Idag ska vi göra något vi inte gjort på över ett år - vi ska testa skidor! Haha! Som man ägnade tid åt att testa skidor förr. Inför varje tävling. Ibland efter. Under vissa läger, vissa träningsdagarna. Och jag var en sån som lärde mig numren på varje par (sk serienummer som särskiljer dem åt) och fick (såklart!) favoritpar som det i slutändan alltsom oftast slutade med att jag tävlade på, oavsett vilka andra skidpar som var ute. Och min vallare Micke visste det väldigt väl, så ville han att jag skulle prova något nytt som han ansåg vara bättre, krävdes det att jag fick testa dem ett par gånger inför bara så att jag ”började gilla den”. I OS i Peyongchang testade jag skidor nästan varje dag mellan tävlingarna, för det var så annorlunda före och vi fick en del nytt material inför j OS (som ju de flesta får) som dessutom var bra, riktigt bra, så där visste Micke hur han skulle hantera mig. Så komiskt så här i efterhand!
Nu har vi ju inte riktigt den apparaten bakom om oss när vi ska testa skidor inför Nattåket, och som ja, kanske inte är av riktigt samma kaliber som tävlingar under olympiska spel… Men man vill ju ändå ha bra grejer liksom. Haha!
Så medan jag har mitt sista seminarium för veckan på förmiddagen idag, ska Emil förbereda våra skidor (sk nolla dem, vilket betyder att man ser till att alla har samma valla (paraffin) på och avsicklade och borstade) och sen åker hela konkarongen mot Evertsberg för att glidtesta våra par. Jag har ju mina skidor och Emil sina, men vi hjälps åt att testa. Sen lämnar vi dem vi valt ut inför morgonnattens utmaning hos Team Ramudden för vallning. För det där med att valla själv kan vi ju, men det finns helt enkelt dem som är bättre!!
Så i morgon kväll/natt är det dags för min tredje Nattvasan. I år Nattåket. Första året åkte jag med min vän Sanna Peterson Hallberg, mamma till min guddotter Hedda och sonen Olle, fd elitskidåkerska som slutade 2014-2015 och gift med Teodor Peterson , vi åkte fort, vi blev trött och vi hade skoj. Framför allt så dukade vi upp den mest brutala brunchen på lördags förmiddagen - inkl ALLT, som vi hade haft som målbild under hela loppet. Så typiskt oss!!
Ifjol åkte jag med Anna-Karin Strömstedt, också fd elitskidåkerska och skidskytt som slutade kring OS i Socchi 2014 och har sedan dess fått två kids och flyttat till Norge. Hon och jag körde s j u k t fort. Vi var bara sekunder från banrekordet i Vasaloppet (som ju dock är klassisk stakning och vi skejtade), men det säger en del om föret och hur fort vi åkte. Och ja, jag hade en del krampkänningar mot slutet!! Men vi var så LÖJLIGT nöjda efteråt alltså. Wow.
I år ska jag och Emil åka ihop. Bara det säger ju en del om den mentala utmaningen att hålla god ton hela vägen…! 😅 När man börjar bli lite trött och låg. Men jag kommer ju så klart få styra tempot. Och när vi ska stoppa i oss energi. Och allt sånt. Tempot är högst oklart, men föret verkar bli snabbt och bra! Så förutsättningarna ska vi INTE klaga på.
Så tiden fram tills starten vid åtta i morgon kommer väl, ja, gå ut på att äta. Fylla på med energi. Kolhydrater framför allt. Små mellanmål men inte äta generellt så mycket MER i mängd men i innehåll. Sylt. Juice. Torkad frukt. Bröd. Pasta. Ris. Till lunch blir det pannkakor. Och sylt! 😍
Nu är det dags för dagens första seminarium - kettlebell teknik! Spännande värre!
Anna