin i livet. Och jag inser att det blir mycket lättare med barnen om man har det. Så det ska jag fortsätta försöka ha och också skapa dem tillsammans med familjen!

V E C K A N S idéer har inte direkt överhopat mig. Faktiskt har jag nog inte kommit på en enda idé denna vecka. Allt har kretsat kring att få ihop vardagen de sista dagarna före vi for, packa och samtidigt prioritera så att jag inte blir för stressad!

V E C K A N S bästa - helt klart att vi kom iväg till Kroatien. Tillsammans med mamma och pappa!

V E C K A N S mys - de här stunderna på soffan i lugn och ro, mornar med nyvakna barn i sängen. En treårings funderingar på en utflykt..

V E C K A N S träning har ja, knappt kallats träning, utan mer motion och fysisk aktivitet. Men vi närmar oss träning..! Så skönt!

V E C K A N S läsning har som vanligt varit min kurslitteratur (och JA! Kul! Klart jag ska skriva mer om vad jag pluggar!), det är SÅ intressant!

V E C K A N S huvudbry har varit hur länge man kan gå och fundera på om man är helt frisk eller inte…! Ibland skulle jag önska att jag inte kände min kropp så väl som jag gör så jag bara skulle köra på. Men i nästa sekund är jag väldigt tacksam att jag gör just det - känner min kropp väl!

V E C K A N S godaste är helt klart dadelbollarna jag bakade i helgen som blev perfekt resegodis på väg ner hit! Recept hittar ni här.

H E L G E N blir ja, lugn på sitt sätt eftersom vi blir kvar här i Kroatien även nästa vecka ut. Lyxigt att ha mamma och pappa med så vi både hinner träna, jobba men också vara tillsammans. En kombination jag älskar och verkligen uppskattar att vi kan ha. Det är livskvalitet för mig!

önskar er en himla fin helg! 👋🏻😍

Anna

… och jag blir så glad när ni lämnar en kommentar, en fråga, fundering eller bara en kommentar i allmänhet. 🫶🏻

2022 - Hej Hallå!

Sitter på ett hotellrum nere i italienska Toblach. Bredvid mig ligger emil och slötittar på något på Netflix och på min andra sida somnade precis Helge. I det kombinerade allrummet/pentryt ligger Harry och snarkar. Vi kom hit ner igår kväll tillsammans med Emils föräldrar som ska hjälpa oss med kidsen kommande vecka. På onsdag byter vi boende till en lägenhet där resten av teamet bor.

Jag är så glad att vi kom iväg för efter Orsa blev jag mer och mer sliten och över juldagarna kände jag bara att jag fick lov att bromsa upp lite. Ingen träning. Inget scrollande på telefonen. Inget jobb. Veckorna, eller egentligen kanske längre än så, hade gått i ett fasligt tempo (som jag för övrigt verkligen älskar att ha det!!) men det i kombination med krångliga nätter OCH tävling på det tog ut sin rätt på mig… Men efter att Emil tagit Helge två nätter i rad där jag fick sova för mig själv var det som att allt vände och lagom tills vi kickade igång 2022 var jag back on track igen!

Och det vet en himla tur det, för annars hade vi gått miste om äventyret vi nu är på!

Vi lämnade som sagt Frösön igår och kom fram hit till Toblach lagom till middag. Nio kollin checkade vi in. Plus fyra handbagage (ett var). Helt makalöst vad packning det blir när man ska vara borta ett tag och speciellt när man har kidsen med sig. Den dubbla mumtisportvagnen. Bärstol. Bärsele. Kläder. Skor. Och sen allt mitt. Och Emils. Toblach är första anhalten där det blir två tävlingar för mig i helgen. Och vilka tävlingar sen, men det får jag berätta mer om senare! Efter denna tävlingshelg åker Emil och hans föräldrar hem och jag och kidsen blir själva med teamet ett par dagar innan mina föräldrar kommer ned och blir med oss på resterande tre (!) tävlingshelger… Så himla kul och spännande!

Vi kickade igång vistelsen här nere med en redig långtur tillsammans med resten av teamet idag. Makalöst fint, så fint att man nästan glömde bort att det både var långt och lite jobbigt för min del. Haha! Men aldrig har väl en pasta smakat så bra som efter en fin (och jobbig) skidtur! <3

I morgon ska vi fortsätta reka banorna inför helgens lopp och njuta av att bara vara här nere! #levnjutTÄVLA as its best! 🙌🏻😍

Ciao!

Anna

Livigno!

Vet inte hur många gånger jag varit här i Livigno, därför känns det liksom extra skoj att få ta med sig barnen hit och plocka pärlorna. Äta gott, träna lagom, NJUTA! Och det verkar som om kidsen gillar det också, och ni kan ju bara ana hur lyckliga vi blir av det!

Vi inleder varje morgon med frukost i lugn och ro (så mycket lugn och ro det nu går att få med kids), go’kaffe, skinkor och bröd. Sedan byter vi om, jag ammar, och sedan tar vi oss ut. Antingen kör vi en tur upp på någon av topparna eller så kör en av oss rullskidor och den andra cyklar med, med kidsen bakom i vagn. Sen är det lunch, lite vila (och jobb) innan vi äter mellanmål och kanske drar ut på en kort tur före middagen. Däremellan får storebror röja loss i det fantastiska lekrummet på hotellet eller cykla…. Han knäckte koden på springcykeln i Åre för någon vecka sedan, ni anar inte lyckan!

Vid sex får storebror middag och så hinner vi göra läggningen före vi äter middag vid halv åtta med babyvakten som sällskap och lillebror i en sk babylift bredvid oss (för övrigt något av det bästa vi investerat i till lillebror)! Middagen brukar få ta lite tid och vid tio släcker vi lampan och sover som stockar. Eller ja, jag sover i alla fall mellan amningarna. Älskar att få lite av rutiner så här när man är iväg!

Så ser dagarna ut just nu, behöver jag säga att jag gillar det?! 😍

Anna

Påsken är HÄR!

Sitter i stugan efter en härlig dag fylld med aktiviteter - först en egen skidtur, sen frukost med familjen och sen hoppade vi upp på skotern. Farmor, farfar och Harry på skotern medan jag och Emil tolkade. Packade med oss lunch och drog iväg.

Det blåste rejält på fjället, men är man bara rätt klädd och har respekt för vädret så kan man hitta på härliga (lagoma) äventyr i de flesta väder. Och man vill ju inget annat än att vara utomhus så här dagarna före påsk!

Älskar att vi kan hitta på ”äventyr” över generationsgränserna, vissa dagar med mer fysisk insats och andra dagar med mindre. Igår utgick vi från stugan, gjorde en skidtur och kom sedan tillbaka och gjorde lunch utomhus vid stugan och sen var vi utomhus resten av dagen.

Hoppas ni får en fin påsk - här ska vi nog ta en väldigt lugn eftermiddag och jag borde ta fram skolböckerna…! Känner ni igen er i den?! Haha!

Och ja! Tisdagsträningen finns på insta - men jag ska lägga ut den här också nu.

Glad Påsk hörrni! 🐣

Anna

En långweekend på andra sidan sjön!

I onsdagseftermiddags packade vi bil och släpvagn full av grejer för en helg i vinteraktiviteternas tecken. Och vi drog till fjällen vi ser hemifrån varje dag. Fjällen på andra sidan sjön. Bydalen. Skoter. Skidor för topptur, turer upp på fjället och längdskidor. Snöskor och snowracer. Skidpulka och bärstol. Och lägg där till massa kläder för alla väder och för det vi skulle dit och göra - filma och fota för Thule. Eftersom vi hade haft väldigt kallt i veckan och också haft en liten förkyld kille hemma, så ville vi ha back up på back up på kläder så det var en v ä l d i g t full bil. Om man uttrycker det milt. :-)

Torsdag och fredag gick åt till att fota och filma och H skötte sig exemplariskt. Sov sig igenom förmiddagsfotningen i skidvagnen och lekte sedan järnet över lunch när vi hade lite paus för att sedan vara med på noterna när vi återigen skulle fota och filma tills solen gick ned på eftermiddagen. Och vi hade tur, det var inte kallare än minus tolv-tretton grader, även om det blev rätt mycket kallare med vindeffekten när vi kom upp på fjället. Oavsett bjöd Bydalen på enorma mängder snö och ett vinterlandskap utan dess like!

Efter att vi hade jobbat klart på fredagen stannade vi kvar i lägenheten vi fått låna över helgen och på lördags morgonen (när den efterlängtade sovmorgonen uteblev) klädde vi oss med typ alla kläder vi hade och hoppade på skotern och åkte ut efter skoterleden bort mot Arådalen. Helt ny mark för oss och det kändes verkligen som vildmark. Vi åkte kanske en timme ut (och fick hjälpa till att dra loss en man som kört fast med skoter och rulle för att fixa till leden efter all snö som fallit) innan vi vände tillbaka. H hann både somna, vakna, gnälla och jubla. Alla känslor i ett. Men han fullkomligt ÄLSKAR att åka skoter. Helst ska han sitta fram med Emil och låtsas köra, men när vi åker längre sträckor brukar han sitta mellan oss för att skydda honom lite från vinddraget.

När vi kom tillbaka till området tog vi en lunch på restaurangen (som hade gjort väldigt bra system för att man skulle känna sig bekväm i dessa tider) innan vi åkte den korta biten upp till lägenheten. Där drog vi av några lager kläder, bytte blöja på H och satte sedan ned honom i bärstolen och satte på oss våra pjäxor. Sen gick vi rakt upp bakom lägenheten, mot Drommen. Och fick se hela Bydalen från ovan. Se hur allt hängde ihop. Det var brant men väldigt fint. Så makalöst mycket snö! Så pass mycket att vi valde att ta pisten ned istället för att njuta av pudret… En annan gång när vi inte har en liten på ryggen och kanske inte gör årets första åk kanske vi tar pudret!

Lagom tills solen började gå ned var vi hemma igen, snacka om en maxad dag! Sen tände vi en brasa och njöt i lägenheten. Åt gott, laddade för Mello och strax efter nio checkade jag ut… På en lördag. Hjälp. Vad har hänt liksom?

På söndagen fick vi i alla fall lite sovmorgon och vi var allihopa taggade att prova på längdspåren, vi hade ju bara åkt en kort bit uppe i Fjällhalsen när vi fotade och filmade. Så vi satte ned H i åkpåsen i Charioten och tog slalombacken ned till värdshuset. Började med att åka de otroligt fina och lättåkta spåren som gick in mot Höglekardalen innan vi åkte runt själva sjön. Och i bortesta ändan tog vi av oss skidorna och gick över vägen för att sedan ta transportleden upp mot Fjällhalsen. Ni som följer oss på instagram såg kanske att vi åkte med snöre uppför, och det är enbart för att vi ska få lite mer lika belastning. Släden går rätt tungt nu och ska någon av oss dra själv så blir det sån himla skillnad i belastning och jag hade börjat frysa, så jag fick åka först och hjälpdra släden. Det blir inte särskilt mycket tyngre än att åka själv, men det blir en väldigt skillnad för den som drar själva släden. På så sätt tog vi oss upp på fjället, inte hela vägen till toppen då det började blåsa lite mer när vi kom ut på öppet fjäll, men lagom högt upp. Sedan tog vi en av de lättare nedfarterna hem. Och då hade vi bytt position, så jag satte fast snöret i vagnen för att hjälpa till att bromsa och parera släden på vägen ned. Vi har gjort så förr och när det är brant och går fort och det finns risk för lite sned lutning är det ett bra sätt att ta sig ned utan att vagnen kanar för mycket.

Väl tillbaka tog vi återigen en lunch på värdshuset innan vi åkte upp till lägenheten och packade ihop våra grejer och rullade den korta biten hem till Frösön. Jag tror det är knappt tio mil, så det tar dryga timmen. Tänk att vi har fjäll så nära!

Jag älskar att få upptäcka dessa, för mig, nya ställen. Lära känna dem. Göra dem lite till sina genom att göra lite små äventyr utanför de vanliga systemen. Det ger en liten extra krydda till alltihopa liksom. Men vi är inte klara med Bydalen!

Foton: från foto/film Adventure Production, i övrigt privata.

So long!

anna

En helg i väglöst land.

En helg före jul fick jag ett infall och googlade runt på ensligt belägna fjällstugor där man inte skulle behöva dela boende med andra. Och plötsligt dök ett namn upp som jag läst om i guiden för Jämtlandsfjällen (för övrigt ett bra tips på härliga turer i Jämtlandsregionen sommar som vinter) och jag googlade vidare och såg att man kunde hyra en mindre lägenhet med självhushåll. Jag gjorde slag i sak och kontaktade fjällgården och vips så hade jag bokat en helg där. Utan Emils vetskap! Grejen var bara att det krävdes egen skoter för att ta sig dit. 9 kilometer från närmaste väg. Och absolut ingen möjlighet till att handla något i matväg… :-)

Så jag planerade för några enkla måltider, skrev en packlista och kollade upp så vi kunde få med oss vår skoter. Berättade för Emil och han föll pladask - JAA! Så vi packade tillsammans ihop allt, packade på skoter och släde och åkte iväg. Drygt tio mil hemifrån. En och en halvtimme senare packade vi ur allt ur bilen och fyllde släden och drog iväg efter den smala skoterleden. Träd som hängde över, snön som kommit dagarna innan skapade en magisk drömvärld och lille H fullkomligt ÄLSKADE att åka skoter. Satt och brummade själv och vi alla njöt.

Efter en knapp timme kom vi fram till fjällgården och packade ur grejerna, i lägenheten brann en brasa så vi välkomnades av ett varmt boende. Helt magiskt. På gården fanns hundar och får. Och skotrar till lille H’s totala glädje!

Sen tillbringade vi helgen där. Gick skidturer i området, hade med oss snöskor och upptäckte området. Ett helt nytt område för oss och fjällen var helt annorlunda än i Åre-området och i Grövelsjöfjällen för den delen också. Vi åt gott, lyssnade på radio och bara var.

På söndagen åkte vi hem med skotern, packade av och in i bilen och lovade oss själva att snart komma tillbaka igen. En helg som laddade upp oss t o t a l t !

So long,

Anna

Ut på tur - aldrig sur!

… eller hur var det nu med den saken?! Jag får så otroligt många frågor om våra små äventyr både här på bloggen och på SM och via mail om hur vi gör, hur vi klär mini och allt mellan himmel och jord. 

Och för det första så tror jag att vi redan från början bestämde oss för att vi gärna, i den mån det går, vill fortsätta göra de saker vi har mått bra av tidigare även när lillen hade kommit. Självklart var vi förberedda på att allt inte skulle vara lika enkelt och snabbt ordnat, men jag måste ändå säga att allt har gått mycket enklare än vad både jag och Emil trodde att det skulle gå. Vissa att det skiter sig emellanåt. Man kommer inte iväg i tid, vädret är sämre än man tänkt, någon blir sjuk. Men sånt hände ju även förr. Däremot så måste vi vara än mer effektiva idag. Planera några steg i förväg, men samtidigt löser sig det mest. Även med små barn!

Peppar peppar har jag inte behövt amma ut mer än någon gång och vid något tillfälle har vi givit honom extra ersättning när jag inte har velat häva fram brösten i kallvädret. Peppar peppar har vi aldrig behövt byta någon blöja när vi varit ute, men ett ombyte, blöja och våtservetter är alltid med.

Sen vill man ju hålla de små på bra humör. Ofta har de ju ett himla humör och är väldigt tydliga med vad de tycker och tänker. Och i vissa sammanhang, när det kanske passar sig som minst, gör de sig som mest hörda… Men sånt är ju livet nu! Vår mini fullkomligt ÄLSKAR att vara ner-och ompackad i overall och åkpåse. Ju trängre, desto bättre, ju mer kläder, desto bättre. Och det är ju vi väldigt glada för. Det spelar ingen roll om vi sätter ned honom i bärsele eller lägger honom i en vagn eller sätter honom i skidvagnen. Eller för den delen sätter ned honom i bilstolen. Däremot är han helst med när det händer grejer och är väl inget jättestort fan av att ligga själv på golvet, även om det går ibland det också.
Men åter till äventyr.

A och O: p l a n e r i n g, p r i o r i t e r i n g och inställningen ”det blir inte alltid som man tänkt sig men det kan bli lika bra eller bättre för det!”. Då löser sig det mesta!

Så krångla inte till det, gör det enkelt för er, gör inte för stora äventyr till en början (eller så gör ni just det så är ni igång, ni vet bäst vad som funkar för er!!).

Jag har redan skrivit ett inlägg med hur vi brukar klä H och det gäller än, länk till det är här. Den enda skillnaden nu är att vi använder oss mer och mer av åkpåsen och då kan man ta bort ett lager kläder så det inte bli för varm. Vi kör ullunderställ (har köpt upp mig på så många olika varianter och nu har han vuxit ur ALLT, även det jag köpte förra veckan. Kul. Not.) och ullsockar, rånarluva eller nackkrage och sen antingen en fleece eller tjockare ulloverall eller enbart en dun (är det kallare än noll, brukar vi köra tre lager, annars två). På händerna och fötterna har vi tossor, ibland ullsockor även på händerna.

Så mitt tips är bara - ta er ut å prova er fram! Ha ett öppet sinne, ha inte för höga krav och köp inte ALLA grejer direkt, utan prova er fram vad ni vill ha för både er själva och för den lilla/lille.

Hörs snart igen!

Anna

PLAY itas

… ambitionerna var skyhöga. Jag skulle blogga varje dag, ta schyssta bilder och bara bombardera med lite ljus i mörkret där hemma. Men verkligheten blev en helt annan. Dock absolut inte negativt menat, bara att dagarna varit fyllda med aktiviteter från morgon till kväll och däremellan amningspauser och bebisgos. Ibland måste man ju prioritera!

Men nu har jag en liten paus för mig själv. Svärföräldrarna har tagit lille H på sin förmiddagstur och de passar på att samla på sig sina tiotusentals (!) steg som de får ihop varje dag av att rulla den där vagnen som han sover så gott i! Emil åkte iväg med Sverige Springers Andreas för att kika lite hur det ser ut utanför vårt område.

Och jag satte mig i en fotölj med en kaffe, kan inte bestämma mig om det är varmt nog utan vindjacka eller om den ska behållas på. Vädret är behagligt, typisk svensk sommar med strålande sol och riktigt varmt ena stunden för att sedan bli motsatsen med regn och blåst. Som tur är (åt båda håll) skiftar det fort!

Det återstår vara ett träningpass här (om man bortser från kvällen och morgondagens yoga) och det är ännu ett pass på friidrottsbanan med Bianca Salming. Kortare intervaller står på schemat. Jag var faktiskt med på förra passet också (då vi körde 400m-375m-350m-325m-300m & 200m-175-150-125-100m) och startade väldigt försiktigt men vågade trycka på mer och mer eftersom. Vilken känsla det var!
Jag har vågat springa mer och mer för varje dag men är fortfarande försiktig och försöker vara lyhörd och göra mina aktiveringar av bäckenbotten och magen… Sen vet man ju aldrig hur det känns om en dag eller tre veckor eller ett år. Jag fortsätter som jag gjort hela sista året - jag provar mig fram!

I morgon åker vi hem till Sverige igen och trots att det varit väldigt skönt med lite sol, oändliga träningsmöjligheter och lite bortkopplad från vardagen längtar jag hem till just det - vardag, rutiner och VINTER!

Nu ska jag ta det sista av kaffet och gå och dra på mig lite smink före vi ska fota lite. Eller det kanske är helt onödigt för att vi ska nämligen springa över bergen för att ta oss till fotostället… 😅 Ett är säkert i alla fall - jag ÄLSKAR att vara på sånna här veckor och få möta människor och träna tillsammans!

Anna

Att ta sig ut…

Inlägget innehåller direktlänkar och samarbete med rabattkod.

… är för många med kiddos en stort jäkla mäck. Bestyr, krångel och kids som bajsar precis när blöjan är bytt. Om orken av dålig sömn redan före är låg så blir den inte bättre av att saker och ting strular. Det är mänskligt.

Men det finns viss saker som gör att den där tröskeln att ta sig ut minskar. Ett är att verkligen ta sig ut en första gång, för då blir det lättare nästa gång… På riktigt så är det så! Projektet är ofta mycket större i tanken än i verkligheten.

Och det andra är att ha grejer som underlättar. Kläder, skor, vagn.

Jag har hittat vilka kläder jag ska ha om jag ska gå riktigt fort eller om jag ska mer strosa. Hur jag ska klä Harry. Vilka skor jag ska välja. Och så klart vagnen. Och vad man ska prioritera att ha med som om man går en tur hemmavid eller om man går för att ta sig någonstans.

Om vi börjar med mina kläder så använder jag alltid en väst, gärna en i dun, men jag har också denna i ull under ytterplagget. Sen har jag tights som sitter bra, en ulltröja närmast huden och en riktigt bra amningssporttop. Sen beror det på om jag ska gå raskt eller mer strosa om jag använder min dunkappa eller en vindtätare jacka eller bara en löpartröja. Eller det här settet.

På fötterna har jag haft dessa på varje promenad hittills. Då behöver jag inte vara orolig att halka. Men även dessa har funkat bra när det varit lite mer vintrigt underlag.

Den här vagnen är den som hänger med på mina raska joggenader. Denna ligger i bilen och är numera vår ”stadsvagn” i och med att det är svängbara framhjul och supersmidig inne i stan. Men träningsvagnen är oslagbar när jag är ute på mina promenader efter väg, grusväg och stig. Vi har ju denna liggdel på för att H ska ha det riktigt bra när det skumpar runt! När vi åker skidor har vi denna vagn, som man både kan ha att springa med och cykla med.

I vagnen har jag först en renfäll och sedan en sovsäck. Harry klär jag i ullunderställ och sedan en dunoverall, eventuellt också en fleeceoverall i mellanlagret om det behövs. Men jag har skrivit mer om Harrys outfit här.

I hans lilla rygga har jag det mest akuta för ett blöjbyte (blöja, våtservett, torrt ombyte och en flaska med ersättning).

… och tillslut blir det en rutin att ta sig ut och då går det så mycket lättare för varje gång! 🙌

Hur tar ni er ut? Har ni några speciella rutiner?

Anna

Psst. Med koden ANNAXBOOB har ni 20% rabatt på hela sortimentet (till ordinarie pris) hos Boob Design till den 30nov därifrån jag har alla mina amningsträningstoppar och mitt merinoullsställ!

En dröm som går i uppfyllelse!

Sedan jag var barn har jag drömt om en familj. En familj som jag kan ta med på äventyr. I fjällen. Och plötsligt är dagen här. Vi är en familj. Vi är i fjällen. Vår lille son verkar uppskatta fjället lika mycket som vi.

Vi går där tillsammans. Njuter. Pratar. Packar upp matsäck. Inser att vi skapar minnen för livet. Allt har en första gång med en bebis. Och detta tillfälle är ett sådant. En första gång. Och min barndomsdröm har gått i uppfyllelse och jag får nypa mig lite i armen. Fattar knappt. Att en sån enkel sak kan betyda så mycket. ❤️

Livet alltså.

❤️

Anna

November!

Att min öppenhet gällande svårigheterna med Harrys viktuppgång, min amning och ersättning skulle generera så mycket tankar och känslor hos er som följer mig anade jag inte men jag blir väldigt tacksam över att min öppenhet kanske kan stötta och hjälpa er i samma sits. Men jag vill gärna ägna det ett eget inlägg, så låt mig återkomma. 🧡

November. Första vintermånaden här i norr. Ligger här i stugan i Grövelsjön med mini på bröstet som snuttar som en tok på sin napp och springer som en tok med fötterna för att sedan plötligt ligga blickstilla. Det är vår mini det. Full rulle och sen plötsligt - snark liksom.

VECKANS KÄNSLA: att saker och ting börjar falla på plats. Tacksamhet över mycket. Glädje över att mina erfarenheter och känslor kan stärka och peppa andra!

VECKANS BÄSTA: topptur med lilla familjen i fjällen - som jag drömt om det! 😍🙏

VECKANS SÄMSTA: att tiden går så fort!

VECKANS ÄNTLIGEN: stavas - r u t i n e r ! Hemmavid, hur vi får ihop vardagen med bebis, jobb, träning och livet rent generellt!

VECKANS SAKNAD: efter löpning! Så ytligt, men himmel vad jag längtar efter att få springa nu. Två veckor till, sen ska jag sakta prova några steg…!

JUST NU: Ligger med mini i famnen, tittar på repris på Så mycket bättre och käkar lite ost och kex. Kom precis in från en promenad i mörkret med pannlampa!

HELGEN: tillbringades i fjällen, först Vemdalen och sedan i Grövelsjön. Som vi längtar dit! Fjällen nu alltså - den sköra solen och snön som gör att man kan gå nästan överallt!

LÄNGTET: efter vintern, skidåkning och komma in i stugan, lite kall och ta en varm dusch, en go’kaffe och en redig smörgås! Inte långt bort nu! Men jag längtar också efter pappa/morfar som vi nog ska få träffa i morgon! Jippie! ❤️

Vi fick ännu en vecka hemma men som avslutades i den miljön vi trivs som absolut bästa - fjällen! Kombinerat jobb med livskvalitet och testat på hur det är att få till jobblivet med mini. Och ja, om man säger så här: vi kirrade det inte. Eller jo, det gjorde vi ju. Med hjälp av andra! Haha! När man inser i sista sekund ”jäklar vi behöver ju barnvakt!!”. Så ena dagen fick svärfar/farfar fara 17 mil enkel väg för att skjuta barnvagn i en timme och den andra dagen fick VD för Destination Vemdalen rulla vagnen. Medan hans fru satt längst bak i föreläsningssalen med deras egen sexveckors bebis… 🙈 Så kan det gå! Rent ”jobb”mässigt gick det dock bra, två föreläsningar på två dagar med amningshjärna och lite sömn, men det är tur att vi är två! Haha!

Sen rullade vi dock vidare från Vemdalen till stugan i Grövelsjön och fick ett dygn med farmor och farfar, faster, farbror och kusiner. Så härligt! Och här har vi nu varit ett dygn. Stannar tills i morgon då vi förhoppningsvis rullar vidare mot Orsa och mina föräldrar.

Nu ska jag ta lite mer ost och pussa mini på pannan, lukta bebis! 😍

Anna

Fjällenergi.

Vi drog till fjälls. Packade ihop våra grejer hemma i stan på en handvändning, köpte med oss mat från Saluhallen och Frejas bageri stan och rullade den dryga timmen till Åre. Checkade in en natt i vänners stuga, tittade på serier och eldade i kaminen medan regnet piskade och vinden ven.

På lördag morgon vaknade vi tidigt, tog en lång och rejäl frukost innan vi bytte om och tog stavarna i handen och traskade upp på berget bakom, upp mot fjället.

Kom hem, tog en lunch, sov i soffan. Sen tog vi bilen upp till Copperhill, checkade in på vårt rum. Tog en fika och bytte sedan om för att gå ned till spaaet. Bastade och badade och tog en makalöst skönt massage.

Sen tog vi en lång middag, spelade yatzy, tittade på folk. Åt gott. Avslutade med att titta på serie och somnade tidigt. Frisk fjälluft suger på ett väldigt positivt sätt!

Söndagen bjöd på långfrukost med vänner innan vi tog en rejäl tur upp på fjället, såg snö och lite folk. Sprang och gick omvartannat. Njöt.

Sen tog vi och våldgästade våra vänner, intog soffan där. Åt tacos. Pratade. Tog det piano. Innan jag somnade ovaggad vid tio.

Nu har vi haft ännu en skön morgon i Åre. Trots ny vecka, vardag och måndag. Vi ska snart ut på fjället igen, njuta en sista gång för denna gång innan vi rullar tillbaka till stan.

Shit vad jag behöver sånna här helger! ❤️

Anna

Söndag.

Veckan som varit har jag längtat efter så länge. Första veckan hemma på riktigt på så länge. Sista perioden som preggo inleds på riktigt (vem vet hur länge jag får njuta av sparkarna i magen å svära över tappade saker på golvet), jobbuppdragen har drastiskt minimeras (medvetet) och vi landar hemma. På riktigt! Och dessutom besök av syster med sambo och vår favorit - minigrisen Nils! Vår familjs senaste tillskott, tre månader och redan ALLAS favorit. Utan konkurrens. Kärlek vid första ögonkastet.

VECKANS KÄNSLA: Stoppa tiden. Nu. Allt går lite för fort. Vill liksom bara stanna och njuta av magen, av tiden på året, av tid med Emil, av tid med familj och vänner.

VECKANS BÄSTA: Tid med syster med familj, dagsturen till fjälls tillsammans med syster och Maria. Helt enkelt kvalitetstiden med mina kära! Och tid utomhus. Fullkomligt älskar det!

VECKANS SÄMSTA: Tröttheten. Den är påtaglig. Energin räcker inte helt hela dagarna och jag blir snabbt både trött och hungrig. Humöret blir ju lite påverkat av det också om man säger så…

VECKANS ÄNTLIGEN: Hösten är här! Jag har faktiskt längtat. Och så klart - äntligen kom syster med familj upp till Östersund. Sist de var här var i julas. Det är långt mellan Östersund och Västerås. Alldeles för långt. Tur att det finns FaceTime!

VECKANS SAKNAD: Som alltid till resten av familjen som inte var här i helgen. Men också efter en kropp som har lite mer ork och som jag vågar pusha! Men det vet jag ju kommer, så småningom.

JUST NU: Landat i soffan, varit och slängt skräp, handlat en go’kaffe och faktiskt packat BB-väskan! Nu ska jag läsa bok och ta en riktigt skön söndagseftermiddag.

HELGEN: Har varit DRÖMSK! Från morgon till kväll. Vi har varit utomhus så mycket vi kunnat. Ätit gott. Pratar. Umgåtts. Och så klart - luktat på bebis, finns det något bättre? Känns helt overkligt att vi snart ska få ha vår egen liten. ❤️

LÄNGTET: … på riktigt så känns det som om jag skulle kunna stanna i tiden som är här och nu även om vi så klart räknar dagarna tills vi får möta vår krabat. Men jag älskar känslan på hösten - som om alla möjligheter ligger framför en! Lite så som många känner på våren (tror jag) känner jag på hösten, tror det har att göra med att det förr alltid var slutspurt mot säsong! Dock finns det ALLTID en längtat till fjälls…

So long,

anna

Babyshower mitt i naturen!

Babyshower har inte riktigt funnits i mina planer just nu. Är lite så att jag inte riktigt vill jinxa, har väldig respekt för att inte ta ut något i förskott… Samtidigt som de babyshower vi har haft för vänner senaste tiden mer har handlat om att ses en sista gång före livet totalförändrats och det är jag mycket mer ett fan av.

Men när syrran och Maria halade fram detta på vår härliga tur igår, då kände jag bara glädje!! 😍 Och i och med att alla vänner är utspridda i Sverige och har fullt upp på sina håll och kanter, blev ju detta perfekt för alla var ju där i våra tankar!

Och med tanke på att jag börjar bli lite trött och seg, så kunde detta inte bli bättre. Helt enkelt en babyshower helt i min smak! TACK!!

Nu ska jag njuta av en helg med familjen!

Anna

Icebug Xperience

Kom fram till Ramsviks camping igår efter att ha åkt nattåget till Göteborg, ätit lunch med kusin och moster och haft en träningsdate med ett par som budade hem auktionen vi hade på Springhjälpen i våras. Checkade in i vår lilla campingstuga, åt en stadig middag och spelade in några snuttar för diverse användning (bland annat ny vlogg så klart!).

Sen hade som kvällen gått och vi var två trötta själar som kröp till kojs på loftet i den lilla stugan. Strax före åtta i morse ringde klockan och vi gick till restaurangen där frukosten serverades. Jag som numera inte får plats med så mycket i magen fick tänka till lite vad jag stoppade i mig (blev två skivor bröd med rejält med sylt (och smör), juice och en liten kaffe) medan Emil nog njöt lite mer av utbudet på buffén.

Sen gick vi tillbaka till stugan, packade ihop en ombytesväska för dagen och bytte om. Fyllde ryggarnas vätskepåsar, satte på oss nummerlapp och snörade skorna.

För klockan 10.30.00 gick starten för den sista utmaningen här nere på Västkusten - nämligen IceBug Xperience! Eller så startade jag, i Run&Walk-klass, medan Emil startade en timme senare i Run-klassen.

23.7km i oerhört blandad terräng väntade. Klippor, hällar, stenar, grusväg, asfalt, blött och obanat och tillslut en träbrygga in mot mål. Från Ramsvik till Smögen.

Jag hade en riktig gravid-dag. Men mest troligt hade den kunnat vara än värre om jag ätit en redig frulle, nu fick jag mest bara håll i tid och otid och blev kissnödig på ”riktigt” och ”fejk” mest hela tiden. Så det blev inga snabba, härliga kilometrar, men jag njöt ändå av att kunna springa (mestadels) och njuta av naturen, heja på alla människor och få andas frisk havsluft! Emil däremot, han sprang han. Fort också. Så jäkla fort att han passerade mig när ynka 700 meter återstod. Han. Sjukt nöjd. Jag. Jäkligt less. Summa sumarum - han sprang fort, jag lufsade fram utifrån dagens förutsättningar!

Men tänkt ändå att jag gjorde det! Jag tog mig i mål, jag anpassade farten och tempot och jag lyssnade på kroppen och lät den styra helt och hållet. Och på något sätt är det mer utmanande att låta magen styra än att plocka fram tävlingsdjävulen och bara köra. Faktiskt. Det här triggar mig mer just nu. Pushar mig att hantera en ”tävling” på ett annat sätt. Och det tror jag är väldigt nyttigt!

I morgon väntar 29km fördelat på 10km och sedan en färja på ca 10 min (som går varje halvtimme) och sedan återstår 19km till mål. Jag ska springa de första 10km ute på Bohus-Malmön och sedan gör jag en avstämning av min kropp om jag kör resterande 19 eller spar mig till tredje etappens 27km… Kroppen får helt enkelt styra!

Nu ligger vi och slöar, käkar godis och chips och dricker saft. Laddar med andra ord. Kroppen är lite trött men på ett bra sätt. Kommer sova gott i natt!

Det är himla roligt att få uppleva sånna här lopp, där det mer handlar om upplevelsen än prestationen. Det är något nytt för oss. Nytt men väldigt uppfriskande och härligt!

Nu: Elementary säsong 6.

Happy Fri-yay till er alla å tack för all respons om kosten - låt mig återkomma mer där!

Anna

Back to reality!

Ja, lördagens utmaning blev minst sagt ett äventyr. Ett långt ett. Åtta timmar och tre minuter för att vara exakt. Men det gick förvånansvärt bra. Med både kaggen, energin och parterapin… 😂

Skulle dock ljuga om jag sa att jag känt mig superfräsch sedan dess. Nja. Lite mer totalloj, som en dimma har fastnat i huvudet. Och jag har vaknat tidigt på morgonen av att jag varit hungrig och jag känner mig seg. Däremot har jag inte ont någonstans i kroppen mer än lite stel mellan skuldrorna och träningsvärk i ljumskarna av att ha parerat paddlingstagen i relativt hård motvind. Men samtidigt gillar jag ju den här känslan, av att få vara trött i kroppen för att jag har utmanat mig själv. Är dock lite mer van att man ha pushat sig lite hårdare, dvs haft högre puls, men jag har svårt att driva puls när jag paddlar, det blir som att musklerna tar slut först. Och det har ju helt och hållet med ovana att göra!

Direkt efter tävlingen åkte vi och mellanlandade i Stockholm, hann med ett spännande besök i Uppsala som vi ska berätta mer om senare och en babyshower för en kär vän som är beräknad några veckor för oss. Sen rullade vi vidare norrut, hemåt och i natt fick jag sova i min egen säng. Drömskt skönt!

I morse var det back to reality då jag ska jobba på butiken denna vecka, ska rycka in när en av de anställda har semester och försöka göra saker jag annars inte gör. Typ lägga in varor i systemet, skicka ordrar, finnas tillhands i butiken… Helt enkelt en vanlig arbetsvecka för de flesta inom detaljhandeln men en annorlunda vecka för mig som sällan jobbar operativt i butiken! Började så klart med att göra fel, men skam dem som ger sig. Lagom till jag gick hem hade jag fått hyfsat grepp om allt och i morgon är en ny dag med nya möjligheter! 😅

Nu ska vi landa lite här hemma, slöa i soffan, gå och lägga mig i tid och lägga ifrån mig telefonen för att läsa en väldigt efterlängtad bok, nämligen Selfcare av Anja Forsnor Wärn och Alexandra Kamperhaug!

So long!

Anna

Ett blött äventyr…

… väntar oss idag. 55 km i en dubbelkajak. Gissningsvis mellan 6-8h kommer det ta. Om vi har paddlat i en K2a förut? Svar nej. Om vi har paddlat mycket? Nope. Men vi ska ändå paddla 55km, över fyra sjöar, med tre lyft…? Japp!

Dalslands kanotmaraton startar kl åtta idag. Ett äventyr jag tror vi inte ens kan föreställa oss i vår vildaste fantasi om hur det kommer gå eller kännas. Var kommer man bli mest trött? Kommer man få ont? Blåsor i händerna? Hungern…? Spännande oavsett! Och en rejäl par-terapi-utmaning… Haha! Och lägg därtill en väderprognos som lovar uppemot 25mm regn.

Vid det gamla flygplansvraket i Grövelsjön.

För att öva lite hyra vi kajaker i Grövelsjön i veckan, paddlade en knapp fjärdedel av distansen. I lätt duggregn som knappt märktes. På en stilla fjällsjö. I varsin kajak. Det - det var en magisk upplevelse! Håller alla tummar och tår att vi får ha samma känsla i eftermiddag när vi (förhoppningvis) går i mål…! 😅

So long,

anna

Swimrun premiär!

Nu är det gjort - mitt livs första swimrun! Ni vet ju kanske vid det här laget att jag inte är ett fan av vatten. Och rätt obekväm vid att kasta mig ut i okänt vatten, tänker på allt som kan finnas under ytan och allt jag inte ser. Så jag har ju varit (minst sagt) nervös inför det här loppet. Ö-loppet. Tanken var ju inte att jag skulle köra överhuvudtaget, tänkte att jag skulle heja på Emil och hans teammate Jens Blixth, men förra veckan fick jag ett infall att jag kanske skulle köra ändå.

Så jag frågade Andreas på Sverige Springer om inte han ville köra med mig och när det också visade sig finnas en kortare variant än den nära fyra mil långa distansen som Emil och Jens skulle köra, så kände jag lite point of no return… Lite ta tjuren vid hornen och utmana mina rädslor för någonstans inom mig finns ju ett jäkligt stort sug av att lära mig gilla att simma i öppet vatten.

Så idag var det dags. Och i natt som jag som en mätt bebis. Vaknade lugn och taggad och glad! Kände hur nöjd jag var över att faktiskt antagit den här utmaningen. Efter en snabb frukost tog vi en taxi till färjan som skulle ta oss och alla andra deltagare ut till starten på Styrsö. Kände oss rätt malplacerade, totalt oprofessionella och orutinerade. Faktiskt en lite skön känsla för alla krav på prestation och resultat är som bortblåsta. Om det nu skulle finnas några. Men ni förstå vad jag menar!

Strosade runt före start, bytte om och hoppade ned i vattnet för att ”blöta” upp oss lite. Och kände minuterna tickade rätt fort mot start! Emil och Jens startade trettio minuter före oss, hann heja iväg dem och springa och kika på deras första simning. Och sen var det vår tur.

Det började med ca 400-500m asfaltslöpning innan vi hoppade ned i vattnet och simmade en av de längsta sträckorna, cirka 600m. Jag låg först och slapp hålla kolla på snöret mellan oss men fick slåss lite med dolmen mellan låren som inte riktigt ville ligga kvar. Men annars gick simningen HELT över förväntan! Det blev lite trångt och lite tajt emellanåt men överlag helt smärtfritt.

Sen var det dags för första uppstigningen och då insåg jag att det inte var ett snabblöpt lopp. Över klippor, genom snår och smala stigar. Men makalöst vackert!

Sen var det ner i vattnet igen, den här gången fick jag utmana mig själv lite då jag fick lov att hoppa för att komma i vattnet. Eller hoppa och hoppa. Se framför er en gravid totalt osmidig kvinna med paddlar, dolme, glasögon och ett snöre med Andreas bakom mig. Kanske lite mer ärligt att säga att jag typ hasade mig ned som en valross…

Lite så fortsatte alla ned-och-uppgångar i vattnet, men simningen - hallelulja! Det gick så JÄKLA BRA! Brände mig på någon manet, men det var inte alls så illa som jag trodde det skulle vara. Löpningen var ju väldigt blandad, det var stigar, klippor och snår med också fina grusvägar och asfaltsvägar. Så emellanåt kunde vi springa på bra, däremellan fick man mer klättra eller hoppa mellan stenar och hällar. Det var så omväxlande så man tänkte aldrig på hur länge vi vet ute, älskar när det är så!

Och ut med hela banan stod det folk som hejade som de aldrig gjort annat - det var en riktig folkfest och man lyftes verkligen av alla hejarop!

Och helt plötsligt säger någon ”nu är det sista simningen!” och då återstod det bara sex kilometer snabb löpning efter det!

Magen gillade det lite mer humana tempot idag, jag märkte av lite stramande i magen här och där, speciellt när jag blev lite låg, men att lufsa fram som vi gjorde idag, det var perfekt!

Men jag vill v ä l d i g t gärna köra igen och verkligen utmana mig i tempo! Jag tror definitivt inte att detta var det sista swimrunnet!

Efter 3.01h gick vi i mål, jag och Andreas, lagom möra men framför allt jäkligt glada och nöjda! Swimrun premiären var avklarad! En stund senare gick Emil och Jens i mål, möra, trötta, glada och nöjda! Precis som det ska vara!

Kan verkligen rekommendera Ö-loppet till er som är lite sugen på att prova swimrun. Miljön, människorna och hela eventet. Avslappnat och himla skoj!

Nu sitter vi i bilen på väg mot Stockholm. Lite trött ja. Lite törstig. Lite bränd i fejan. Men väldigt taggad på att prova det här igen!

So long,

Anna