Sitter och tittar på när Harry tar ett kvällsbad. Lillebror H tar en tupplur (måste dock snart väcka honom så han inte somnar för kvällen) och mamma tvättar (amen!!) och papp fixar ostfondue till middag. Jag är makalöst trött samtidigt som jag är väldigt tillfreds och lycklig att bara vara här. Just nu. Att få chansen att göra det här äventyret. Det slår mig med jämna mellanrum. Hur tacksam jag är!! <3
Loppet idag var till en början otroligt slitsamt idag och det dröjde över en mil innan jag kom in i loppet, i min klunga. Jag tappade min klunga med jämna mellanrum under hela loppet, men lyckades också få ett par partier där jag fick uppleva känslan av att ligga i rygg. Och det tar jag verkligen med mig framöver. Men vid 47km tog det slut idag. Kramp och slutkörda armar. Vilken känsla! Haha!
Men idag räckte ju krutet drygt en mil längre än för två helger sedan och det är ett framsteg! Jag längtar dock ned på låglandet nu så att jag får lite av min nästa växel tillbaka. Den som fanns i Orsa!
Nu har lillebror vaknat, jag skriver med tummen och Harry har badat klart, så jag måste sluta!
Ha en fin lördag!
Anna