Bärsjalar och bärselar.

Tänkte göra lite av en guide kring de olika bärsjalarna och bärselarna jag har eftersom det är många av er som skriver och frågar kring just det. Gjorde precis några stories kring detta som ni kan se här. Och jag tänkte också fylla på den med era erfarenheter, så att den här guiden kan hållas lite levande. Inlägget innehåller adlinks men är inte sponsrat.

Den första bärselen jag köpte var Babybjörn One Air Mesh. Första gången vi stoppade storebror i den var han bara ett par dagar gammal och kanske lite för liten med sina knappa tre kilo, medan vi lillebror passade perfekt direkt i och med inlägget som för mindre bebisar. Den har vi alltså använt under två år och jag har både åkt skidor, sprungit (lufsat), vandrat och använt den till vardags. Både på rygg och mage, bakåt och framåtvänd. Den sitter relativt bra, är lätt att justera och de flesta hajar hur man sätter på sig den. Dock är det lite lurig att justera och när man exempelvis vill vara lite mer aktiv i den så kan man inte justera den lika bra som jag skulle önska, typ som man justerar en ryggsäck. Har man barn som börjar bli över 60 cm och man har dem på magen, så slår benen i när man går, så då är det inte lika bekvämt att vara riktigt aktiv med dem. Sätter man dem på ryggen så går det dock bättre.

I samband med att storebror kom köpte vi även denna sjal från Baby K´tan och den har jag använt mig av väldigt mycket fram tills de inte längre var helt nöjda att sitta tajt på magen. De funkar dock att sitta framåtvänd också men framåtvänd känns det nästan som om en sele är lite stabilare än en sjal. Dock ska jag låta detta vara lite upp till var och en att bestämma. Fördelen med denna sjal är att den är färdigknuten och hur enkel som helst att sätta på. Nackdelen är som med allt som är färdigknutet - den passar inte alla, så denna har inte jag och Emil kunnat använda båda två. Denna sjal har jag både gått raska promenader i, haft med mig när jag rest, använt hemmavid… Den tar sån liten plats att jag alltid har den med mig. Men snart är även storebror för stor för den, vi kan kanske ha den ett par månader till (han är fyra månader idag, så kanske vintern ut).

Jag har inte denna sjal själv, men har lånat den av min syster när jag burit hennes lilla dotter, och denna sjal från Najell är inte färdigknuten, utan denna måste du knyta själv. Jag ska ärligt säga att det tog ett tag innan jag fick till den rätta tekniken, men när jag väl fick in den så var det både enkelt och smidigt, men framför allt så kan man ju justera utifrån person och bebis så att det alltid blir bra! Nackdelen är att det tar lite längre tid och i en stressig situation med en lättstressad mamma/pappa/partner/vuxen och en skrikande bebis kan det var lite frustrerande att få till. (Hittade inte den längre hos Najell, utan där var det enbart de färdigknutna som jag ska skriva om strax). Och här hittade jag en guide kring bärsjalar som ni ju kan läsa om ni vill läsa lite mer.

Tills lillebror kom var jag sugen på att prova lite mer sjalar och då beställde jag denna sjal, som är en kombination av en tröja och en sjal och på så sätt också färdigknuten. Och fördelen med denna är ju att det går i ett huj att sätta på sig den och stoppa ned bebis. Nackdelen är som med Baby K’tan att du måste ha rätt size för att den ska passa plus att denna är väldigt varm då den är som en tröja. Denna har vi, båda jag och Emil, använt oss av mesta dels hemma, medan min vän som fick barn i maj använde sig av den när hon var ute på promenader om/ifall att bebis skulle bli missnöjd och vilja sitta på bröstet. Och då höll den dessutom både henne och bebis varm och den tog inte heller så stor plats i vagnen att ha med sig.

Eftersom jag var lite missnöjd med hur jag kunde justera spännena på Babybjörnen och jag gärna ville kunna vara rejält aktiv med storebror när han fortfarande var nöjd att mest bara haka på, beställde jag Ergobaby Omni 360 efter att ha sökt runt lite. Denna bärsele har remmar som kan sättas på lite olika sätt, du kan justera dem väldigt enkelt och dessutom sitter barnet direkt mot dig så det blir inget extra lager er emellan vilket gör att det inte blir lika varmt eller klumpigt. Denna har jag både åkt skidor med och sprungit med. Gått upp på Åreskutan och använt till vardags. I denna sitter de lite mer i en grodposition som gör att benen inte blir lika mycket vägen när man har dem på magen heller. I och med att det inte är något extra lager mellan barnet och dig, så sätter man liksom inte på sig själva selen före man sätter i barnet utan allt sker liksom samtidigt vilket gör att man måste öva ett par gånger innan man får till det. Denna har dock en bra väska/ficka som medföljer som du kan stoppa ned exempelvis telefonen eller en extra energikaka till dig själv vilket är toppen om man är ute lite längre. Dessutom är det ett extra vindskydd som man kan dra över huvudet som funkar både mot sämre väder och solskydd och stöd för huvudet. Denna funktion har jag använt mig mycket av.

Och (!) denna sele använde vi faktiskt till storebror så sent som i somras då han var nästa två år, 13kg och 92cm lång! 😅

När lillebror kom ville jag ha en lite smidigare sele som jag kunde ha lite varje dag då jag tänkte att det är viktigt att kunna ha händerna fria när jag också har storebror med mig och den ska vara lätt att sätta på, stabil för både mig och barnet och dessutom snygg (får man ens säga så?!). Så då beställde jag Najell Bärsele och jag fick den när lillebror var några veckor, så efter det har jag i princip använt denna varje dag. Speciellt hemma, inte till att träna med, men när jag rest har den varit en DRÖM. Den är så enkel att sätta på sig, enkel att få i bebis och bebisen sitter så bra. Även denna är dock lite lurig att justera perfekt, men tillräckligt bra för att ha till vardags och precis som med BabyBjörnen är den så pass enkel att man hajar direkt hur man gör. Jag har dock inte provat ha lillebror på ryggen i denna än, eller på höften för den delen, utan enbart på magen men både framåt och bakåt, och han är alltid nöjd.

… så vilken är bäst? Ja, jag ska helt ärligt säga att jag vet inte. De har alla fördelar. Och nackdelar. Och jag tror det beror på lite hur man vill använda dem. Och dessutom hur man själv ser ut i kroppen. Så tipset är att gå och prova dem med en vikt eller en bebis i för att se hur de känns.

Har ni några tips och idéer ni vill dela med er av? 👋🏻😍

Ha en fin helg!

Anna

Hemåt!

Sitter i bilen på väg från stugan hem till huset på Frösön. Vi blev kvar ett par dagar längre än tänkt men ändå har jag alltid känslan av att jag vill stanna ÄN längre där. Jag fullkomligt älskar att tillbringa tid i fjällmiljö och det verkar som om barnen uppskattar det också. I alla fall den äldre som kan uttrycka sina tankar. En del av dem i alla fall! Och nu när den första, riktiga snön kom, så var det ju en fröjd att vara två år och få vara ute och leka tillsammans med farfar!

Helgen gick i ett huj med en kombination av jobb och familjetid, så att stanna kvar för att hinna landa lite och samtidigt passa på att ta chansen att få träna lite utan barnen var nog precis vad vi behövde.

Vi bodde i Emils familjs stuga den här gången, så vi hade full support med både barnvakter och matlagning. Innan vi fick barn kunde vi inte ens ana hur tacksam man känner sig för den hjälpen alltså…!

Nu väntar två vardagar med både jobb, träning och allt där emellan. Harry ska vara ett par timmar på förskolan i morgon, medan de har utelek, och sen hoppas vi att han kan gå vanliga tider från och med måndag. Men vi har ju haft honom hemma de senaste två veckorna då det gått alla möjliga virus och sjukdomar på förskolan som vi helst inte vill att lillebror ska få, så vi får se hur det ser ut till veckan. Jag håller tummarna att han kan gå! Annars blir det lite av ett pyssel att få ihop vardagen.

Klickade precis in en beställning på pizza som vi ska hämta upp på vägen hem och sen tror jag att det blir en väldigt lugn kväll hemma. Väskorna får nog bo in sig lite i tvättstugan om man säger så… Jag uppskattar att vårt hus är byggt så att vi liksom lever på övervåningen där vi har kök, vardagsrum och sovrum och kan lämna, utan att hela tiden behöva bli påmind om kaoset, väskor och annat i tvättstugan och liksom stänga dörrarna till det. Speciellt när vi reser mycket och knappt hinner packa upp mellan varven!

Så får det bli denna gång. Väskorna får stå tills jag orkar packa upp och ta tag i tvätten. Kanske söndag blir en bra dag..? ;-)

Anna

Träningen. I vardagen.

Vet inte hur många gånger jag tänkte de senaste veckorna gud låt mig vara frisk nog att kunna träna i morgon, annars blir jag knäpp!! För herregud vad jag behöver tärningen för att kunna fungera som person och mamma och tänka och agera mer förnuftigt. Dagar utan träning är det som att hela jag är i något slags halvläge och tålamodet är som bortblåst och minsta lilla kan göra en rätt less. Inte en bra kombo när man vabbar i x antal dagar med en väldigt under stimulerad tvååring.

Så hur tänker vi kring träningen med och utan barnen? I livet och i vardagen och rent generellt?

Både jag och Emil är väldigt medvetna om att vi båda behöver träning i vardagen för att fungera. Helt enkelt för att må bra. Däremot är vi ganska olika kring hur mycket vi behöver och när vi faktiskt mår bra av att träna. Jag tränar gärna tidiga mornar. Emil tar gärna en lugn morgon. Jag tränar gärna klart i veckorna så att helgerna kan bli lite lugnare. Emil lägger gärna ned mer tid på träningen på helgerna. Jag har behov av en plan och planering och vill gärna ha ett speciellt fokus på varje pass. Emil kör utifrån dagsform och känsla. Jag går gärna på gemensamma pass på boxen. Emil kör helst allt hemma. Jag vill absolut inte träna på kvällarna och helst inte på eftermiddagarna. Emil kan med glädje gå ned i gymmet och bränna av ett riktigt hårt pass på trainern efter middagen och när barnen lagt sig. Jag har inga problem att köra rätt hårda pass i gymmet med bra fokus på det jag gör samtidigt som jag har barnen runt mig. Emil vill hellre ge barnen sitt fokus än att fokusera på träning om de är runt honom.

… vi är helt enkelt rätt olika när det kommer till hur vi tänker kring träning och det gör att vi kan pyssla ihop det ganska bra i vardagen så att båda får den träning de vill ha. Jag lägger ned klart mycket mer tid på träning än Emil, men det är också något vi båda är medvetna och det är ok. Emil har inte samma behov av att träna lika mycket som jag.

På helgerna försöker vi göra träningsaktiviteter där barnen kan vara med. Har Emil ett pass med Zebastian så kan det hända att jag är med (på cykel eller springer med) och har barnen i vagnen med mig. Är det bara vi, lilla familjen, så brukar vi ofta (om jag får bestämma) ta oss en springtur med barnen i vagnen som antingen slutar på ett kafé eller restaurang för en brunch (och så tar vi bussen hem) eller så gör vi ett pitstop någonstans på vägen. Under vintern tar vi ofta en skidtur tillsammans.

Så man kan säga att på helgerna försöker vi tränar tillsammans och tillsammans med barnen, medan vi i veckorna mer sköter oss själva och gör det som funkar i vardagen. Jag tränar ju rätt ofta med barnen även i vardagen, men det funkar bra för mig då jag ofta ändå kör pass där barnen kan vara med (crossfit i vårt eget gym eller springturer med vagnen). Jag kör ofta ett pass före barnen vaknar och sedan kör jag dagens andra pass i samband med lämning på förskolan.

Men absolut, nog kan vi bli oense om vem som ska lämna på förskolan och vem som kan använda den tiden till att få till träningen (och här ska ni komma ihåg att träningen fortfarande är en del av vårt jobb därför kan vi träna även på arbetstid). Vem som ska hämta. Vem som ska ta bilen in till stan och vem som kan använda sig av den sträckan som pendelträning. Helt enkelt vem som är prioriterad. Här drar oftast jag längsta stråt. Vilket absolut inte är rättvist. Men jag står på mig mer. 🙈 Och jag tror nog att Emil ibland skulle önska att jag la ned lite mindre tid på träning, men då brukar jag säga “den tiden kommer den med…!”. 😍

Så det är inte alltid en rättvis fördelning, men vi har kommit någonstans på vägen där vi inser att vi båda behöver det och vi båda försöker skapa utrymme till varandra.

Vi har också bestämda dagar när vi lämnar/hämtar, för att dels kunna träna men också kunna fokusera helt på jobbet. Jag har en plan för varje dag och varje pass, Emil behöver mer veta att det finns utrymme för honom att träna om han skulle vilja.

Hur tänker ni i vardagspusslet kring träning?

Nu ska jag gå och äta kvällsfika, titta på serie och göra en sista kvällsamning av lillebror. I morgon bitti ska jag försöka mig på denna veckas första morgonträning i gymmet före barnen vaknar. Jag är ju själv hemma så det behövs lite planering för att få till träningen just nu. Vilket jag ju egentligen älskar - att planera NÄR och VAD jag ska träna! 😍

So long,

Anna

Hur många burpees kan man göra egentligen?

Just det kanske jag inte riktigt fick svar på under veckan på ön Hvar i Kroatien och närmare bestämt crossfit-paradisstället Lost Villa som visade sig vara minst lika fint för ”open water simning” och löpning. Ja, inte för att jag tog mig ut i havet och somnade direkt, jag körde istället x antal längder i den cirka 15 meter långa poolen för att inte vara alltför långt bort från lillebror H. Men det såg magiskt ut och jag är rätt säker på att det hade varit fint om jag tagit mig ut!

Men det blev en hel del burpees under veckan. Bara igår gjorde jag väl en 90 stycken. Känns som om det är en övning som förföljer en lite när man kör Crossfit. Haha! Oavsett så har jag haft en magisk vecka. Två pass per dag med en kompott av styrka, wod:ar (dvs. Workout Of the Day), löpning och simning. Jag har tagit i lagom, haft respekt för att det inte gått alltför lång tid sedan jag var gravid eller för den delen sedan förlossningen. Men kroppen har varit med mig och jag har inte behövt avstå något jag velat göra!

Grejen med att åka på ”läger” så som jag nu gjorde är ju att maximera chanserna till bra träning men också återhämtning då vardagsbestyren inte finns och maten är serverad. Nu tillkom ju dock en bebis i det hela, men oj så bra det har gått! Jag åkte ju iväg i min naivitet och optimism och den självklara tron på att allt skulle gå BRA! Men jag är ju samtidigt ytterst medveten om att det ju kan gå precis hur som helst. Men det har verkligen gått b r a .

Helge har hängt med på allt. Sovit igenom de flesta passen och har han varit lite missnöjd har det alltid funnits en famn för honom om jag har haft händerna fulla med vikter. Nöjd som en liten prins och så glad! Vi har hunnit slappa mitt på dagen, jag har fått sova lunch med bebis på magen, och det har varit en lyx att bara behöva ha fokus på ett litet barn. Som heller inte kräver lika mycket aktivering utan är rätt nöjd med att ligga och bubbla och suga på sina händer.

Själva Lost Villa är något unikt. One of a kind. Och jag har aldrig varit på något liknande ställe. En transfer från flygplatsen i Split till själva boende på 4-5h effektiv restid där det ingick både taxi, båt och sedan taxi igen. Sista biten var en fyra kilometer lång grusväg med sprängsten som gjorde att det i princip gick fortare att springa ön att köra… Själca Lost Villa låg vid vägens ände medan boende var en bit före. Varje dag inleddes för min del med en kort löptur när solen gick upp och sedan en till två timmar i ”boxen”. Sedan åt vi frukost tillsammans, jag, Clara, Kajsa-Tuva och Sara. En skön stund där alla hade lite endorfiner från träningen och man samtidigt hade träningen gjord och hela dagen framför sig!

Sedan tog jag vagnen tillbaka till boendet, en promenad på 7-10 minuter, packade ur mina svettiga träningskläder och la mig sedan för att vila med lillebror. Hann jobba någon timme och sedan blev det lunch. Och direkt efter lunch tog jag mig tillbaka till ”boxen” för dagens andra pass för att hinna köra ett pass före gruppen som samtidigt var där kom för eftermiddagsträningen. Efter avslutad träning, som oftast bestod av lite mer styrka och mindre flås i boxen och en sim-eller löptur, tog jag mig ett rejält mellanmål i fitness baren innan jag traskade tillbaka till boendet för att invänta middagen.

Dagarna rullade på. Vi hann med både sol, åska, spöregn och sol igen. Och tydligen en liten jordbävning (som dock jag inte märkte av). Dagar då solen sken var träningen piece of a cake medan det var lite kämpigare när det regnade då boxen varken hade tak eller väggar men en vidunderlig utsikt och vy!

Dessutom drivs allt på solel så det betydde mindre eller ingen el vid sämre väder och lite eller noll varm vatten. Det var lite av en utmaning men det gick bättre än väntat! Dock fick håret stå ut med att förbli otvättat. Sorry mamma! ;-)

Nu sitter jag på ett hotell i Split, har en alldeles för klarvaken lillebror bredvid mig fast klockan är tio på kvällen och jag har smällt i mig både det ena och det andra med choklad… Kan kanske bero på att jag haft en vecka HELT utan choklad då närmaste affär var en timme bort från boendet och boxen. I bil… Väskorna är packade och i morgon åker vi hemåt igen.

Jag trodde kroppen skulle vara så mycket mer när, men den känns faktiskt förvånansvärt bra. Får se om jag säger detsamma i morgon! :-)

Summasumarum - sicken vecka jag haft! Nu vet jag precis hur man gör effektiva burpees. Och att man klarat toes-to-bar med lite vilja och att wallball är förjäkla jobbigt (fast det visste jag nog innan också) och skillnaden på power clean och squat clean. Oerhört nyttigt vetande. Oavsett det, det är väldigt roligt att köra crossfit. Än roligare att köra med andra. Och än roligare att köra det på så fina platser som Lost Villa!

Har ni varit där? Eller hört om det?

So long,

anna

Lördagsefterrätten!

Vi är ju i Grövelsjön nu, bor i Emils familjs stuga så vi går som från ett hotell (Livigno) till ett annat nat, bara att här ingår även hjälp med kidsen. Hur lyxigt är inte det?! Vi visste inte om att Emils föräldrar också skulle upp, så det blev en liten bonus kan man säga. Dessutom var redan min pappa här (min familj har ju också stuga här) och mamma kom upp efter jobbet på torsdagen, så hela föräldragänget har varit på plats till storebror Hs stora lycka.

Igår packade vi med oss lunch i ryggsäcken och gick tillsammans från stugan. Följde vandringsleden upp mot fjället, över sten och stock och spångar. Och till vår stora glädje ville H gå mest hela tiden. Korta bitar ville han bli buren, men det var korta korta bitar. Och man ska ju egentligen inte ha mål med turen när man går med barn, men vi ville så gärna komma fram till vindskyddet uppe vid skidspåret för där skulle vi kunna slå oss ned och lätt kunna fixa lite lunch. Men igår var dagen när det gick! Så härligt!

Satt där och åt korv i tunnbröd, medhavda mackor, kaffe och choklad. Tände en eld. Tittade på lavskrikor. Försökte få H att sitta still för att äta, men det var helt omöjligt. Så han fick springa runt med en korv i ena handen och en smörgås i den andra. Alla nöjda, alla glada.

Sen traskade vi hemåt, tog en annan väg hem, stoppade i H i bärstolen och tänkte att nu kommer han somna. Men icke. Han ville gå. Så han gick stora delar av biten hemåt. Tills han tillslut bad om att bli buren av Emil. Och SOMNADE sittandes på hans axlar! Snacka om slagen hjälte.

Väl hemma kröp vi upp i soffan, åt gårdagens paj, drack kaffe och vilade med en liten H på bröstet. Men storebror H, han hade minsann vilat klart för dagen och sprang mellan oss vilande vuxna. Kröp upp i några minuter hos mig, sen hos Emil och så vidare.

Sen packade vi snabbt ihop oss och tog oss bort till mina föräldrars stuga för en gemensam middag. Hamburgare på älgfärs, hemmagjord coleslow och bröd från den lokala bagaren. Jag fixade en grekisk sallad och fräste lite squash i olivolja till. Blev hur gott som helst. Men någon efterrätt hade jag inte orkat göra men när väl middagen var uppäten kände jag idag behöver jag en efterrätt.

Så jag hackade lite frukt (nektariner och bananer och lite hallon), värmde en stekpanna och hade i lite rapsolja och honung, fräste snabbt ihop grönsakerna i stekpannan och hade sedan i lite chocolate chips, sånna där “chokladploppar” man kan köpa i chokladbutiker. Sen åt vi det tillsammans med lite vaniljglass (tofuline är favoriten för oss icke komjölksätare). Det blev SÅ gott och SÅ enkelt. Men det blev inte vackert så ni får inte se nån bild på det! :-)

Nu ska jag ta lite eftermiddagsfika, lite gröt med godsaker och en kaffe, och sedan lägga mig med lillebror på magen i soffan och bara vara en stund!

Ha en fin söndag!

Anna

Livigno!

Vet inte hur många gånger jag varit här i Livigno, därför känns det liksom extra skoj att få ta med sig barnen hit och plocka pärlorna. Äta gott, träna lagom, NJUTA! Och det verkar som om kidsen gillar det också, och ni kan ju bara ana hur lyckliga vi blir av det!

Vi inleder varje morgon med frukost i lugn och ro (så mycket lugn och ro det nu går att få med kids), go’kaffe, skinkor och bröd. Sedan byter vi om, jag ammar, och sedan tar vi oss ut. Antingen kör vi en tur upp på någon av topparna eller så kör en av oss rullskidor och den andra cyklar med, med kidsen bakom i vagn. Sen är det lunch, lite vila (och jobb) innan vi äter mellanmål och kanske drar ut på en kort tur före middagen. Däremellan får storebror röja loss i det fantastiska lekrummet på hotellet eller cykla…. Han knäckte koden på springcykeln i Åre för någon vecka sedan, ni anar inte lyckan!

Vid sex får storebror middag och så hinner vi göra läggningen före vi äter middag vid halv åtta med babyvakten som sällskap och lillebror i en sk babylift bredvid oss (för övrigt något av det bästa vi investerat i till lillebror)! Middagen brukar få ta lite tid och vid tio släcker vi lampan och sover som stockar. Eller ja, jag sover i alla fall mellan amningarna. Älskar att få lite av rutiner så här när man är iväg!

Så ser dagarna ut just nu, behöver jag säga att jag gillar det?! 😍

Anna

Hello från Italien!

Sedan jag skrev sist har det gått i lite mer än 200 känns det som. Emil for ner till Italien för två veckor sedan för att träna tillsammans med Zebastian Modin och Paralympicslaget. I mars går ju Paralympics av stapeln, i Peking, och på samma höjd som Livigno, dit laget for på läger. Själv hade jag två camps tillsammans med Maria PH och Skistar, först i Åre med fokus på cykel och sedan i Sälen där också systrarna Kallur var med och fokuset var, jajamensan, LIVSNJUTERI!

Direkt från Sälen stoppade jag in grabbarna i bilen och for ner till Stockholm, checkade in bagaget redan på kvällen för att göra morgonbestyren lite mindre styriga och tog sedan in på Clarion på Arlanda. 

Vi är ju väldigt bortskämda med enkla nattningar av storebror, vi lägger honom i sin säng i sitt rum, drar ned rullgardiner, pratar lite med honom och säger sedan hejdå och drar till dörren. That’s it! Man kan göra honom prata och dona en stund men han blir sällan ledsen så vi behöver gå in igen. Men på Arlanda skulle vi nu bo i samma rum och jag var rätt sliten från campet och kände mig inte så sugen på att lämna rummet för att han enklare skulle somna, så läggningen tog liiiite längre tid när han upptäckte att man ju kunde prata med mamma som var i samma rum… Men tillslut så!

På morgonen fick jag väcka dem båda, tog en snabb frukost på hotellet innan vi gick till säkerhetskontrollen och fick, tack och lov, gå genom snabbkön för att slippa köa. Sen hade vi några timmar på flygplatsen innan planet skulle gå. Storebror var helt till sig av förväntan inför flygningen!

Själva flygningen gick bra, lillebror slumrade efter jag hade ammat men storebror var vaken hela flighten och började bli rätt rastlös sista halvtimmen, men jag slapp ta fram ipaden utan det räckte med att lyssna på Pippi, läsa lite bok, klättra på mamma och leka med jeepen som var med.

Väl i Zurich blev det lite mer stök och bök. Jag hade enormt med bagage, kunde inte sätta storebror på vagnen, utan fick bära honom på axlarna, ha lillebror på magen och sen försöka styra en ÖVERFULL bagagevagn. Och när jag skulle hämta ut hyrbilen brakade lite av helvetet lös med en över trettio minuter lång väntan på att få nyckel till bil, skrikande bebis (fick amma i kön), trött storebror som dessutom bajsade mitt i allt och en hungrig mamma… Tillslut fick vi hyrbilen, bytte blöja på båda kidsen, satte i bilstolarna (som jag hyrde på plats), packade i bagaget i bilen, ställde in gpsen på Livigno och rullade ut. Och insåg ”jag hade glömt att äta lunch…”. Det trodde jag ALDRIG skulle ske! Haha! Som tur var hade jag energibars och torkad frukt med så det gick egentligen ingen nöd på mig.

Trafiken var lugn så efter drygt fyra timmars körande via dels ett biltåg och över ett pass var jag framme i Livigno och snacka om lyckan när storebror får träffa pappa igen! 🥰

Och så härligt att ÄNTLIGEN få se alperna igen och dessutom tillsammans HELA familjen!

I morse drog para-laget hem, så nu är det bara familjen kvar och vi kan göra träningen mer tillsammans. Vi bor på ett supermysigt familjehotell som fixar i princip allt man ber dem om och det är så enkelt allting. Det känns så genuint. Och italienare är så avslappnade med barn (🙈😅) så man slipper bli stressade när det blir lite väl högljutt eller när det blir lite för mycket spring i benen vid måltiderna. Vi har helpension med ett tillägg för mellanmål mitt på dagen, passar oss ypperligt!

Dagarna fylls med träning och mat och, för mig, så mycket återhämtning som går efter en hektisk period.

Nu väntar läggning och middag, får återkomma med mer härifrån om/när jag hinner!

Ciao! 🇮🇹👋

Anna

Psst. Fortsätt gärna komma med input på vad ni vill läsa så ska jag försöka fixa med det när tillfälle ges!

Psst 2. Blev något strul med uppladdning av bilderna så de kommer här efter! 😅

Ett peppat gäng redo att ta sig an Åres Downhillpark!

Snapshots från Bikeweekend i Åre med mig & Mary!

Snapshots från LIVSNJUTERI på hög nivå i Sälen!

Redo för takeoff!

Från första turen här i Livigno. 😍

En helg i Dalarna

I fredags packade vi snabbt ihop det nödvändigaste och åkte ner till Dalarna. Pappa hade bjudit in till björnjakt till svärsöner och son och vi andra (mamma, min syster och jag och barnen) fick en mysig lördag tillsammans innan karlarna kom hem. Nästa år ska vi dock haka på, både syrran och jag vill ta licens så nu har vi ett år på oss. Frågan är dock vem som ska ha barnen då?! :-)

En middag i kojan tog vi tillsammans när vi kom fram på fredagskvällen innan vi åkte hem, hur mysigt är det inte att äta utomhus tillsammans?

Och helgen innefattade både svampplockning, promenader, god mat och kaosartad lek mellan kusinerna… Precis som det ska vara! 😍

So long,

Anna

Långfredag!

Började morgonen med en skidtur med bara mig själv som sällskap. Stack ut vid halv sju, med energigels och vatten i bältet men eftersom det blåste rejält, valde jag att hålla mig på skidspåren. Trögfört och blåsigt var det men bästa tänkbara sättet att börja dagen på.

Kom hem till familjen, med ljummet bröd från byns bagare och slog mig ned med en redigt stadig frukost. Älskar att få äta i lugn och ro, fylla på lite eftersom beroende på vad man blir sugen på.

Sen tog vi med oss kidsen ut, satte på snöskor på de äldre barnen och vi själva tog våra turskidor. Gick en tur runt i skogen och på myrarna runt stugan och avslutade med att leka lite innan vi tog en kortare skidtur medan H fick sig sin förmiddagstupplur.

Sen blev det lunch och där efter passade alla på att vila lite, jag läste lite och drack kaffe. Efter lite mellanmål bytte jag om och körde ett enklare styrkepass i bastustugan (med bara kroppsvikt och lite olika intensitet). Försöker få till lite styrka med jämna mellanrum även när jag inte har tillgång till gym för direkt jag slarvar kommer ryggont som ett brev på posten. Inte kul!

Nu ligger vi i soffan och slöar. Har precis ätit middag, förberett morgondagens efterrätt (Systrarna von Sydows Brownie) tillsammans med Molly och försöker planera en gemensam semester till sommaren. Och ja, äter godis. Så klart! Är det långfredag så är det!

Alla dagar här i stugan ser ganska lika ut, jag gillar ju rutiner, så inte mig emot, så gissningsvis kommer vi hitta på liknande aktiviteter i morgon och jag ska definitivt börja dagen med en skidtur även i morgon! 😍

Hoppas ni har en fin påsk! 🐣

Anna

Påsken är HÄR!

Sitter i stugan efter en härlig dag fylld med aktiviteter - först en egen skidtur, sen frukost med familjen och sen hoppade vi upp på skotern. Farmor, farfar och Harry på skotern medan jag och Emil tolkade. Packade med oss lunch och drog iväg.

Det blåste rejält på fjället, men är man bara rätt klädd och har respekt för vädret så kan man hitta på härliga (lagoma) äventyr i de flesta väder. Och man vill ju inget annat än att vara utomhus så här dagarna före påsk!

Älskar att vi kan hitta på ”äventyr” över generationsgränserna, vissa dagar med mer fysisk insats och andra dagar med mindre. Igår utgick vi från stugan, gjorde en skidtur och kom sedan tillbaka och gjorde lunch utomhus vid stugan och sen var vi utomhus resten av dagen.

Hoppas ni får en fin påsk - här ska vi nog ta en väldigt lugn eftermiddag och jag borde ta fram skolböckerna…! Känner ni igen er i den?! Haha!

Och ja! Tisdagsträningen finns på insta - men jag ska lägga ut den här också nu.

Glad Påsk hörrni! 🐣

Anna

Torsdag.

Vi har ju låtit H sova i eget sovrum sedan jag slutade amma när han var sex månader och vi märker att både han och vi sover bäst om vi sover var för sig, dock så att vi självklart hör honom på nätterna. Ofta är jag upp och stoppar i nappen eller bäddar om honom en till två gånger men jag får då och då sova hela nätter. Och himmel vad det gör för min ork när man får sova nonstop. Hallelulja!

Och senaste veckan har varit rätt bra, har varit upp någon gång, men jag har ändå känt mig utsövd. Så fick jag ett sådant längt att sova bredvid min lillkille, så igår kväll när jag la mig lyfte jag över honom till mig. Oerhört mysigt, men om jag sovit något? Knappt! Haha! Hade en kille som i princip låg på mig… Och när han vaknade till vid fem och såg att hans pappa också låg i sängen då kunde han absolut inte somna om. Tillslut sa jag till emil att lägga honom i sin egen säng och tro’t eller ej (trodde inte på det själv) men där kom han till ro igen, pratade och pysslade lite men halvsov nog samtidigt. Och jag fick slumra en stund. Tänker att detta var det yttersta beviset på att mor och son ska sova i varsina sängar framöver…! Haha!

Så ja, idag är jag lite trött. Men jag har precis ätit min standardfrukost, det är någon minusgrad och sol ute så jag gör som jag gjort alla dagar denna vecka - stoppar ner H i vagnen och går de knapp tre kilometerna till förskolan för dagens dos av frisk luft helt enkelt!

Jag har tagit det väldigt lugnt med träningen denna vecka, gått t.o.r. förskolan för hämtning och lämning och sen adderat lite lätt styrka och jag känner att orken och energin börjar komma tillbaka. Äntligen! Fortsätter på den inslagna vägen idag och ser framemot en skidtur med Maria i Åre i morgon och sen ska vi heja fram Lina och Team Ramudden på årets sista Ski Classics på lördag - Årefjällsloppet. Jag lämnar barn (och mest troligt man) hemma och tar en härlig helg med fokus på det jag gillar bäst - fjäll, skidor & saknade vänner! Energiboost de lux!

Nu ska jag plocka ned killen i vagnen och börja gå!

So long,

Anna

Träningen i vardagen - hur gör man?

Att livet består av ett pussel där saker man prioriterar ska in blir man mer och mer varse om. Och vi prioriterar alla olika och det finns sällan några rätt eller fel. För oss, i vår familj, är träningen högt prioriterad. Men idag låg jämförelse med hur det var när vi var elitaktiva. Så pusslet är en verklighet även för oss.

Gjorde en liten frågestund på instagram om hur ni får in träningen i vardagen och jag fick så otroligt många bra tips, idéer och sätt att göra det på så att det passar just i sitt eget liv. För det är ju det som är grejen, man måste hitta sitt sätt, hur det funkar i sitt liv. För vi alla lever olika, vi har olika vanor och rutiner och vi mår bra av olika. Det är inte för alla att sticka ut tidigt på morgonen lika väl som det inte passar alla att passa på att röra på sig när alla andra gått och lagt sig på kvällen. Eller för den delen passa på under lunchen på jobbet. Vi är alla olika och vi behöver olika!

Tänkte dela med mig lite av allas tips och trix i vardagen, tänker att vi kanske kan hjälpas åt att inspirera varandra att sänka kraven och få in den där lilla fysiska aktiviteten som behövs med jämna mellanrum i vardagen!

Rutiner!!

Involvera barnen i allt från styrketräning till dans & rörelseglädje!

Ha grejer framme så är träningen lättillgänglig - för alla! Och ha träningskläder på så ofta möjligheten ges.

Transport-träna. Till och från jobb/förskola. Cykla, springa, gå, åka skidor.. Ta de chanser man får till vardagsmotion - gå i trappor, hoppa av en hållplats tidigare, osv osv.

Träningsdate - med familj, vänner eller kollegor.

Ta möten under promenaden.

Hitta på fartfyllda aktiviteter för tillsammans, för hela familjen, så får alla utlopp för energi och rörelse.

Träna under barnens träning.

Skaffa hund.

Boka tid i kalendern - med fördel under arbetstid. Typ lunchträna!

Köra lite mindre pass på morgonen innan familjen vaknar.

Kort ned pass och sänka kraven och prestigen kring träning, utan prioritera att må bra!

Våga be om hjälp för att kunna få in träning - barnvakt eller liknande.

Fundera inte - bara gör det! Även om man är trött så mår man så mycket bättre efteråt.

Och sen kommer vi till det där med prioritering och dåligt samvete. Jag tänker så här - mår jag bra, mår familjen bra. Det jag mår bra av måste jag prioritera och också göra UTAN att ha dåligt samvete, för då missar man ju själva poängen. Så är det så att man väljer bort att äta middag med familjen eller nattingen för barnen eller utomhusleken på helgen för att få in sin träning - so what? Det viktigaste är att man mår bra och med kommunikation och tydlighet och planering så behöver man inte känna att man försakar saker. Visst att man väljer bort saker, men det är ett aktivt val och då behöver man inte känna att man offrar det ena för det andra liksom. Så sluta med det dåliga samvetet (speciellt ni mammor!) - det behöver vi INTE! Heja oss som vågar prioritera vårt eget mående så vi blir den bästa tänkbara mamman vi kan vara.

En annan fråga som togs upp var kring barns aktiviteter och föräldrars engemang, apropå att träna själv medan barnen gör det samma. Här måste man själv känna vad som passar bäst för sin familj. Jag vet av erfarenhet att vissa barn mår bättre av att få ha sin idrott som sin frizon, utan föräldrar, medan andra barn känner sig tryggare med att ha föräldrarna i närheten. Det är lätt att döma föräldrar som “bara” lämnar barnen och sedan prioriterar sin egen träning, lite vet vi hur den familjens planering ser ut. Det man inte kan komma bort från är att barn behöver bli sedda, oavsett, men också att med fysiskt aktiva föräldrar ökar chanserna att även barnen kommer välja någon form av idrott. Men är det bara en av föräldrarna som regelbundet rör på sig minskar chanserna med över femtio procent. Är ingen av föräldrarna aktiva så är vi nere på väldigt låga chanser att barnen ens ska börja röra på sig eller hamna i en idrottsförening. Så förebilder är a och o!

Hur tänker ni kring träning i vardagen? Prioritering? Rutiner? Dåligt samvete osv.

Tack för ert engagemang - älskar det! Dessa frågor brinner jag verkligen för och mycket i boken handlar om just detta. Som ni säkert förstår. 💛

So long,

Anna

En långweekend på andra sidan sjön!

I onsdagseftermiddags packade vi bil och släpvagn full av grejer för en helg i vinteraktiviteternas tecken. Och vi drog till fjällen vi ser hemifrån varje dag. Fjällen på andra sidan sjön. Bydalen. Skoter. Skidor för topptur, turer upp på fjället och längdskidor. Snöskor och snowracer. Skidpulka och bärstol. Och lägg där till massa kläder för alla väder och för det vi skulle dit och göra - filma och fota för Thule. Eftersom vi hade haft väldigt kallt i veckan och också haft en liten förkyld kille hemma, så ville vi ha back up på back up på kläder så det var en v ä l d i g t full bil. Om man uttrycker det milt. :-)

Torsdag och fredag gick åt till att fota och filma och H skötte sig exemplariskt. Sov sig igenom förmiddagsfotningen i skidvagnen och lekte sedan järnet över lunch när vi hade lite paus för att sedan vara med på noterna när vi återigen skulle fota och filma tills solen gick ned på eftermiddagen. Och vi hade tur, det var inte kallare än minus tolv-tretton grader, även om det blev rätt mycket kallare med vindeffekten när vi kom upp på fjället. Oavsett bjöd Bydalen på enorma mängder snö och ett vinterlandskap utan dess like!

Efter att vi hade jobbat klart på fredagen stannade vi kvar i lägenheten vi fått låna över helgen och på lördags morgonen (när den efterlängtade sovmorgonen uteblev) klädde vi oss med typ alla kläder vi hade och hoppade på skotern och åkte ut efter skoterleden bort mot Arådalen. Helt ny mark för oss och det kändes verkligen som vildmark. Vi åkte kanske en timme ut (och fick hjälpa till att dra loss en man som kört fast med skoter och rulle för att fixa till leden efter all snö som fallit) innan vi vände tillbaka. H hann både somna, vakna, gnälla och jubla. Alla känslor i ett. Men han fullkomligt ÄLSKAR att åka skoter. Helst ska han sitta fram med Emil och låtsas köra, men när vi åker längre sträckor brukar han sitta mellan oss för att skydda honom lite från vinddraget.

När vi kom tillbaka till området tog vi en lunch på restaurangen (som hade gjort väldigt bra system för att man skulle känna sig bekväm i dessa tider) innan vi åkte den korta biten upp till lägenheten. Där drog vi av några lager kläder, bytte blöja på H och satte sedan ned honom i bärstolen och satte på oss våra pjäxor. Sen gick vi rakt upp bakom lägenheten, mot Drommen. Och fick se hela Bydalen från ovan. Se hur allt hängde ihop. Det var brant men väldigt fint. Så makalöst mycket snö! Så pass mycket att vi valde att ta pisten ned istället för att njuta av pudret… En annan gång när vi inte har en liten på ryggen och kanske inte gör årets första åk kanske vi tar pudret!

Lagom tills solen började gå ned var vi hemma igen, snacka om en maxad dag! Sen tände vi en brasa och njöt i lägenheten. Åt gott, laddade för Mello och strax efter nio checkade jag ut… På en lördag. Hjälp. Vad har hänt liksom?

På söndagen fick vi i alla fall lite sovmorgon och vi var allihopa taggade att prova på längdspåren, vi hade ju bara åkt en kort bit uppe i Fjällhalsen när vi fotade och filmade. Så vi satte ned H i åkpåsen i Charioten och tog slalombacken ned till värdshuset. Började med att åka de otroligt fina och lättåkta spåren som gick in mot Höglekardalen innan vi åkte runt själva sjön. Och i bortesta ändan tog vi av oss skidorna och gick över vägen för att sedan ta transportleden upp mot Fjällhalsen. Ni som följer oss på instagram såg kanske att vi åkte med snöre uppför, och det är enbart för att vi ska få lite mer lika belastning. Släden går rätt tungt nu och ska någon av oss dra själv så blir det sån himla skillnad i belastning och jag hade börjat frysa, så jag fick åka först och hjälpdra släden. Det blir inte särskilt mycket tyngre än att åka själv, men det blir en väldigt skillnad för den som drar själva släden. På så sätt tog vi oss upp på fjället, inte hela vägen till toppen då det började blåsa lite mer när vi kom ut på öppet fjäll, men lagom högt upp. Sedan tog vi en av de lättare nedfarterna hem. Och då hade vi bytt position, så jag satte fast snöret i vagnen för att hjälpa till att bromsa och parera släden på vägen ned. Vi har gjort så förr och när det är brant och går fort och det finns risk för lite sned lutning är det ett bra sätt att ta sig ned utan att vagnen kanar för mycket.

Väl tillbaka tog vi återigen en lunch på värdshuset innan vi åkte upp till lägenheten och packade ihop våra grejer och rullade den korta biten hem till Frösön. Jag tror det är knappt tio mil, så det tar dryga timmen. Tänk att vi har fjäll så nära!

Jag älskar att få upptäcka dessa, för mig, nya ställen. Lära känna dem. Göra dem lite till sina genom att göra lite små äventyr utanför de vanliga systemen. Det ger en liten extra krydda till alltihopa liksom. Men vi är inte klara med Bydalen!

Foton: från foto/film Adventure Production, i övrigt privata.

So long!

anna

En helg i väglöst land.

En helg före jul fick jag ett infall och googlade runt på ensligt belägna fjällstugor där man inte skulle behöva dela boende med andra. Och plötsligt dök ett namn upp som jag läst om i guiden för Jämtlandsfjällen (för övrigt ett bra tips på härliga turer i Jämtlandsregionen sommar som vinter) och jag googlade vidare och såg att man kunde hyra en mindre lägenhet med självhushåll. Jag gjorde slag i sak och kontaktade fjällgården och vips så hade jag bokat en helg där. Utan Emils vetskap! Grejen var bara att det krävdes egen skoter för att ta sig dit. 9 kilometer från närmaste väg. Och absolut ingen möjlighet till att handla något i matväg… :-)

Så jag planerade för några enkla måltider, skrev en packlista och kollade upp så vi kunde få med oss vår skoter. Berättade för Emil och han föll pladask - JAA! Så vi packade tillsammans ihop allt, packade på skoter och släde och åkte iväg. Drygt tio mil hemifrån. En och en halvtimme senare packade vi ur allt ur bilen och fyllde släden och drog iväg efter den smala skoterleden. Träd som hängde över, snön som kommit dagarna innan skapade en magisk drömvärld och lille H fullkomligt ÄLSKADE att åka skoter. Satt och brummade själv och vi alla njöt.

Efter en knapp timme kom vi fram till fjällgården och packade ur grejerna, i lägenheten brann en brasa så vi välkomnades av ett varmt boende. Helt magiskt. På gården fanns hundar och får. Och skotrar till lille H’s totala glädje!

Sen tillbringade vi helgen där. Gick skidturer i området, hade med oss snöskor och upptäckte området. Ett helt nytt område för oss och fjällen var helt annorlunda än i Åre-området och i Grövelsjöfjällen för den delen också. Vi åt gott, lyssnade på radio och bara var.

På söndagen åkte vi hem med skotern, packade av och in i bilen och lovade oss själva att snart komma tillbaka igen. En helg som laddade upp oss t o t a l t !

So long,

Anna

Låt dom haka på!

Detta inlägg innehåller adlinks.

Det finns ju några genvägar att faktiskt få med sig kidsen på sina aktiviteter. Dels så klart det jag skrev om i detta inlägg, men också utrustning för oss vuxna. En oändliga uppsjö av grejer och det känns som om det är en prylgalens himmel och den med lite förvaringsutrymmes helvete. Vi har en hel del grejer, vissa använder vi mer än andra. Och några är för oss oumbärliga. Tänkte jag skulle tipsa er om det vi har och vad för grejer jag rekommenderar till vilken aktivitet.

Den vagn jag använt absolut mest sedan det blev barmark (men också i vintras) är Thule Glide 2. En mer lättsprungen vagn får man leta efter! Dessutom sitter de små bra i den, man kan fälla sätet så det nästan blir helt platt, skärmen täcker lagom mycket av synen ut, mot sol och vind. Däremot kan man inte sätta dem upp helt rakt, men de sitter ju bättre lite lätt bakåt lutat. Med flaskhållaren som tillbehör så kan man springa riktigt långa turer och dessutom stoppa ned det viktigaste för mini i fickan under. Bromsen är en dröm i snabbare nedförsbackar för att kunna fortsätta springa lätt! Vi hade också bassinetten när mini var riktigt liten, bäddade om honom rejält och sprang sedan med vagnen. Basinetten passar också till Thule Urban Glide 2. Det man ska komma ihåg är att man inte rekommenderas springa med bebisen före den är stabilare i nacke, så det måste man själv ta ett beslut när man känner sig redo att göra det. Det enda minuset är att det är svårt att ha denna som cityvagn då det är nästintill stört omöjligt att inte riva ned en massa inredning om man går på stan med den eller försöka ta sig in på en buss. Det är helt enkelt en ren löpvagn. Men som du kan springa med på både stig, grusväg och asfalt!

Ska man gå ned ett steg i löpkomfort för oss vuxna men upp ett steg i att kunna navigera på stan och ha fler användningsområden är bara löpning är Thule Urban Glide 2 ett alternativ. Sittkomforten är den samma för de små, men med ett svängbart framhjul kan du köra runt den på butiker som vilken cityvagn som helst. Och den funkar helt ok att springa med på både asfalt och grusväg. Även denna har broms precis som Thule Glide och de flesta tillbehör fungerar på båda vagnarna. Denna är den perfekta kombinationen skulle jag säga, men man får som sagt tulla lite på löpkomforten.

En annan vagn som har lite fler användningsområden är Thule Chariot Sport. Med de olika tillbehören kan du gå, springa, cykla och åka skidor/rullskidor. Den rullar inte riktigt lika lätt som Glide, men lättare än Urban Glide. Du kan inte fälla så att barnet blir liggande, men du kan fälla sätet så det i alla fall lutas bakåt. De första månaderna (upp till åtta månader tror jag) hade vi mini i en sk baby sling, en instats som man sätter över det vanliga sätet och det blir ungefär som en liten hängmatta. Och sedan gick vi över till baby supporter som är lite mer stöd än det vanliga sätet, men fortfarande mer ett säte än en hängmatta. Den ultimata multisportvagnen skulle jag säga med det enda minuset att barnet inte kan ligga ned, utan mer bara sitta bakåtlutat. Men du får med dig massa extra grejer både inuti vagnen men framför allt i fickorna utanpå och barnen sitter bra och ser bra ut i dem.

När vi vandrar använder vi oss av denna bärstol. Och skillnaden mot en bärsele är att denna sitter barnet en bit ut från din kropp, i ett sk sätet och själva bärstolen är en ryggsäck med ram som är lätt att reglera så den sitter bra på dig själv. Det är lätt att skydda barnet från väder och vind med hjälp av ett regnöverdrag. Man får också lätt med sig det nödvändiga i de fickor som sitter på själva selen och har man dessutom ryggsäcken som sitter fast på själva stolen kan man få med sig det mesta alla behöver i form av energi och extra kläder. Nackdelen är att själva stolen i sig väger en del. Och jag springer inte med denna, men man kan gå raskt och med hjälp av ett par stavar får man till bra träning. Och barnet ser bra ut ur ryggsäcken och håller sig därför ofta mer nöjd än exemplevis en bärsele där det inte är lika lätt för barnet att se ut eftersom de är placerade längre ned på ryggen än i bärstolen.

Vi har provat två olika bärselar, Babybjörn och ErgoBaby. Och de har båda fördelar och nackdelar. Fördelen med Ergobaby är att det är lite lättare att justera alla remmar så de passar dig bättre, oavsett vilken size du är. Den är också relativt lätt att ändra beroende på vilken position du vill ha barnet. Och med “huvan” får barnet stöd för ett tungt, sovande huvud och dessutom lite extra väderskydd. Nackdelen är att alla justeringar inte är hundra procentiga, exempelvis har vi haft lite problem med justeringen för minis höfter/ben där justeringen inte stannar i det läget vi vill ha den. Men det som är himla mysigt är att de sitter direkt mot din kropp och selen är mot yttersidan av deras kropp (rygg/mage beroende på hur de sitter). Positionen på mini tycker jag också känns lite mer ergonomisk i ErgoBaby än i Babybjörn nu när han är lite äldre. Babybjörn var dock perfekt när han var liten och jag mesta dels hade honom på magen. Lite svårare att justera och inte optimal att ha på ryggen. Dock väldigt bra stöd för en liten bebis när man har dem på magen.

Men när H var mindre, upptill åtta-tio månader, så använde jag helst bärsjalen i vardagen när jag skulle bära med mig honom. Speciellt när vi reste. Jag har denna, superenkel även för någon som mig som har lite svårt att ta till sig instruktioner om hur saker ska knytas/vara.

Just bärselar, bärstolar och bärsjalar tycker jag verkligen att ni ska prova ut dem som passar er och ert liv, fundera på vad som främsta användingsområdet är för dem. Antingen att ni lånar kompisars eller beställer hem olika varianter nu när man inte vill rekommendera er att åka till en affär för att prova.

Till sist kan jag rekommendera denna vagn om man som vi reser mycket och vill ha en enkel och smidig vagn som tar minimalt med utrymme men har i princip samma funktioner som de andra Thule-vagnarna men så klart med helt andra däck.

Som vanlig cityvagn har vi denna - snygg, lättsvängd & himla smidig på stan!

Säkert har jag glömt något av alla de pryttlar och pinaler vi har - påminn mig gärna om det är något annat vi ska tipsa om er om!

So long,

Anna

Att vara aktiv med små.

Detta inlägg innehåller ad-links till externa sidor.

Sedan dag (ett nästintill) har vi haft med H på våra träningsturer och äventyr. Oftast har det gått hur bra som helst, ibland mindre bra och ibland riktigt dåligt. Men det är liksom en del av äventyret, man vet aldrig hur det ska gå. Men det vi lärt oss är att inte bli stressad om det inte blir riktigt som man tänkt, att ha ett öppet sinne och vara flexibel. Och - ett mätt barn är ett mycket härligare barn! Så vi stoppar ofta i ett extra mellanmål i H före vi drar ut, även om det bara är en dryg timme sedan frukost. Och hittills har det varit ett bra knep.

Ett barn som är för varmt, eller för kallt för den delen, är heller inte ett så glatt barn. Så det gäller att hitta hur man klär. En bra utgångspunkt är att variera klädseln på de små utifrån hur mycket man varierar sin klädsel beroende på väder och vind och sen också ha i beräkningen om de utsätts för väder och vind eller ligger/sitter skyddade i en vagn. Sitter H i vagnen, i en åkpåse, har jag ofta så lite kläder som möjligt på honom, och stoppar hellre i en extra filt, men ser alltid till att fötter och händer håller sig varma.

Jag har alltid ull underst. Gillar dessa (body + byxor) och denna bra, och är det riktigt kallt kombinerar jag dem. Ullsockor är ett måste, gärna två lager. Och lika så kör jag alltid en krage, antingen i ull eller i fleece. Och sen är en mössa som sitter BRA a och o. För oss funkar mössor som sitter fast under hakan bättre, men då lär man se till att (om det är en skärm) skärmen inte faller ned och täcker ögonen.

Sitter han i en åkpåse brukar jag kör overaller som liknar denna eller denna. Och sen en filt över, inuti i åkpåsen, om det behövs.

Sitter han i selen eller utan åkpåse har jag ofta en fodrad overall. Ner till typ nollgrader funkar denna bra men är det kallare är denna toppen, men ibland kör jag dessa byxor med en tunnare dunjacka under. Väldigt lekvänliga outfit!

Ett tips är att kolla Tradera eller blocket för att köpa bättre begagnat, eftersom ytterkläder till små barn är relativt pricey och ofta hinner de knappt slita ut grejerna (om de inte börjat på förskola vill säga).

Fötter och händer är alltid svåra att hålla varma, men ett par rejälare skor så man får plats med dubbla sockor (om det inte sitter i åkpåse, då är det bättre att ha någon form av tossor och sedan plocka med skor om det börjar krypa i benen på dem). Vi har dessa och dessa. De med högre skaft är ju direkt lite svårare att gå i, men desto varmare!

Just nu håller jag på att leta en varmare åkpåse i vädertätt material att ha i löpvagnen för vinterns kallare dagar. Att ha regnskyddet på känns så där, känns som om den friska luften inte riktigt når in och dessutom blir det svårare att se ut, så det använder jag bara i nödfall. Är lite inne på denna. Har denna från Thule, men tycker den är lite lång att ha i löpvagnen (den ligger mot däcket) så jag är ute efter en kortare och lite varmare modell.

Ser verkligen framemot en vinter med H och alla äventyr vi kan göra. Ska bli spännande att se om han är lika nöjd i skidvagnen (Thule Chariot Sport) i år som i fjol! Och jag tänker också prova mig på att åka fler pass med honom i bärselen så slipper man momentet att packa i och ur en vagn.

Om ni har några bra tips och tricks för att vara aktiv med de små - shot!

Anna